Svårt att samarbeta när man inte är överens #Centralafrikanska Republiken #Bozizé #Tiangaye
Visst var det så att Bozizé hade gjort en liten kupp. Innan Tiangaye hade lagt sista handen vid listan över ministerposter, tog presidenten saken i egna händer, fyllde i de saknade posterna och deklararerade på söndagmorgonen att RCA hade fått en ny regering. Så gick det i alla fall till om man får tro medierna. Och av någon anledning går det nu inte att göra något mer åt saken. Är regeringen officiellt utnämnd så är den, även om det inte gått riktigt rätt till.
De flesta posterna har nog ändå tillsatts av Tiangaye, men Bozizé får kritik bland annat för att själv ha tillsatt en “ministre délégué” med ansvar för budgetfrågor. (En “ministre délégué” är en typ av “andreminister” som har hand om ett särskilt område under överinseende av en “riktig” minister – budgetministern arbetar exempelvis under finansministern.)
Redan innan den nya regeringen börjat arbeta, får den kritik för att inte vara till allas belåtenhet. Man talar om en regering utan konsensus. Just detta med konsensus tror jag är ett av de centrala problemen för centralafrikansk politik, och ett viktigt skäl till att det demokratiska systemet inte fungerar. Människor tror helt enkelt inte på demokrati i form av majoritetsbeslut. Man vill inte rösta och sedan gå efter vad majoriteten önskar, för det betyder ju samtidigt att man har en minoritet som inte får som de vill, och följdaktligen skapas en motsättning mellan vinnare och förlorare.
Georges, en 20-årig kille från Bakouma, uttryckte det hela med följande ord, apropå presidentvalet 2010: “I min by gick allt lugnt till, vi hade kommit överens i förväg om vad vi skulle rösta på. Man måste ju rösta på samma kandidat, annars blir det bråk. Så när en by blir för stor, som Bakouma, då är det omöjligt att komma överens och därför blir stämningen också orolig.”
Den centralafrikanska demokratin är en konsensusdemokrati, där idealet är att alla ska vara överens om de beslut som fattas. Att applicera detta på en västerländsk statsapparat med folkvalda ledare, blir en stor utmaning. Tycker man att det är svårt att samarbeta om man inte är överens i allt – ja då är det också svårt att få ett bra förhållande till en opposition, och ännu svårare att bilda en regering tillsammans med denna.