En massa människor och en vit

Låt oss tala en liten smula om rasism. I mitt Facebookflöde har det dykt upp en massa åsikter och artiklar den senaste veckan från i våras, när ordet negerboll togs bort ur SAOL. Och om man väl klickar på en länk dyker det snart, tack vare internets fula knep för att hålla koll på mina intressen, upp fler artiklar om rasism. Om rasifiering. Om rasistiska strukturer.

Det finns hur mycket som helst att säga om detta, och samtidigt är allt egentligen redan sagt, och jag har filat länge på något jag lägga till i debatten men ämnet överväldigar mig. Så nu droppar jag det långa intelligenta inlägget och vill bara säga detta:

Jag vet att rasism mot just svarta har varit fruktansvärd genom historien. Det har begåtts vidriga handlingar i ras-tänkandets namn och svarta har utan tvekan varit (och är) väldigt utsatta för detta.

Men. Jag har faktiskt svårt att hålla med dem som gång på gång påpekar att vit hud alltid framställs som “normalt” och “mänskligt” medan svart hud framställs som “annorlunda” och “avvikande”. Självklart. I den del av världen som ursprungligen bebotts av vita människor är det så, av naturliga skäl. Men, vänner, i åtminstone en del av världen som ursprungligen bebotts av svarta människor och som jag känner väl till (you guessed it: Centralafrika) framställs inte alls vit hud som det normala. Där är det faktiskt det vita som är annorlunda och avvikande. Som hamnar lite utanför samhällsgemenskapen. Som misstänkliggörs. Som antas inte kunna förstå språket (så där så att folk pratar extra långsamt och tydligt).

Och nej, det är inte exakt samma situation fast omvänd. Jag vill inte jämföra min utsatthet någon annans. Men likväl handlar det om rasistiska strukturer, där liksom här. Jag är vit i Centralafrika och jag tillåts aldrig glömma det.

Och en gång hörde jag en liten flicka viska till sin mamma, medan hon förskrämt tittade på mig: “Mamma, är det där en människa?”

(Här finns en senare text som jag skrivit på samma tema.)