Är kamerunier fattigare än centralafrikaner?

För någon vecka sedan skrev SvD om flyktingkrisen i CAR, och om de flyktingar som fortfarande befinner sig i flyktingläger i Kamerun. (Läs artiklarna här och här.) 278 000 centralafrikanska flyktingar ska enligt uppgift finnas i Kamerun. Några av dem känner jag personligen, och har arbetat tillsammans med. Det är en konstig känsla. När jag var där för drygt två år sedan pratade de om en del av de problemen som omnämns i SvD:s två artiklar, bland annat detta med svårigheten att få fram ved att elda med. Därför är det roligt att läsa om att man faktiskt hittat ett sätt att lösa bränsleproblemet, genom att tillverka briketter av lera och sågspån. Men tråkigt att det finns så lite pengar att hjälpa centralafrikanska flyktingar att detta projekt riskerar att försvinna. Det verkar som att det här problemet ständigt återkommer. Det är flera år sedan nu som Läkare utan gränser flaggade för att CAR var en av världens mest okända humanitära kriser. Sedan dess är det inte mycket som har ändrats. Nu pratar Norska flyktinghjelpen om ”Världens mest bortglömda flyktingkris”. Hur svårt ska det vara att sätta ett land på kartan?!

Å andra sidan verkar även människor som finns i CAR:s närområde ha dålig koll på läget. Jag har pratat med många människor från de centrala delarna av Afrika, som inte ens vet att CAR är ett land. Och även om de vet att det finns, så vet de väldigt lite om det. UNHCR:s chef i östra Kamerun, Baseme Kulimushi, säger till exempel till SvD att kamerunierna ofta är fattigare än befolkningen i CAR. Det kan väl ändå inte stämma, tänker jag. Här kan man jämföra BNP per capita för de två länderna, och även om BNP per capita inte säger allt om hur resurserna är fördelade har jag svårt att tro att Kamerun, med en siffra som är ungefär 5 gånger högre än CAR:s under 2015, har en fattigare befolkning än sitt grannland.

Nej, befolkningen i CAR hör nog tyvärr till de allra fattigaste i världen. Och med oroligheter som fortsätter att blossa upp på olika ställen i landet är det svårt att se hur landet ens ska lyckas komma tillbaka till den ekonomiska nivå som man hade innan krisen 2013 började. Tittar man på helheten, den stora bilden av hur landet utvecklas, är det lätt att tappa modet. Att ge den centralafrikanska flyktingen Umaru Djaratou rätt när hon säger till SvD att hon hellre vill stanna i Kamerun än att återvända till ett land där hon inte har någonting. Och samtidigt vill jag ändå fortsätta se och tro på det positiva som också sker. På att det visst måste finnas en framtid även för CAR.

I flyktinglägret i Lolo, Kamerun (2015)