• Safari

    Början

    Efter att ha tröttnat på både duplo och trummor smiter Theo in på kontoret och river ut alla pärmar på de två lägsta hyllorna i min bokhylla. När jag plockar tillbaka dem faller blicken på en smal grå pärm. På ryggen står det: ”CAWA 05-06: ANSTÄLLDA & BOKFÖRING”. Jag öppnar den och ögnar igenom innehållet. Bakom fyra färgglada flikar, en blå för anställningskontrakt, en orange för lönespecifikationer, en grön för bokföring och en röd för kvitton, sitter ett femtiotal papper insatta. Detta är i stort sett allt pappersjobb som gjordes under företagets första år. Det enda som tillkommer är en rapport på ca 20 sidor som lämnades in till Eau & Forêt, och som sedan låg till grund för vår ansökan om att få hyra ett område och börja arrangera safaris. Jag ler lite. Vi har fortfarande ingen enorm kontorsavdelning, men mängden papper som produceras varje år har ändå ökat väsentligt. Bara anställningskontrakten fyller numera två stora pärmar varje säsong.

    Jag bläddrar i den lilla grå pärmen och minns det första årets anställda: Baba, chauffören, som alltid drog med handen över huvudet när han blev generad. Hervé, som skröt om sin styrka och ville jobba med släggan och slå sönder de största stenarna när vi byggde vägar. Juslin, som tvärt om alltid drabbades av yrsel eller bråck så snart det var dags att utföra något tungt arbete. Patrice, som inte ville tilltalas med det respektfulla ”papa” trots att han var äldst, men som var tacksam att han, av samma anledning, slapp att laga mat åt oss andra, en uppgift som annars cirkulerade mellan deltagarna i vår knappt tio man starka grupp.

    Av det första årets anställda finns två fortfarande kvar i företaget: Lido och Housseini. Ibland pratar jag med dem om ”den gamla goda tiden”, tiden då vi åkte runt och högg vägar och sedan satt runt en eld under stjärnorna på kvällen och inte hade någon annan att tänka på än oss själva. Jag har, som jag sagt tidigare, svårt att hitta saker att skriva om när jag är här i Sverige. Kanske ska jag berätta om den här tiden, kanske ska jag ta er med till hur allt började…

  • Övrigt

    Broderskärlek

    På förfrågan från min syster, som åter befinner sig på Island, kommer här lite foton på Theo och Axel. Jag försökte ta några fina porträtt i soffan, men det hela urartade nästan innan vi hunnit börja…

    Axel i soffan 2

    Axel i soffan

    Theo och Axel i soffan

  • Övrigt

    Leka gorilla och leka gris

    Det är inget nytt att barns uppfattning om saker som sker i deras omgivning ibland skiljer sig markant från hur vi vuxna uppfattar samma företeelse, och vem som egentligen har rätt kan vi inte alltid vara så säkra på. Tack vare Theo och min sexårige kusin har jag på detta sätt fått veta att Axel gillar att härma olika djur:

    Det är bara några dagar efter att vi kommit hem från BB. Axel ligger på sängen och skriker och viftar med armar och ben. Jag pratar lugnande med honom, men Theo fattar direkt, på sitt eget sätt, vad det är frågan om. Han börjar slå sig på bröstet och ropa: ”Aaaah!”. Brorsan leker ju gorilla, och då ska man inte vara sen att haka på!

    Ett par veckor senare är en av mina fastrar och hälsar på oss tillsammans med sina barn. Än en gång ligger Axel och gråter, och på inandningen gör han ett skorrande snarkljud, varpå min kusin fascinerat utbrister: ”Lyssna, han leker gris!”

    Undrar just vilket djur det blir härnäst.

  • Safari

    Som sagt, bara nästan

    Mitt i lagandet av ugnspannkaka med äpple och kanel, med köket fyllt av inte mindre än tre små barnröster och en god vän vid min sida (ett av barnen hör ihop med henne) ringer min mobil. Det är ett utlandsnummer, +44, och så en lång radda av siffror. Efter en kort tvekan bestämmer jag mig för att svara: ”Emelie.” Rösten på andra sidan är gäll och lite släpig, som om personen jag pratar med anstränger sig för att uttala orden tydligt. Om det beror på att han tvivlar på mina kunskaper i engelska eller om han helt enkelt bara är van vid att telefonförbindelser kan vara knastriga och kräver tydligt tal vet jag inte.

    Mannen, vi kan kort och gott kalla honom M, är en av våra försäljningagenter. Han ringer från London, dit han kommit tillbaka för en knapp månad sedan efter en vistelse i RCA. Jag lämnar pannkakan till min vän och sätter mig framför datorn, dock efter att först ha påpekat att jag faktiskt har ganska mycket att göra med två barn. M brukar kunna prata länge när han kommer igång.

    Och mycket riktigt. Först kommer en lång förklaring om hur jag ska göra fakturan. Ingenting får lämnas åt slumpen. Det ska vara datum och fakturanummer, och glöm för all del inte kontonummer! Sedan, när jag tror att vi är klara och flikar in att Theo väntar på maten, får jag en beskrivning av en ny Mycket Viktig Kund som M har bokat, och kan jag göra ett säljkontrakt på den safarin och skicka till honom?

    Jag lyckas till slut avsluta, bara för att få ett nytt samtal lagom till kaffet, med lite mer instruktioner. Så, som sagt, riktigt riktigt mammaledig blir jag nog aldrig. Men egentligen är jag ganska nöjd med att ha det så här. Det är underbart att vara med barn, men det ger inget vidare intellektuellt utbyte. Tur då att man kan jobba lite litegrann och på så sätt hålla hjärnan igång.

  • Safari

    Bara nästan föräldraledig

    När barnen har somnat sätter jag mig vid datorn en stund. Nog för att jag har tillräckligt att göra ändå och faktiskt borde kunna vara 100% mammaledig, men finns ingen som riktigt tagit över mitt jobb, så det som inte blir gjort av en redan övertidsarbetande Erik eller Charlotte eller av en mycket hjälpsam svärmor (tack!) blir liggande på hög tills jag jobbar av det. Ikväll sammanställer jag listor över troféer som ska exporteras till en dansk konservator, och översätter från franska till engelska:

    buffle, 1 crâne, buffalo, 1 skull, leopard, cape complet, full mount, crâne, céphalophe à flancs roux, red flanked duiker, 1 skull, buffalo, 1 skull, warthog, 4 dents, 1 cape, eland, buffalo, 1 cape, 1 skull… skull, cape, eland, red flanked duiker, skull, crâne, skukkm´crÅne, buffsko, 4 tysks, cephslophe, guant firest hog, 4 tydkd, 1 skukk…

    …fingrarna lyder inte längre… godn´aaatt…

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.