Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

Bozize inte “lämnad helt ensam”, som Sveriges Radio hävdar

I morse var det ett lite längre inslag om RCA i P1 Morgon igen. Afrikakorrespondenten Maria Sjöqvist gav sin syn på läget. Och det är ju inte hennes fel att hon befinner sig väldigt långt från RCA och inte har någon förstahandsinformation, när hon har hela Afrika att täcka in, men nog är det liiite tokigt ändå att en enda person ska rapportera hela Afrika. Det säger ju sig själv att hon inte kan veta så mycket mer om vad som händer i RCA än någon som sitter ungefär var som helst i världen och bara läser vad andra medier rapporterar. Vore det inte bra att även prata mer med människor som är på plats i Bangui?

Hur som helst, inslaget i P1 täcker väl ändå in den aktuella situationen i stora drag. De konstaterar att förhandlingar mellan regering, opposition och rebeller inleds idag i Libreville, vilket stämmer. De skulle egentligen ha inletts redan igår, men det blev en del problem med flygresorna så det hela flyttades till idag. När inslaget sändes i morse var det ännu inte säkert att regeringsdelegationen skulle komma iväg från Bangui idag heller, men så blev det och alla ska nu vara framme. (På DIASPORAS sida på Facebook kan ni se bilder på avfärden från Bangui. Notera att delegationen flyger i ett militärflygplan. Inga First Class-biljetter där inte…)

Vidare säger Maria Sjöqvist i P1 att det som man ska komma överens om under förhandlingarna är hur landet ska styras, något som inte kommer att bli enkelt eftersom Seleka kräver Bozizes avgång, en sak som Bozize å sin sida inte säger sig vara beredd att förhandla om. Samtidigt har det från många håll uttryckts oro över att Seleka egentligen är ganska splittrade, och att det enda som förenar dem är hatet mot Bozize. Många frågar sig om de har så mycket mer att komma med i förhandlingarna än just bara att kräva presidentens avgång.

Både Seleka och oppositionen anklagar Bozizes regim för att inte ha någon reell kontroll över landet. Även många internationella aktörer är ense om att Centralafrikanska Republiken är en misslyckad stat eller en “spökstat”. (Läs bland annat denna artikel i Reuters.)

Och så här långt tycker jag att P1’s inslag ändå ger en bra bild av läget. Men mot slutet blir det lite väl kort och onyanserat. Maria Sjöqvist får frågan hur omvärlden reagerat på krisen, och svarar att Bozize har bett om hjälp från både Frankrike och USA, men att “han har blivit lämnad helt ensam, han har fått kalla handen från alla håll”. Och detta tycker jag ger en felaktig bild. Bozize har inte fått någon hjälp från Frankrike, nej, men har har faktiskt fått en hel del uppbackning från AU och ECCAS, och från enskilda afrikanska länder, bland anat Tchad och Sydafrika. Det är dessa aktörer som tryckt på att man ska förhandla istället för att strida, och det är en fredsbevarande styrka under ECCAS/AU-mandat som just nu skyddar Bangui från att bli intaget av rebeller. Denna styrka har egentligen inte mandat att välja sida i konflikten, men det verkar man ha löst genom att även hindra regeringsarmén från att försöka ta tillbaka redan intagna städer.

Förhandlingarna äger rum i Libreville, under ledning av den kongolesiske presidenten Denis Sassou Nguesso, och den 10 januari ska alla statschefer inom ECCAS hålla ett toppmöte och diskutera lösningar på den Centralafrikanska krisen. Så nej, Bozize är inte lämnad ensam. Det finns ett stort engagemang i detta. Men det är mest andra afrikanska länder och organisationer som engagerar sig, om än med visst stöd från FN (vilket också är nämns mycket mycket kort i Ekot-inslaget), och frågan är om vi i väst har så svårt att se Afrika som annat än en enda enhet, att vi inte riktigt förstår att AU och ECCAS faktiskt är ett stora regionala samarbetsorganisationer.

Men oavsett vem det nu är som håller i trådarna och engagerar sig för att lösa krisen, låt oss hoppas att förhandlingarna faktiskt leder till någon typ av överenskommelse. Låt oss hoppas att alla kan åka hem från Libreville med en känsla av att detta går att lösa på ett fredligt sätt. Lätt kommer det inte att bli, men, som jag sagt tidigare i en annan situation, med ett uttryck lånat från min Erik: “Man ska inte hoppas för lite.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.