• Safari

    Hemma igen

    Så var man hemma på ytterligare ett ställe. Sent i fredags eftermiddag kom vi fram till vår jaktcamp, Kocho, mitt ute i skogen i östra RCA. Jag tror faktiskt att det här är det ställe som känns mest hemma för mig, följt av Irisgatan i Örebro på en god andraplats. Det är här vi har vårt eget lilla hus, vårt eget liv som vi själva byggt upp. Här sover vi i våra egna sängar och äter mat vid vårt eget matbord. Här är vi inte gäster. Här är vi bara hemma. De senaste dagarna har varit händelserika. För en dryg vecka sedan, jag tror att det var förra torsdagen, ringde…

  • Övrigt

    Nu åker vi

    Imorgon är det dags. Då försvinner vi från Bangui, från internet och från civilisationen. Men bloggen kommer att hållas uppdaterad tack vare min käre bror som lovat att publicera mejl som jag skickar till honom. (Jag kan nämligen skicka mejl via satellittelefon.) Eftersom jag inte kan gå in på internet så kommer jag inte att kunna läsa eventuella kommentarer, så vill ni kontakta mig får ni skriva på e.mararv@uuplus.com. Dock vill jag understryka att satelliuppkopplingen är väldigt långsam, så jag vill inte ha några bilder eller någon specialfomaterad text dit. Bara vanliga mejl med vanlig text. Hej så länge!

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Lika olika - kulturella krockar och möten

    Ovärdigt?

    Ibland känns livet så opolerat och brutalt. Placides kusin var här igår, och vi satt en lång stund och pratade. Jag gav honom kopior av Placides sista anställningskontrakt och lönespecifikation, och han berättade om vad som hänt sedan vi lämnade RCA i början av juni, om hur Placide bara hade blivit sämre och sämre men inte velat inse hur allvarligt det var, hur han stapplat ut ur sovrummet på kvällarna för att sitta med i gemenskapen ute på gårdsplanen och prata, men hur han då inte ens orkat ta på sig kläder. ”Till slut”, sa brodern, ”sa jag till honom att han måste åka hem till Kaga Bandoro. Jag såg…

  • Övrigt

    Abakar Billy Placide

    Abakar Billy Placide är död. Sent på kvällen den 11 november 2009 lämnade han oss för att inte återvända. Placide var vår skinner, alltså den som arbetade med att bereda hudar och horn från de djur som vi skjutit. Men han var mer än så. Placide var en vän, och han har lämnat ett tomrum efter sig som inte någon annan helt och fullt kan fylla. Jag lärde känna Placide för drygt fem år sedan, då jag tillbringade några månader i den jaktcamp där Erik arbetade som lärling. Företaget, som hette Idongo Safari, drevs av en fransman vid namn Matthieu Laboureur. Placide bodde då tillsammans med en många år yngre…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Att resa på centralafrikanska vägar

    När man ska ge sig av på en resa krävs det vissa förberedelser. Det gäller för alla resor, även om vissa resor kräver mer planering än andra. Resor i Centralafrikanska Republiken tillhör oftast den kategori som behöver förberedas ordentligt innan de påbörjas. Nedan följer en hel del användbar information för den som vill ge sig ut på vägarna i detta land. Vi börjar med packning och utrustning. Förutom den personliga packningen är det bra att ha med sig följande saker: – Vatten att dricka. (Viktigt även om man bara tänker göra en kort resa. Man vet aldrig hur lång tid det tar innan man kommer fram, och att bli fast…

  • Övrigt

    Torsdagskväll

    Eftermiddag och kväll hemma hos Charlotte och Olivier, i deras lilla hus intill franska ambassadörens residens. Risotto med lök och bönor, fransk tv och samtal om RCA:s framtid. Theo har somnat i deras säng, men om en liten stund ska jag försöka sätta honom i bilbarnstolen och köra hem genom väggroparna utan att han vaknar. Väl hemma ska jag säga till nattvakerna att starta elverket ett litet tag, medan jag duschar och lägger mig, och de kommer att fråga mig tre gånger vilken tid de ska stänga av, trots att det är samma tid nästan varje kväll. Sedan kommer de fråga om de elva liter bränsle som finns kvar i…

  • Safari

    Siffror, siffror

    Jag sitter och sammanfattar bokföringen för oktober månad. Jag börjar bli lite stressad över det hela. Det borde ha gjorts för länge sedan, men med alla resor och förflyttningar så har det inte blivit av. Dessutom lämnade vi Passi, barnflickan, i Berberati eftersom skolan hade börjat för henne, så Theo har tagit ganska mycket av min tid här i Bangui. Det är roligt, givetvis, men lite stressande också när jag inte hinner det jag känner att jag vill hinna. Till slut har jag insett att jag kanske måste ta hjälp, så nu har jag en annan tjej här under några dagar, Beni, dotter till vår före detta kock. Theo är…

  • Safari

    Arbetsinspektören

    Arbetsinspektören från Bangassou ringer mig i Bangui. Han är en bra kille, en av de få som faktiskt försöker att sköta sitt arbete någotsånär korrekt. Han frågar sällan om pengar under bordet, och försöker inte, som många andra, lura av oss mer avgifter än vi behöver betala enligt lag. Han har varit arbetsinspektör i Bangassou ända sedan vi startade företaget, och jag tror inte att han kommer att få sitta kvar i många år till nu. De brukar bli förflyttade ganska ofta, de som har sådana positioner. Jag vet inte riktigt varför, kanske är det för att bekämpa korruptionen, kanske beror det på något annat. Hur som helst så är…

  • Övrigt

    Kväll

    Det är kväll, och jag sitter ensam vid matbordet i vår lägenhet i Bangui. Theo sover sedan några timmar. Erik är i Bakouma. Charlotte och hennes Olivier är hemma hos sig. Det är ensamt att vara utan sällskap i Afrika. Förmodligen finns det inte många fler i den här staden som sitter tysta ikväll, utan att ha någon att prata med. Kanske några vita. Kanske även några enstaka centralafrikaner. Men inte är det många. Egentligen är det ganska skönt att ha lite tid för sig själv, tid att ta igen en del saker som jag behöver få gjort, tid att tänka och tid att skriva. Men hela tiden går tankarna…