Det verkar som det blivit bestämt att FN ska skicka fredsbevarande trupper till CAR. Det kommer dock inte att hända över en natt, utan med ett tidsperspektiv på 6 månader. Under tiden vill man stötta den styrka från Afrikanska Unionen, MISCA, som inom kort kommer att officiellt ta över den regionala styrkan MICOPAX (även kallad FOMAC) mandat. Frankrike kommer också att skicka trupper i väntan på FN.

Studio Ett pratade om CAR idag, ett relativt långt och ett ganska nyanserat inlägg värt att lyssna på.

Bara en snabb kommentar om den stora nyheten för några dagar sedan att Djotodia hade hittat och höll på att förhandla med Joseph Kony. Med största sannolikhet var det inte sant. Mycket mer troligt är att han varit i kontakt med ett lägre befäl inom LRA (Herrens Motståndsarmé), som möjligtvis använder sig av Konys namn.

Det finns en grupp LRA-rebeller en bit utanför Nzako i östra CAR, som sagt att de vill förhandla om att lägga ner vapnen. Men det är inte troligt att Kony finns bland dem. Så var det med den “toppnyheten”.

Det skrivs mycket nu om den befarade risken för folkmord i CAR. Här kommer (äntligen) mina tankar om det:

Att våldet och övergreppen ökat igen de senaste månaderna i CAR är sant. Lite förenklat kan man säga att det finns två grupperingar som ägnar sig åt ensidigt våld mot civilbefolkningen. Den ena grupperingen är före detta medlemmar det av numera upplösta (men inte avväpnade) Seleka som attackerar civilbefolkningen i vissa delar av landet, framför allt i och runt omkring Bossangoa i nordvästra delarna av landet men även på en del andra ställen. Den andra grupperingen är motståndsgrupper eller medborgargarden, som kallas Anti-Balaka, och som i sin tur begår övergrepp mot delar av civilbefolkningen som anses (på mer eller mindre korrekta grunder) vara allierade med Seleka. Lite förenklat kan även civilbefolkningen delas in i två grupper: de “kristna”, som känner sig hotade av Seleka, och “muslimerna”, som känner sig hotade av Anti-Balaka. Jag använder citationstecken runt beteckningarna “kristna” och “muslimer”, eftersom det inte handlar så mycket om religion, utan mer om etnisk tillhörighet, där vissa etniska grupper är övervägande kristna, medan andra är övervägande muslimska.

Jag tror inte att jag behöver skriva något om de övergrepp som begås, det går att läsa nog om detta i media (se länkar längst ner i artikeln). Det som kan konstateras är att båda sidor har gjort sig skyldiga till grova våldshandlingar mot civila, vilket orsakat, och fortfarande orsakar, stort lidande. Detta är en allvarlig situation som skriker efter en lösning. Att använda termen folkmord kanske därför är befogat, för att få upp omvärldens ögon för omfattningen av katastrofen. Dock ser jag det inte som helt oproblematiskt, för vad man gör när man sätter en sådan etikett på situationen, är att skapa en bild av en befolkning som går att dela upp i två ganska tydliga rivaliserande grupper, och att det redan finns en djup spricka mellan dessa grupper. Så ser inte riktigt verkligheten ut, även om det finns en risk för en sådan utveckling. Det är ju det här som jag brukar tjata om: nyanserna saknas. “Men man kan inte alltid få med nyanserna, man måste förenkla och förmedla en bild av vad som faktiskt händer,” kanske ni invänder. Sant. Men om man förenklar måste man också inse att man förstärker vissa aspekter av en situation. Uppenbarligen hjälper termen “folkmord” till att skapa internationell uppmärksamhet. På samma sätt förhåller det sig med uttryck som “religionskrig” och “islamister”. Och då måste man ju fråga sig: om de “kristna” i CAR märker att de kan få uppmärksamhet och förhoppningsvis hjälp genom att beskriva sig som offer för en islamistisk grupp och dessutom utsatta för folkmordsrisk, kommer de då inte sannolikt att använda just dessa ord för att berätta vad de utsätts för? Resultatet blir att de som beskriver situationen i CAR som “ett förstadium till folkmord” också har förstärkt just den konflikten som man vill förhindra. (Lägg även märke till den övervikt i medierapporteringen som ges åt Selekas övergrepp mot “kristna” grupper, medan Anti-Balakas övergrepp mot “muslimska” grupper oftast beskrivs mycket mindre detaljerat. Är det så att västvärlden valt sida konflikten?)

Vi måste alltså fråga oss vad det egentligen är som pågår. Är CAR verkligen på väg mot folkmord? Vilka är i så fall grupperna som hatar varandra så mycket att de vill döda, till och med utrota, varandra? Faktum är att dessa grupper inte är så lätta att sätta fingret på. Som hjälparbetaren Lewis Mudge säger i The Guardian är det alldeles för kaotiskt för att man ska kunna skilja ut två klara grupper. Visst kan vi prata om “kristna” och “muslimer” mot varandra, men detta är inte två lättdefinierade grupper. Det finns många undergrupperingar och det är långt ifrån självklart att “alla kristna” skulle kunna eller vilja göra gemensam sak mot “alla muslimer”. Eller tvärt om för den delen. Det är inte heller så att hela CAR ser en upptrappad konflikt mellan dessa grupper. Det är mycket rapporter i media om hur kristna tagit sin tillflykt till katolska missionsstationer. Detta är sant och det är en mycket svårt situation för dem som befinner sig där. Men det är inte så att kristna i hela CAR sökt skydd i kyrkorna. Inte heller har muslimsk civilbefolkning i hela landet sökt skydd på säkrare platser för att komma undan Anti-Balakas övergrepp.

Men varför dessa attacker mot civilbefolkningen? Varför så mycket ensidigt våld, men så lite sammandrabbningar mellan de två väpnade grupperna? Finns det några underliggande strategier? Finns det något uttalat mål att utrota den ena eller den andra gruppen? Någon hatpropaganda om att vissa utpekade grupper av befolkningen är ett hot mot landets välstånd?

Nej, jag tror inte att det finns några övergripande strategier. Mest tror jag att det är kaos. Som jag skrivit tidigare befinner sig landet i en allvarlig humanitär kris. Människor dör på grund av brist på sjukvård, brist på mat. Konflikten förstärker den humanitära krisen, för den gör tillgången till mat och sjukvård ännu mer osäker. Men den humanitära krisen förstärker också konflikten. Många ser ingen bättre utväg än att ta till vapen. Det blir ett sätt att överleva. Det handlar om plundring, självförsvar, att skaffa sig makt och en position som gör att man har större chanser att överleva och få ett bra liv för sig själv och sin familj. Detta tror jag är kärnan. Det är det som driver de människor som begår övergrepp, snarare än större strategier om etnisk utrensning och kontroll över staten.

Så vad blir min slutsats av allt detta. För att återigen använda hjälparbetaren Lewis Mudges ord i The Guardian: “Det internationella samfundet har fortfarande tid att förhindra ännu ett Rwanda”. CAR står ännu inte “på randen till folkmord”. Om bara våldet och övergreppen kommer under kontroll finns en väg tillbaka. Om det internationella samfundet vill göra något bör det alltså göras snart, för att förebygga risken för polarisering och eskalering av konflikten. Men de som går in bör akta sig för att välja sida i konflikten. Det är inte bara den “kristna” civilbefolkningen som måste skyddas mot Seleka. Det som krävs är en avväpning på båda sidor, och skydd av alla civila.

Faktiskt verkar något vara på gång. Frankrike håller på och förstärka sin militära närvaro i landet. FN:s säkerhetsråd diskuterar situationen i CAR idag, och har olika förslag om att skicka egna trupper, eller alternativt att stötta den fredsbevarande styrka som redan finns på plats. Mer om det senare.

För er som vill läsa mer rekommenderar jag RFI, för er som kan franska, tex dessa artiklar:

http://www.rfi.fr/afrique/20131123-centrafrique-rca-pas-au-bord-genocide

http://www.rfi.fr/afrique/20131123-france-prepare-intervenir-centrafrique-seleka-djotodia-rca-hollande-fabius-misca

http://www.rfi.fr/afrique/20131121-rca-centrafrique-seleka-djotodia-misca-fomac-genocide

http://www.rfi.fr/afrique/20131125-situation-centrafrique-devant-le-conseil-securite-seleka-djotodia

Ni som hellre läser på engelska kan bland annat titta här:

http://www.irinnews.org/report/99180/car-a-failed-state-gets-worse

Idag kan man höra på Sveriges Radio att CAR:s interimspresident Michèle Djotodia har hittat den ökände Joseph Kony, som är ledare för den ursprungligen ugandiska rebellgruppen Lords Resistance Army (LRA) eller Herrens Motståndsaré. Och inte bara hittat honom – han säger sig ha sänt mat till honom och vara i kontakt med honom.

Exakt vad av detta som är sant och inte är det svårt att dra några slutsatser om än. Självklart vore det en stor ära för Djotodia att bli den som till slut lyckats hitta Kony, och vi har faktiskt hört rykten under en längre tid om att det finns en stor LRA-grupp i östra CAR som säger sig vilja lägga ner vapnen och slå sig ner, så helt osannolikt är detta ändå inte. Eller, för att vara lite mer exakt: att Djotodia själv skulle ha hittat Kony låter förstås inte särskilt troligt, men att de två kan ha kommit i kontakt via sitt folk “på marken” är inte helt orealistiskt. Men om det verkligen är sant, och huruvida det kan leda till att Kony faktiskt kommer ut från bushen återstår att se.

FN:s särskilda sändebud, Abou Moussa, säger att han tycker att det är fel att skicka mat till Kony. Om han är så desperat är det bättre att vänta ut honom, menar Moussa. Vi hoppas på att få höra mer om detta…

En del av er väntar säkert också på min utlovade analys av folkmordsrisken. Jag ber om ursäkt att det dröjt. Jag har haft fullt upp, och har dessutom Erik hemma ett par veckor, så det där med att sitta framför datorn på kvällarna när barnen somnat är inte riktigt lika frestande som det brukar vara. Men det kommer. Ska försöka ta mig lite tid imorgon.

Nu pratar man om Centralafrikanska Republiken på svensk tv igen. I förrgår var det ett tre minuters inslag på SVT, som ni kan se här. Bra, bra! Den uppmärksamheten behövs! De senaste dagarna har det faktiskt genererats en hel del uppmärksamhet i media runt risken för ett folkmord i landet. Jag läser och försöker analysera vad det är som håller på att hända, och tänkte att jag ska skriva något mer utförligt om detta, men jag vill först försöka få tag på några vänner i landet och höra hur de upplever situationen på plats.

Vad jag vill göra redan nu är att kommentera SVT’s beskrivning av Seleka, vilken jag tycker är felaktig. De kallas “militanta islamister från norra delarna av landet, sudanesiska och tchadiska rebeller, samt oberoende krigsherrar”. Och jag tror att jag har skrivit detta förut, men det tål att sägas igen: Visst finns det personer från Tchad och Sudan med bland Seleka, men det stora flertalet som anslutit sig till rörelsen är faktiskt centralafrikaner från de nordöstra delarna av landet. Människorna som lever här har av den övriga befolkningen aldrig riktigt ansetts vara centralafrikaner, man kallar dem ofta utlänningar, trots att de är födda i CAR och skulle vara precis lika mycket utlänningar (eller ännu mer!) om de flyttade till Tchad eller Sudan. Är de “militanta islamister” då? Nja… inte som jag uppfattar det. Muslimer, ja, men det är stor skillnad på att vara muslim och att vara en militant islamist. Vad de “lokala krigsherrarna” beträffar är det nog en definitionsfråga. Med detta ordval är det lätt att dra paralleller till Somalia, och jag kan för lite om förhållandena i Somalia för att göra en jämförelse av dessa två länder, men kan i alla fall konstatera att CAR:s befolkning inte är uppdelad i olika klaner på det sätt som man hör från Somalia. (Och, om jag förstått det hela rätt så finns det kopplingar mellan striderna mellan klaner och striderna mellan krigsherrar i Somalia.) Å andra sidan är det självklart så att våld och vapen innebär makt i ett land med svag statlig kontroll och dåligt fungerande rättssystem, så i det avseendet kan man säga att det finns “lokala krigsherrar”.

Vidare nämns den ugandiske Joseph Kony och hans rebellgrupp Lord’s Resistance Army (LRA) i inslaget i SVT. Här vill jag understryka att Kony inte har ett dugg med Seleka att göra. Dessa två rörelser finns på helt olika håll i landet, och LRA verkar dessutom (i alla fall i dagsläget) leva en ganska tynande tillvaro i CAR.

Avslutningsvis en snabb kommentar om de “medborgargarden” som också nämns i SVT:s inslag. Ställ “medborgargarden” mot “militanta islamister” och jag tror att alla som ser inslaget tar medborgargardenas parti. Men dessa medborgargarden begränsar sig inte till ädelt självförsvar. Tvärt om är de också en aktiv part i konflikten och har också gjort sig skyldiga till övergrepp. Mer om detta i nästa inlägg, där jag ska försöka analysera folkmordsrisken.

Jag är lite sent ute, såg faktiskt denna först för några dagar sedan trots att den sändes den 18 oktober. Det är ett avsnitt från Al Jazeeras webb-tv, The Stream, där man försöker reda ut en del begrepp kring krisen och konflikten i CAR.

Fyra personer med olika relation till landet uttalar sig och svarar på frågor från tittarna, och det är lite blandad nivå tycker jag, men ändå helt klart värt att titta och lyssna på för den som orkar ägna detta 20 minuter.

Klicka här för att komma till avsnittet!

Något som berörs i samtalet men inte riktigt reds ut är detta med relationen mellan konflikten och den humanitära krisen i landet. Jag tror att detta är något som gör många lite förvirrade. Vad handlar det egentligen om? En humanitär katastrof? Eller en konflikt? Både ock, skulle jag säga, men i olika skala. Den humanitära krisen är inte ny. Redan för ett drygt år sedan, innan de senaste oroligheterna och statskuppen, skrev Läkare utan Gränser om att CAR är en bortglömd humanitär kris och att ungefär hälften av landets befolkning bedöms befinna sig i ett humanitärt nödläge. (Jag skrev ett inlägg om det här.) Denna humanitära kris har självklart förvärrats ytterligare av konflikten. Här ligger – som jag ser det – det största problemet. Det är också detta som IRC:s Chanèle Boulet trycker på i programmet. Människor saknar mat, vatten, sjukvård…

Konflikten som sådan måste däremot fortfarande bedömas som ganska småskalig och lågintensiv. Det betyder inte att den är oviktig. Den påverkar nästan alla centralafrikaners liv på något sätt, direkt eller indirekt, men fortfarande är antalet våldsrelaterade dödsfall inte enormt. Vi pratar alltså om en storskalig humanitär katastrof, men en relativt småskaligväpnad konflikt. Samtidigt finns en befogad oro för att konflikten ska eskalera i takt med att människors förhållanden blir allt sämre. Den humanitära krisen och konflikten är inte separata företeelser, de verkar förstärka varandra i en ond cirkel.

I avsnittet nämns också risken för en ytterligare upptrappning av konflikten mellan kristna och muslimer. De senaste veckorna har jag till och med hört farhågor om att landet kan vara på väg mot ett folkmord à la Rwanda. Även om en upptrappning av konflikten och indragning av fler parter inte verkar osannolikt om man inte lyckas få stopp på våldet, tycker jag själv att detta med folkmord är att dra lite för stora växlar. Jag ser inte riktigt denna tydliga motsättning mellan olika väl definierade grupper i landet. Jag håller dock på och letar efter mer information och tänkte att jag återkommer om detta.

Hej och godnatt!