Makwelane och krokodilen av Maria Hendriks och Piet Grobler

Om boken

Makwelane och krokodilen kan beskrivas som en Rödluvanhistoria i afrikansk miljö, och utan jägaren som kommer som en räddare på slutet. Flickan Makwelane vill gå och hälsa på sin mormor Gogo, men mamma har inte tid att följa med, och hon för liten för att gå ensam. Tycker föräldrarna. Vägen till mormor går nämligen längs med floden, och där lurar krokodilen i vassen. Men Makwelane har tröttnat på att vänta tills hon ska bli större, och lyckas till slut övertala föräldrarna att få gå iväg till mormor på egen hand. Hon får med sig lite matsäck och ger sig iväg med sitt musikinstrument på ryggen och med föräldrarnas förmaningar efter sig.

Makwelane är säker på att allt kommer gå bra, men krokodilen är slug, och det dröjer inte länge förrän han har lurat henne och fått henne att avslöja var mormor bor. Makwelane blir förskräckt när hon plötsligt inser vad hon gjort. Vad ska hon nu göra?

Historien om Makwelane är fin och rolig, och jag tycker verkligen om att det är hon själv som löser situationen i slutet. Här behövs ingen manlig räddare, Makwelane klarar faktiskt att ta hand om sig själv. Illustrationerna är färgrika och glada, ibland med inslag av collage. På flera bilder av djur, bland annat krokodilen, sitter mänskliga ögon som nästan ser påklistrade ut. Det sticker ut, och jag tänker mig att det är en symbol för att krokodilen kanske egentligen är något annat.

Härliga bilder, men något haltande text

Men om bilderna är fina så tycker jag däremot att texten haltar lite. Jag har läst denna bok högt många gånger, men jag hittar ingen riktig rytm. Jag hakar upp mig på ord och meningar, dialogen känns stolpig och flera gånger ersätter jag medvetet ett ord med ett annat som jag själv tycker passar bättre. Det händer också mer än en gång att saker förklaras i texten trots att det syns på bilden, och det känns lite som att både författare och illustratör har nöjt sig för tidigt, och inte riktigt jobbat ihop text och bild till en enda berättelse.

Trots detta är Makwelane och krokodilen en bok värd att läsa. Särskilt bilderna kan man återkomma till om och om igen, och hitta nya detaljer och kanske en del symbolik.

Jobba med boken

Fundera

På bilderna i boken av Makwelane ser det ut som att fjärilen, storken och krokodilen har människoögon. Varför är det så, tror du?

Leta likheter med Rödluvan och vargen

Det finns en del likheter mellan boken om Makwelane och berättelsen och Rödluvan och vargen, men också olikheter. Läs eller lyssna på berättelsen om Rödluvan (den finns bland annat här) och leta efter tre likheter och tre olikheter mellan de båda berättelserna.

Skriv din egen rödluvansaga

Berättelsen om Rödluvan utspelar sig i en skog där det finns vargar. Berättelsen Makwelane utspelar sig i Afrika. Var skulle din Rödluvanberättelse utspela sig? På en ö i havet? I storstan? Vem skulle vara vargen/krokodilen om du fick bestämma? Hitta på och skriv eller berätta din egen Rödluvansaga

Denna recension var från början en del av en barnboksutmaning som jag deltog i 2017. Läs mer om den här.

Vill du läsa om fler Månadens bok? Här finns en lista över alla böckerna.