En liten återerövring av skrivandet om CAR

I helgen som gick var jag på en träff med ett 50-tal personer som arbetat för Örebromissionen/Evangeliska frikyrkan i Centralafrikanska Republiken under årens lopp. Många av dem är sådana som jag lärde känna som barn, när jag bodde i landet tillsammans med min familj. Andra känner jag bara till namnet. Många är avsevärt mycket äldre än mig – jag hörde helt klart till de allra yngsta på samlingen. Men trots den stora åldersskillnaden har vi något gemensamt. Vi har alla bott i ett land som de flesta svenskar knappt hört talas om. Och har de hört talas om det så är det mest i negativa termer. Krig, konflikt, humanitär katastrof. Det är så CAR beskrivs idag. Och det är ju sant. Men landet är också mycket mer, och det är fint att få träffa människor som vet det. När vi satt och lyssnade på en av de personer som talade på träffen drömde jag mig bort lite och förflyttade i tanken alla dessa människor till en gudstjänstlokal i Berberati. Jag försökte se framför mig hur vi alla faktiskt skulle känna oss hemma även i den miljön. Det var en kittlande tanke.

På träffen var det flera av dem som jag (ännu) inte känner personligen som berättade att de läst min tidigare blogg, där jag försökte beskriva utvecklingen i CAR under konflikten som blossade upp 2013. Det är så klart väldigt roligt att höra att andra läst och uppskattat det jag skrivit. Och så tänkte jag att jag kanske ändå ska ta upp även det spåret igen. Skriva lite mer om CAR igen. Lite lagom.

Så jag började med att hämta lite fakta om CAR som jag hade på min förra blogg. Det hittar ni här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.