Vägen till Djotodias avgång som president för Centralafrikanska Republiken
Så är alltså Djotodias tid vid makten slut, och RFI rapporterar att han redan flugit till Benin, där han tänker leva i exil. Han känner landet sedan en tidigare period i livet, då han flydde dit efter att ha blivit ovän med sin företrädare Bozizé. Under 18 månader satt han även i beninskt fängelse, efter att Bozizé hade utfärdat en arresteringsorder mot honom. Men nu har han alltså blivit välkomnad tillbaka, för att få bo på ett trevligare ställe än i fängelse får man förmoda.
Det finns massor att läsa och försöka förstå om allt det här, och jag önskar ibland att jag hade detta som heltidsarbete så att jag verkligen hann med att sätta mig in i allt. Men nu är det inte så, inte ännu åtminstone, så jag fortsätter med mina kvällspass vid datorn tills vidare.
Som jag skrev igår, vet jag inte riktigt vad jag ska tänka om Djotodias avgång. Detta är något som även återkommer i många av de tidningsartiklar som jag läst under dagen. Det verkar ganska klart att skälet till att man ville att interimspresidenten skulle avgå, tillsammans med premiärminister Tiangaye, var att dessa två har visat att de inte klarar av att leda landet fram till det val som ska hållas i slutet av 2o14. Både Frankrike, AU och ECCAS har därför tryckt på för att de ska avgå och lämna plats åt någon annan. Så långt är det inte svårt att hänga med. Men sedan finns det en del att fundera på. Till exempel det faktum att ECCAS-toppmötet ägde rum i Tchad. Det kanske bara är en ren slump, men när ECCAS nu har tio medlemsländer, varför hålls mötet just i det land som öppet anklagats för att vara partiskt i konflikten? Centralafrikaner har vid flera tillfällen hävdat att FOMAC/MISCA-trupper från Tchad gör gemensam sak med Seleka, och med tanke på den nära relation som Tchads president Idriss Deby hade med Bozizé, går det knappast att förneka att Tchad har ett speciellt intresse att ha ett finger med i centralafrikansk politik. Så varför förläggs inte ECCAS-mötet på mer neutral mark? Och inte nog med att mötet hålls i Tchad. Man flyger dessutom dit hela CAR’s övergångsregering, det vill säga precis hela CAR’s maktelit, och lämnar Bangui – om än bara för någon dag – utan något styre alls!
Den uttalade anledningen till att bjuda in hela övergångsregeringen till mötet i Tchad, var förstås att förankra beslutet om Djotodias och de två andras avgång bland CAR’s beslutsfattare, istället för att bestämma något över huvudet på dem. Men som en person skrev i en kommentar: “Det är nästan konstigt att inte Bozizé passar på att försöka ta tillbaka makten, när hela den styrande eliten i CAR befinner sig utomlands!” Dessutom skapar Djotodias och Tiangayes avgång nu ett maktvakuum, vilket innebär att så länge som ingen ny ledare är utsedd, styrs inte CAR riktigt av någon alls. I ett land som redan klassas som en misslyckad stat, har jag svårt att se hur detta skulle kunna vara en förbättring. Och jag har svårt att se hur övergångsregeringen ska klara av att enas i ett beslut om en gemensam ledare i den situation som råder just nu. Kanske – men troligen inte – gör de som många centralafrikaner föreslår och utser en ledare som inte är centralafrikan. En utomstående som inte har del i den pågående konflikten, och som får till uppgift just att leda landet fram till val. Det skulle vara ett intressant drag. Frågan är om det skulle accepteras internationellt.