Jag vill så klart inte glömma CAR!

Efter många, många försök lyckas jag till slut komma fram till min vän Honorine i Berberati via hennes mans telefon. Vi har inte pratat på månader. Hon har försökt ringa mig men inte kommit igenom. Jag har försökt ringa henne, ovetandes om att hennes telefon blev stulen någon gång i november, och att hon därför fått ett nytt telefonnummer.

Lite senare pratar jag med mina föräldrar, som precis är på väg tillbaka till Sverige efter en månads besök i Gamboula, där vår familj bodde under åren då mamma och pappa arbetade i CAR.

Och så kommer det ett mejl med en länk till en rapport av Human Rights Watch om situationen i landet sedan statskuppen 2013. (Jag har inte hunnit läsa den själv än, men länkar till den ändå och hoppas få tid för en kommentar snart här framöver.)

Och det känns lite som att ha blivit påmind om något viktigt, något jag egentligen vill ägna mig mer åt. Att det blivit mycket Kongo, familjeliv och vardagsbetraktelser den senaste månaden är inte så konstigt. Men nästa veckas bloggutmaning blir ett inlägg om dagen med fokus på CAR.