• Utveckling, bistånd och fredsfrågor

    Världsdagen för social rättvisa

    Tidigt i morse när jag körde hem från Arlanda efter att ha lämnat svärfar vid flyget, hörde jag på radio att det idag är världsdagen för social rättvisa, en dag som instiftades av FN för ett år sedan för att uppmärksamma “vikten av att bekämpa fattigdom, uteslutning och arbetslöshet för att kunna främja solidaritet, harmoni och lika möjligheter inom och mellan samhällen” (Svenska FN-förbundet).

    Jag hade ingen aning om att det fanns en sådan dag. På Svenska FN-förbundets hemsidakan man läsa mer om den.

    Som ni säkert förstått är fattigdomsbekämpning något jag gärna funderar över och skriver om. Som Svenska FN-förbundet skriver på sin hemsida, hänger fattigdomen förstås ihop med annan social orättvisa. I why poverty-serien, som sändes på SVT i höstas presenterades en så bra bild av människors olika förutsättningar. Tänk er ett parti monopol, där en deltagare har fått hundra gånger så mycket pengar som de andra och dessutom äger de tio dyraste gatorna när spelet börjar. De andra är ju från början dömda att förlora! Om jag hade varit den gynnade spelaren hade jag lätt delat med mig och jämnat ut förutsättningarna, annars är det ju inget roligt. I verkliga livet är den en helt annan sak. Usch så svårt det är att göra avkall på sin egen bekvämlighet för att någon annan ska få det bättre! Men jag frågar mig om det största hindret egentligen är bekvämligheten, eller om det snarare är en misstro mot systemet. Det är så lätt att tänka att det ändå inte spelar någon roll. Om jag avstår från något, är det ju inte alls säkert att de värst drabbade tjänar på det. Och om jag ger pengar till något välgörande ändamål, hur ska jag kunna veta att hjälpen verkligen kommer fram? Och framför allt att den gör nytta!

    Hur säker man än är på att problemet med social orättvisa måste uppmärksammas, är det lätt att ifrågasätta de insatser som görs. Det finns helt enkelt inget facit.

    Under den kristna fastan, som infaller nu före påsk, har jag bestämt mig för att göra en liten skillnad i mitt eget liv genom att äta huvudsakligen vegetariskt (vilket blir nästintill veganskt om man dessutom ska undvika mjölkprodukter!), och se kött som den lyxvara det faktiskt borde vara. Det kan vara ett sätt, dels att påminna mig själv att merparten av jordens befolkning faktiskt inte har obegränsad tillgång till mat, men också att minska mitt överutnyttjande av jordens resurser en aning och bidra till en lite större rättvisa.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Ökade motsättningar mellan kristna och muslimer i #Centralafrikanska Republiken, men samtidigt en vilja att skapa fred

    Ännu en vecka har gått och lite till. Med besök av svärfar från RCA, som varit i Sverige en vecka men som åkte tillbaka i morse. Och så var det ju träffarna där jag fick berätta om arbetet med vårt safariföretag. Särskilt onsdagens samling i Missionskyrkan i Vintrosa var mycket välbesökt. Det var väldigt roligt att få dela lite av mina erfarenheter och upplevelser! Tack för inbjudan!

    Genom svärfar och andra kontakter i RCA bekräftas bilden att det är lite stillestånd i utvecklingen. Den nya regeringen är bildad och ska ha börjat arbeta, men har ännu inte gjort något kraftfullt intryck, och Seleka har ännu inte dragit sig tillbaka från intagna städer. En oroande aspekt är att många nu talar om ökade motsättningar mellan kristna och muslimer. Detta har tidigare inte varit någon tydlig konfliktlinje i landet, men i och med att Seleka delvis beskrivs som en muslimsk rörelse kan man ana en ökad polarisering. Kanske gör konflikten i Mali sitt till i denna utveckling, inte för att Seleka direkt skulle ha någonting med islamisterna i Mali att göra, men för att Mali kan bli en “mall” att tolka andra konflikter utifrån. Med en så tydlig konflikt på ett ställe tror jag att det är lätt att dra paralleller till en annan geografiskt relativt närliggande konflikt. (På RFI kan man läsa om motsättningarna mellan kristna och muslimer.)

    Samtidigt tror jag fortfarande att det finns hopp om en fredlig lösning. Trots allt verkar spänningarna ha minskat, och bara det faktum att den nya samlingsregeringen faktiskt har bildats och i någon mån arbetar, känns som ett gott tecken. Jag tror att det finns en stor vilja till fred.

    För egen del har jag börjat fila på planer att åka ner ett par månader. Inte så mycket för att jag längtar bort från snön (det är ju takdropp och början till vårkänsla i Sverige nu!) men för att jag längtar hem till Bangui och Kocho.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Svårt att samarbeta när man inte är överens #Centralafrikanska Republiken #Bozizé #Tiangaye

    Visst var det så att Bozizé hade gjort en liten kupp. Innan Tiangaye hade lagt sista handen vid listan över ministerposter, tog presidenten saken i egna händer, fyllde i de saknade posterna och deklararerade på söndagmorgonen att RCA hade fått en ny regering. Så gick det i alla fall till om man får tro medierna. Och av någon anledning går det nu inte att göra något mer åt saken. Är regeringen officiellt utnämnd så är den, även om det inte gått riktigt rätt till.

    De flesta posterna har nog ändå tillsatts av Tiangaye, men Bozizé får kritik bland annat för att själv ha tillsatt en “ministre délégué” med ansvar för budgetfrågor. (En “ministre délégué” är en typ av “andreminister” som har hand om ett särskilt område under överinseende av en “riktig” minister – budgetministern arbetar exempelvis under finansministern.)

    Redan innan den nya regeringen börjat arbeta, får den kritik för att inte vara till allas belåtenhet. Man talar om en regering utan konsensus. Just detta med konsensus tror jag är ett av de centrala problemen för centralafrikansk politik, och ett viktigt skäl till att det demokratiska systemet inte fungerar. Människor tror helt enkelt inte på demokrati i form av majoritetsbeslut. Man vill inte rösta och sedan gå efter vad majoriteten önskar, för det betyder ju samtidigt att man har en minoritet som inte får som de vill, och följdaktligen skapas en motsättning mellan vinnare och förlorare.

    Georges, en 20-årig kille från Bakouma, uttryckte det hela med följande ord, apropå presidentvalet 2010: “I min by gick allt lugnt till, vi hade kommit överens i förväg om vad vi skulle rösta på. Man måste ju rösta på samma kandidat, annars blir det bråk. Så när en by blir för stor, som Bakouma, då är det omöjligt att komma överens och därför blir stämningen också orolig.”

    Den centralafrikanska demokratin är en konsensusdemokrati, där idealet är att alla ska vara överens om de beslut som fattas. Att applicera detta på en västerländsk statsapparat med folkvalda ledare, blir en stor utmaning. Tycker man att det är svårt att samarbeta om man inte är överens i allt – ja då är det också svårt att få ett bra förhållande till en opposition, och ännu svårare att bilda en regering tillsammans med denna.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Den nya regeringen utsedd i Centralafrikanska Republiken – eller inte?

    I förmiddags kom uppgifter på RFI och Centrafrique-presse om att RCA:s nya regering nu äntligen blivit utsedd. Något senare dementerade dock detta av Centrafrique-presse, som menade att det istället var Bozizés eget förslag till regering som presenterats.

    Jag pratade med Erik ikväll, som just nu befinner sig i Bangui. Han visste inte riktigt hur det låg till, men sa att vi nog kommer att få veta det imorgon. Jag hoppas alltså kunna ge mer säkra besked då.

    Vad som står klart är att det har varit en svår uppgift att sätta ihop en regering som alla parter kan godkänna. Premiärminister Nicolas Tiangaye är den som haft huvudansvaret för detta arbete, men han har under arbetet fört dialog med president Bozizé, Seleka och andra politiska grupperingar. Både Centrafrique-presse och en annan Bangui-baserad internettidning, Journal de Bangui, gissar att det i alla fall delvis är Bozizé som satt käppar i hjulen för att dra ut på processen. Journal de Bangui misstänker också att Tiangayes krav på kompetens och trovärdighet har gjort att vissa av de ministerkandidater som Bozizé velat se vid makten inte hållit måttet.

    Och medan arbetet med att utse en ny regering pågår, händer inte så mycket i övriga delar av landet. FN och Läkare Utan Gränser har haft bilar som rest genom Seleka-kontrollerat område till östra delen av landet, så det är öppet för biltrafik om än i begränsad skala. Seleka verkar dock inte ha för avsikt att dra sig tillbaka förrän den nya regeringen är etablerad.

    Om det humanitära situationen hörs inte mycket. Erik berättade att han har träffat Modeste från Ndele, som arbetade som kock för oss förra året och som nu flugits ner till Bangui från Ndele i ett Läkare Utan Gränser-plan på grund av en benskada som behöver ses över. Modeste hade sagt till Erik att Ndele är “ungefär som vanligt”. Vad det betyder vet jag inte riktigt, och Erik hade inte haft tid att fråga om mer detaljer, men skulle träffa Modeste igen under nästa vecka.

    Vad gäller våra safaris flyter det mesta dock på som det ska. Eftersom Bangui är lugnt kommer och åker kunder utan problem, och jakten verkar gå fint! Något ska väl gå bra nån gång också…

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.