-
Vintermyrar och brända lakere
Idag hade jag förmånen att få åka på en skidtur alldeles på egen hand medan min far och bror kavade runt Trollspåret med Theo och Axel. Jag har inte åkt på jättelänge och vågade inte hoppas på att jag skulle orka särskilt långt. Men jag visste vart jag ville klara av att åka: upp till myrarna innan man kommer fram till det bland Örebroskidåkare så omtalade Lisselängen. Marssolen lyste från en klarblå himmel och trots mina otränade armar och efter ett tag ganska möra ben njöt jag i fulla drag. Och visst orkade jag!
Väl uppe på myrarna gick det lätt. Jag blickade ut över det gnistrande vita och för min inre syn såg jag en annan bild:
Nog är det väl märkligt, att två platser kan vara så lika, och ändå så olika. Och en sådan förmån att ha fått uppleva dem båda!
-
Kan man kalla det för ett upptrappat dödläge mellan regeringen och Seleka i Centralafrikanska Republiken
Jag vet inte om termen “upptrappat dödläge” egentligen existerar, men när jag försöker få grepp om vad som händer i Centralafrikanska Republiken är det dessa ord jag får för mig. Inte mycket händer. Den nya koalitionsregeringen säger sig arbeta, men några tydliga resultat har de ännu inte kunnat presentera. Seleka har inte dragit sig tillbaka från intagna områden, och delar av den, som det verkar, alltmer splittrade alliansen har hotat att återta våldet om de inte får igenom sina krav på att politiska fångar ska släppas och att de sydafrikanska trupperna ska lämna landet.
Enligt bekanta till mig i Bangui går det fortfarande inte att resa med bil genom Seleka-kontrollerade områden. En talesman för Seleka, överste Christian Nyarko, säger dock till RFI att Seleka inte hindrar någon från att resa, utan att det är regeringen som skrämmer upp folk så att de inte vågar köra utanför Bangui.