Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

Invånarna i #Bangui ockuperar den internationella flygplatsen i protest mot #Seleka

Idag svämmar Facebook och Twitter fullkomligt över av nyheter från Centralafrikanska Republiken (åtminstone mina konton, som väl ganska mycket speglar mina intressen, men ändå…)! Hur hände detta? Svaret stavas Bangui Mpoko airport, Banguis och CAR:s enda internationella flygplats. Där utspelas sedan i tisdags kväll ett drama som i media omväxlande beskrivs som en protestdemonstration mot Seleka, omväxlande som en massflykt undan övergrepp av de före detta rebellerna.

För min del hörde jag först om det hela i onsdags, då jag fick en facebooksinbjudan från en kollega i Bangui att delta i protesten. Sedan började länkar om nyheten spridas. Vad som hänt, om jag förstått det hela rätt, är att människor i kvarteret Boeing intill flygplatsen blev skrämda på tisdag kväll av att ett antal Seleka-bilar kom till kvarteret. Flera skott ska ha avlossats, och för att fly från befarade våldsamheter och plundring, begav sig många till flygplatsområdet, som hållits av fransk militär ända sedan kuppen.

Invånarna i Boeing fick snart sällskap av flera personer från olika delar av Bangui, och det hela utvecklades till en protestaktion där tusentals människor – uppemot 6000 enligt vissa källor – krävde ett slut på Selekas framfart, plundringar, godtyckligt våldsutövande och den osäkra situationen för civilbefolkningen i allmänhet. Hela flygplatsområdet, inklusive landningsbanan, ockuperades av demonstranterna och åtminstone ett internationellt flyg hindrades från att landa. Under onsdagseftermiddagen utbröt våldsamheter när några av demonstranterna började kasta sten på de fredsbevarande styrkorna som fanns på plats, och dessa fick använda tårgas och vattenkanoner för att skingra folkhopen. På kvällen rapporteras landningsbanan ha varit tom på folk, men på torsdag morgon verkade det fortfarande inte finnas några tecken på att demonstranterna tänkte ge upp. “Vi har ett mål,” sa en demonstrant vid namn Antoine Gazama till Al Jazeera, “och det är att få världens uppmärksamhet. Vi är trötta på Seleka.” Det ställdes också krav på att FOMAC-soldater från Tchad och Sudan skulle lämna de säkerhetsbevarande styrkorna, eftersom många Banguibor uppfattar att dessa tar ställning för Seleka.

Nu på torsdag eftermiddag rapporterar Journal de Bangui och RFI att fransk militär tillsammans med AU’s fredsbevarande styrkor kunnat förmå många av demonstranterna att återvända hem och erbjudit dem någon form av säkerhet. Djotodia har hållit ett krismöte med regeringen, där det bestämdes att Seleka – med andra ord den centralafrikanska armén – ska förbjudas att patrullera i Bangui och att endast poliser ska ha mandat att ingripa för att upprätthålla ordning.

Djotodia har för övrigt, efter problement i kvarteret Boy-Rabé för några veckor sedan, bytt ut sin säkerhetschef, den fd Selekaledaren Noureddine Adam (som av många anses vara hjärnan bakom statskuppen i mars), mot Josue Binoua, som tidigare stod mycket nära ex-presidenten Francois Bozizé. Vad detta innebär i praktiken återstår att se.

Vad som också återstår att se är om uppmärksamheten kring protesterna på flygplatsen faktiskt kommer att leda till några långsiktiga åtgärder, nationellt och internationellt. Men målet, som det uttrycktes av Antoine Gazama, måste ändå delvis sägas ha uppnåtts. Nedan är ett antal länkar till sidor som berättar om oroligheterna.

http://www.journaldebangui.com/article.php?aid=5180 (Här kallas de fredsbevarande trupperna för MISCA, fast jag har tidigare skrivit AFISM-CAR. Jag ska kolla  upp det och återkommer.)

http://www.rfi.fr/afrique/20130829-centrafrique-fragile-retour-calme-bangui-seleka-djotodia

http://www.reuters.com/article/2013/08/28/centralafrican-airport-idUSL6N0GT42F20130828

http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/search?page=search&docid=521f0b809&query=calls%20for%20safety%20of%20civilians%20in%20central%20african%20republic

http://www.aljazeera.com/news/africa/2013/08/201382982849454154.html

 

Jag avslutar med en länk till ett annat blogginlägg, av Johanna Rudolfsson som arbetar med CAR-frågor på Evangeliska Frikyrkan och nu befinner sig i Berberati på besök. Ett underbart exempel på försök att bygga broar till ex-rebellerna, och motverka polarisering och en fördjupning av konflikten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.