Flyttröjningen fortsätter, och igår slängde jag en massa gammal bokföring från tiden då vi drev ett safariföretag i CAR. (Nya läsare kan läsa mer om det under kategorin Safari.) Det är någonting med att titta igenom saker som ska kastas. Jag känner ändå att jag måste göra det, så att jag inte råkar slänga något som hade behövt sparas. Så jag bläddrar, plockar saker ur pärmar, och minns. Anställningskontrakt och lönespecifikationer leder tankarna till mitt lilla kontor i huset där i bushen. Kvitton på skatter och avgifter får mig att tänka på de långa resorna ut till Bangassou där jag träffade myndigheter.

Söndag morgon och jag sitter i “restaurangen” intill floden och dricker kaffe och äter rostat hembakat bröd med smör och honung. Morgonljuset speglar sig i vattnet och jag tänker, liksom tidigare morgnar, att detta måste vara paradiset på jorden. I snart tre veckor har jag varit här nu, och om ett par dagar är det dags att åka tillbaka till Bangui. Det var inte så det var tänkt från början, egentligen skulle Erik och barnen ha kommit tillbaka och vi skulle ha varit här i vår safaricamp, Kocho, tillsammans. Men om det är något jag vet om planer i bushen, så är det att de aldrig blir som man räknat…

Nu är vi här. Kocho. Vår safaricamp som jag har längtat efter i två långa år. Ja, egentligen mer än så: sedan Theos njurproblem upptäcktes och vi hastigt fick evakueras till Sverige i april 2011 har jag endast varit tillbaka här under knappt två veckor i mars 2012, då när massakern i Ngunguinza upptäckte och Erik hamnade i fängelse. (Jag kan tyvärr inte lägga till några länkar när jag bloggar via mejlen, men ni som inte känner till denna historia kan titta tillbaka i bloggarkivet från april till september 2012 så förstår ni.) Men nu är vi alltså här igen, och hittills verkar jag inte med min närvaro har orsakat…

Jag vet, det är lite tyst här trots att det finns mycket att skriva om. Anledningen är att jag förbereder mig för att resa. Inte till Bangui och CAR väl? Inte med barnen? När läget är som det är? Jo, just dit, med barnen, trots att läget är som det är. Men det är inget lätt beslut. Så medan jag fixar allt det där vanliga som man behöver – mediciner, försäkringar, visum och inköp (ni vet de där berömda vinglasen på IKEA) – försöker jag också att hålla mig uppdaterad, prata med människor som är på plats i Bangui, värdera och omvärdera vårt beslut och fokusera på att inte bli…

Det var länge sedan jag skrev något om vår safariverksamhet. Kanske för att det är en av de få sakerna som ändå har flutit på, om än inte helt utan komplikationer. Vårt safariområde ligger så långt österut att Seleka inte varit där, även om de tagit Bakouma, det samhälle som är den “sista stora utposten” innan man åker ut till oss i bushen. De kunder som fanns hos oss när statskuppen ägde rum märkte alltså inte så mycket. Deras safaris fortsatte som vanligt. Däremot blev det lite knepigt att ta in och ut människor genom Bangui, så vi har fått trixa lite i programmet. En del kunder har känt sig osäkra…

Med tanke på osäkerheten om vad som kommer hända de närmaste dagarna, har vi beslutat att skjuta upp de safaris som skulle ha börjat nu på onsdag hos oss. Vårt beslut beror faktiskt mindre på säkerhetsläget i landet (vårt safariområde är långt ifrån någon oroshärd, och våra kunder passerar endast Bangui och stannar en natt innan de flygs till bushen), och mer på det faktum att det inte verkar helt säkert att Air France kommer att flyga som de brukar från Paris till Bangui på onsdag. Det vore ju väldigt tråkigt om våra kunder från USA blev strandsatta i Paris om det inte går något flyg därifrån. Det vill vi…

Jag pratade med Erik för en stund sedan. I safariområdet, där han befinner sig, är allt väldigt lugnt. Det ligger långt ifrån Selekas väg mot Bangui. Vi har inte ställt in några safaris utan räknar fortfarande med att jobba som vanligt. Däremot hade vi en av våra kunder på flyget som vände halvvägs till Bangui. Inte så lyckat. Men så länge flygplatsen är öppen och Bangui är lugnt finns det ingenting som hindrar att vi jobbar vidare. Om nu bara Air France flyger. Däremot har jag ännu inte fått tag på Gere i Ndele. Jag hoppas att hon är ok. Ndele är ju långt bakom fronten och borde vara relativt…

Jobbar ni nu igen? frågar många. Ja, det gör vi. Om tre veckor kommer säsongens första kunder och det är mycket som ska ordnas innan dess. Vägen från Bakouma till vår huvudcamp Kocho är röjd efter regntiden, de två hembyggda bilfärjorna över floderna Nzako och Mbari är ihopsatta, och just nu pågår arbetet för fullt med att få ordning på camperna. I år ska vi jaga utifrån fyra olika camper, förutom huvudcampen Kocho öppnar vi också Ngoy, Mbotou och Mbari. Vattenståndet i floderna har varit väldigt högt i år, vilket gjort att en del av våra hus helt enkelt spolats bort. Bland annat är sovrummet och vardagsrummet i det som…

Detta är tecknet på att det snart är dags att ge sig av. Vinglasen. Det verkar som att samma scenario är förutbestämt att utspelas år efter år, ända sedan starten 2006. IKEA. Kundvagnen full av Svalka rödvinsglas, 6 st för 39 kr. En del andra grejer också. Slom glasflaska, gröna tekoppar (vi har bytt modell i år för att få ner priset), bestick. I kassan beräknar jag alltid för många papperspåsar att packa i. Betalar och minns sedan hur man ska ställa kartongerna med glas för att det ska få plats så många som möjligt i en kasse. Det går för långt mellan gångerna för att man ska skaffa sig…