Bea

Eriks gamla barnflicka, Bea, kom förbi för att träffa oss och titta på Theo. Vi drack kaffe tillsammans och hon förundrade sig över att senast hon såg Erik var han tre år, och nu var han gift och hade barn.

Theo kallade hon för sin ”ata”, sitt barnbarn, liksom så många andra som kände mig eller Erik som barn. Trots att större delen av vår släkt bor många hundra mil härifrån har vi en stor familj omkring oss.

Bea och Erik, våren 1986

Bea och Theo, hösten 2009