Kockar

Tänk dig att du bor i ett Sverige som visserligen är ett självständigt land, med en svensk regering, men där hela affärslivet domineras av ett främmande folk, vi kan kalla dem galaner. Galanerna äger alla större affärskedjor i landet, och varje företag med mer än fem anställda. Det enda sättet att få ett arbete, om man inte är stadsanställd, är alltså att arbeta för galanerna. Tänk dig vidare att galanerna vägrar att lära sig svenska, trots att de funnits i landet i årtionden. Istället talar de sitt eget språk, galanska, och förväntar sig att alla svenskar i deras närhet också ska lära sig detta språk.

För att kunna skaffa dig ett arbete och en möjlighet till inkomst har du utbildat dig till kock för galanerna. Problemet är bara att deras matkultur är helt olik den svenska – och du tycker inte om den. De använder konstiga kryddor, blandar råvaror som du inte alls tycker passar ihop, har allmänt dålig smak. Saker som du ser som alltför enkelt, på gränsen till snålt att servera, ser de som delikatesser, medan sådant som du tycker är en festmåltid för dem bara är skräpmat. Egentligen tycker du inte alls att maten som du lagar åt dem är god. Du har lärt dig recepten, pluggat in vad de gillar och inte gillar, men när du provsmakar maten som du lagat tycker du mycket sällan att den smakar bra.

Tänk dig så att du får jobb hos några galaner som driver ett gästhus. Vid en första anblick ser de ut som vilka galaner som helst, men det visar sig snart att det är något konstigt med dem. För det första talar de flytande svenska, och vägrar att tala galanska med dig, trots att du kämpat för att lära dig deras språk och tycker att du är riktigt duktig. (Till och med när du talar galanska med deras barn blir de lite förnärmade och säger att det är bättre att du pratar svenska med honom, så att han lär sig.) Som om inte detta med språket var nog så tycker de också om svensk mat. Om det är något som du lärt dig av dina tidigare galanska arbetsgivare så är det att galaner definitivt inte äter potatis, men din nye chef vill gärna att du serverar honom detta både till middag och till kvällsmat. Du tror inte dina öron när han först säger det, du måste ha hört fel, och frågan slinker ur munnen innan du hinner hejda dig:
– Äter ni potatis?!
– Det är klart vi gör, blir svaret. Vi bor ju i Sverige.
Du känner dig lite dum och nickar, lovar att koka potatis men undrar innerst inne om detta är en fälla, om du inte i själva verket riskerar att förlora jobbet om du sätter en tallrik med potatis på en galans matbord.

Privat tycker alltså dina nya arbetsgivare mycket om svensk mat. Gästhuset däremot drivs i bästa galanska ordning, och här får du äntligen användning för dina kunskaper i galansk matlagning. Du rabblar dina menyer och recept som du lärt dig utantill och hoppas att få beröm, och visst säger dina
arbetsgivare att du är duktig, men de har också åsikter som du inte väntat dig. De säger att gästhuset självklart ska servera galansk mat, men att den gärna får innehålla lite svenska influenser. Du blir förvirrad. Hur ska du kunna kombinera den smaklösa galanska maten med god svensk husmanskost? Hur ska du kunna få köttbullar och lingonsylt att passa på ett galanskt matbord?

..ja, tänk dig allt detta, och du får en bild av hur det kan vara för en centralafrikansk kock att arbeta för CAWA. Och ser du det från andra hållet kan du också föreställa dig hur svårt det är för oss att hitta bra kockar, kockar som verkligen älskar sitt arbete och som brinner för att laga god mat. För problemet med alla centralafrikanska kockar som jag träffat på är just detta, att de inte förstår sig på vår västerländska matkultur. De kan lära sig våra recept utantill, de kan veta precis hur man gör en chokladmousse eller en spaghetti bolognaise, och de kan lära sig vilka rätter man kan kombinera för att sätta ihop perfekta trerättersmenyer. Men de har ingen riktig känsla, fattas en ingrediens kan de inte improvisera, eftersom de inte kan tänka sig vad som skulle gå att använda istället för det som saknas. Och om de ändå försöker att hitta på något nytt blir det allt som oftast fel. Vi har till exempel ätit omelett med brödkryddor, chokladmousse med jordnötssmör, sparrissoppa kryddad med enbär. Visst kan det råka dyka upp en ny oväntad smaksensation, men. nej. oftast gör man ändå klokast i att hålla sig till de recept som finns och som man vet fungerar. Men om det finns någon som känner en kock (gärna fransktalande) som skulle ha lust att komma ner hit några månader och hitta på lite nya spännande recept utifrån de råvaror som vi alltid har tillgång till: viltkött i alla former, ris, pasta och olika rotfrukter, så skulle vi kunna vara väldigt
intresserade!