• Övrigt

    Som om vi drömmer…

    Jag ringer Honorine. De är i Bangui nu, hon, Philomene och Louise. Redo för avfärd mot Sverige. Vi skrattar i telefonen. “Det är som om vi drömmer”, säger vi nästan i munnen på varandra. Imorgon kväll går flyget. I övermorgon vid lunch möts vi upp på Arlanda. Jag är lite nervös. Över den gigantiska Charles de Gaulle-flygplatsen där de ska byta flyg. Över immigrationskontrollanter som kan ha förutfattade meningar om resenärer från Afrika och kanske sätter käppar i hjulen. “Om Gud vill ses vi på onsdag”, avslutar vi telefonsamtalet. Och det känns fortfarande som att vi drömmer. Som att det inte kan vara riktigt sant.

  • Övrigt

    Höstterminen börjar och snart är de här!

    Det är bråda dagar, dessa dagar. Skolstart och allt som drar igång inför hösten fyller dagarna, och så plötsligt inser jag att det verkligen bara är drygt två veckor tills de kommer. Besöket från CAR. Jag ringer dem och pratar om avresan. Funderar över hur många dagar de behöver beräkna för resan till Bangui så att de säkert kommer i tid. Berättar hur det fungerar på flygplatsen i Paris. Jag hade tänkt åka dit själv och möta upp dem och hjälpa dem att hitta rätt, men inser vid närmare eftertanke att jag ju förmodligen inte kommer att hitta dem i vimlet. När jag ringer och förklarar detta blir de förskräckta. Är…

  • Litteratur och skrivande

    Mina skrivplaner

    Samtidigt som vi avslutar det sista av föregående safarisäsong börjar min vardag fyllas av sånt här. Böcker, böcker, böcker. Om skrivande, om barnlitteratur, om att växa upp i olika kulturer, och så den lilla litteratur som går att hitta om och från CAR. Nu ska det skrivas, nämligen. Jag sökte i våras en kurs vid Linnéuniversitetet som heter “Att skriva barnlitteratur”. Inte hade jag särskilt stort hopp om att komma in då det brukar vara många sökande, och urvalet sker via arbetsprov. Men det gjorde jag! Så samtidigt som jag ska jobba lite som vikarie inom förskolor och kanske skolor här hemikring ska jag äntligen unna mig att fördjupa mig i…

  • Övrigt

    Inga mer safaris på ett tag

    Så är det officiellt: Det blir inga fler safaris med CAWA på några år. Vi tar en paus. Det finns flera anledningar till detta. Dels handlar det om vår familjesituation. Våra pojkar är fem och sex år, och snart redo för skolan. Och eftersom den äldste på grund av sin autoimmuna sjukdom fortfarande är i behov av kontinuerlig tillgång till bra sjukvård kan vi inte bo permanent i ett land som CAR. Att hålla på och flytta fram och tillbaka är heller inget alternativ för skolbarn, och därför är Sverige vårt absolut bästa alternativ just nu. Visst kan man driva företaget på håll, som vi gjort under de senaste åren, men…