Örebro-Östersund tur och retur för att prata om det akuta nödläget i #CAR
Det är måndag kväll men känns lite som söndag. Eftersom Theo och Axel fortfarande går på dagis (och eftersom jag har kvar föräldradagar att plocka ut), behöver vi ännu inte anpassa våra veckor efter skoldagarnas monotona måndag-fredag-schema, och därför har vi valt att just nu ha tre dagars helg, från lördag till måndag. Det är skönt att få lite extra tid med varandra. Och vilken förmån med dessa föräldradagar! Säga vad man vill om systemet, ibland funkar det kanske mindre bra, men när jag berättar för mina vänner i RCA att man i Sverige får pengar av staten för att kunna vara hemma med sina barn så tror de att jag skämtar! (Jo, jag vet, jag och alla andra betalar så klart skatt för att detta bidragssystem ska kunna finansieras, men ändå!)
I helgen har jag varit i Östersund, på Stiftets världsdag (#världsdag13) i Härnösands stift, Svenska Kyrkan. Jag var inbjuden för att hålla två seminarier om RCA under denna dag, som på olika sätt fokuserade på stiftets internationella engagemang. Det blev ett väldigt trevligt arrangemang, med intressanta människor, god mat och ett påtagligt engagemang för omvärlden. På mina seminarier blev det mycket fokus på det komplicerade politiska läget och den svåra humanitära situationen som RCA just nu befinner sig i. Jag tycker att det är tråkigt att förmedla en så mörk bild, men just nu är detta en realitet som inte går att bortse från.
Vi pratade om vad man kan göra om man vill engagera sig för RCA. Just nu tror jag att det bästa man kan göra, om man vill göra något, är att sprida kunskap om den situation som landet befinner sig i och försöka påverka hjälporganisationer att gå in med mer humanitär hjälp. Den politiska situationen behöver självklart förändras, men som privatperson utan kopplingar till landet tror jag att man har mycket små möjligheter att göra någon skillnad på detta område. Om vi däremot är ett antal människor som hör av oss till humanitära hjälporganisationer och visar att vi är beredda att skänka pengar om de gör en insats i RCA, då tror jag att vi kan ha en chans att påverka.
De flesta hjälporganisationer har idag lämnat RCA. Enligt en uppgift som jag hört (men dock inte fått bekräftad) är Läkare utan Gränser och Röda Korset de enda som finns kvar i landet. Varför? För att det är för farligt? Må så vara, men jag tänker: Kan man jobba i Syrien så kan man jobba i RCA! Och precis som hjälp behövs i Syrien så behövs den i RCA (utan att göra någon inbördes jämförelse av dessa länder).
I oktober förra året skrev jag ett inlägg om en rapport som Läkare utan Gränser gett ut för att belysa att ett antal mer eller mindre bortglömda humanitära kriser i världen. (Läs inlägget här.) Enligt den rapporten befann sig redan då 2 miljoner centralafrikaner, det vill säga hälften av RCAs befolkning, i ett humanitärt nödläge. Detta var innan Seleka-upproret började. Hur ska det då inte se ut idag, efter att Seleka tagit över hela landet och på sin väg fördrivit människor från sina hem, bidragit till att sprida vapen, och dessutom plundrat sjukhus och hälsostationer!
Akuta humanitära insatser är ingen lösning, men de behövs för att rädda liv och ge människor ett hopp om framtiden! De behövs!