Det är mycket just nu. Inte bara för mig verkar det som, de flesta omkring mig verkar ha fullt upp såhär i början av hösten när allt startar upp igen. Jag har därför inte hunnit skriva så mycket och gör det inte nu heller. Men jag måste i alla fall nämna en viktig nyhet som jag hört om i helgen. I fredags gjorde president Michel Djotodia i CAR ett ganska drastiskt drag på den centralafrikanska spelplanen och upplöste Seleka, den koalition av rebellgrupper som tog honom själv till makten.

Anledning till upplösningen ska ha varit att Seleka gjort sig skyldig till så mycket plundring och övergrepp att de utgör ett hot i sig. Så långt är det sant. Frågan är bara hur mycket man kan lösa genom att upplösa gruppen. Å ena sidan blir det inte längre legitimt att verka i Selekas namn, vilket borde kunna ha en positiv effekt. Men samtidigt måste man komma ihåg att det bara är grupperingen som sådan som blir upplöst. Alla beväpnade före detta rebeller finns kvar och kommer med största sannolikhet inte att lägga ner vapnen bara för att deras grupp inte längre är legitim.

Grannländerna har uttryckt oro över det inträffade, vilket man kan läsa om på RFI. På Journal de Bangui går det också att läsa lite mer om vad som hänt.

Jag skriver mer senare. Ville som sagt bara nämna denna viktiga nyhet.

De senaste dagarna har det kommit rapporter om strider i och runt Bossangoa i nordvästra CAR. Under söndagen och måndagen uppges minst 60 personer ha dödats i sammandrabbningar mellan Bozizé-anhängare och Selekatrupper.

Ex-presidenten Francois Bozizé befinner sig för tillfället i Frankrike, och genom sin talesman tar han på sig ansvaret för attackerna. Syftet ska vara att ta tillbaka makten i landet, eftersom han fortfarande anser sig vara CAR’s rättmätige ledare, som är vald av folket för en mandatperiod som sträcker sig fram till 2016.

Att Bozizé skulle ha tillräckligt med stöd för att verkligen utgöra ett hot mot den nya regimen tycks ytterst osannolikt. Vad som är oroande i de senaste dagarnas stridigheter är dock att de på nytt aktualiserat frågan om religionsmotsättningar. Bozizé-anhängarna i och runt Bossangoa ska enligt uppgift ha attackerat den muslimska befolkningen, och Seleka ska i sin tur ha vänt sin vrede mot kristna.

Ledningen i Bangui säger sig se mycket allvarligt på det inträffade, och Djotodia har idag avskedat sin arméchef för att han inte lyckats upprätthålla säkerheten i landet. (Detta avskedande kan dock också ha och göra med att arméchefen tidigare stått mycket nära Bozizé, och detta kanske var ett bra tillfälle för Djotodia att göra sig av med honom.)

Att stridigheter utrbryter i just Bossangoa är i och för sig inte helt oväntat. Om det skulle hända någonstans så var detta ett troligt område. Dels för att det är Bozizés hemstad, men också för att området länge varit ganska oroligt. Det är inte första gången vi hör om stridigheter från Bossangoa och nordvästra CAR. Detta gör självklart inte problemet mindre, men det kan tyda på att det i alla fall inte är en alldeles ny utveckling av konflikten. Det vi innerligt får hoppas är att oenigheten mellan kristna och muslimer inte sprider sig.

Härom dagen fick jag en fråga, med anledning av mitt inlägg om vad man kan göra för människorna i CAR, om SOS barnbyar. Denna organisation driver, som ni kanske vet, sedan ganska många år tillbaka en svenskfinansierad barnby i  Bouar i nordvästra CAR, och en andra by var på väg att byggas i Bossangoa. Hur det går med det bygget har jag funderat på, och jag tänkte att jag ska ta och försöka ta reda på det. Jag ska också se om jag kan få fram någon mer information om hur barnbyn i Bouar fungerar, och om det är en bra organisation att ge pengar till. Spontant tänker jag att det är det, jag har besökt en SOS barnby i Bangui för många år sedan, som verkade fungera mycket bra. Men som sagt, jag ska försöka kolla och återkommer med mer info.

Det var allt för nu. Lite länkar om stridigheterna i Bossangoa:

http://www.journaldebangui.com/article.php?aid=5251

http://www.rfi.fr/afrique/20130910-centrafrique-le-chef-etat-major-limoge-suite-violences-nord-ouest

http://www.rfi.fr/afrique/20130908-centrafrique-villages-autour-bossangoa-sous-controle-hommes-armes-pro-bozize

Ok. Du har läst de senaste veckornas rapporter om Centralafrikanska Republiken:

Svenska Dagbladet: Drömmen om ett fritt land gick i kras

Aftonbladet: FN larmar om katastrofläge

Och du tänker kanske: “Finns det något jag kan göra?” Jag har skrivit en del om det förut i olika sammanhang, men det är ett tag sedan och jag tänkte att det kunde vara på sin plats med en liten uppdatering på den fronten. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Eller som moder Teresa uttryckte det: “Vi kan inte uträtta stora saker, bara små saker med stor kärlek!”

Först och främst: vad vänner och bekanta i landet upprepar igen och igen är: “Glöm oss inte! Tänk på oss! Be för oss!” Personligt engagemang, telefonsamtal (för er som har kontakter) och hälsningar betyder mycket! Jag berättar ibland för centralafrikanska vänner om min blogg och att jag ibland kan ha flera hundra läsare på en dag som intresserar sig för landet. Det är i sig en uppmuntran för många!

Sedan är ju förstås ekonomisk hjälp något som kan vara mycket välkommet och faktiskt göra skillnad. Där skulle jag vilja slå ett slag för följande insatser (som inte på något sätt ska ses som de enda värda att stötta – har ni andra kanaler att hjälpa så använd dem!):

– Läkare utan Gränser har jag skrivit om tidigare. De har under nästan hela krisen funnits på plats i landet och erbjuder sjukvård på platser som annars helt skulle sakna detta! Läkare utan Gränser är, som jag har förstått det, framför allt inriktade på relativt akuta insater (inte bara ren akutsjukvård men fokus ligger på att ta hand om sjuka och skadade, allvarligt undernärda barn, komplicerad förlossningsvård, osv, till skillnad mot mer preventiva insatser). Man kan sätta in pengar på deras Plusgiro: 900603-2 eller Bankgiro: 900-6032 och märka betalningen “Centralafrikanska Republiken”.

– Evangeliska Frikyrkan (EFK) har ett arbete i sydvästra CAR, tillsammans med den lokala kyrkan EEB sedan många år tillbaka. (Det var med dessa kyrkor som mina föräldrar arbetade när vår familj bodde i CAR när jag var barn.) Här kan man stötta deras sjukvårdsarbete, som utgår från sjukhuset i Gamboula och som är lite mer långsiktigt och mindre akutinriktat (men också mer lokalt, med fokus på just sydvästra CAR) än Läkare utan Gränser.

– Sedan kanske ni som följt mig länge kommer ihåg menskoppsprojektet som jag startade upp för länge sedan. Jag ska alldeles snart skriva ett inlägg om detta, som fortfarande går att stötta.

– Slutligen har vi själva ett nytt projekt på gång, Chinko Project, som fortfarande är lite i sin linda, men som vi hoppas kommer att bli en långsiktig hjälp till en hållbar utveckling i östra CAR, där vi idag driver vårt safariföretag. Östra Centralafrikanska Republiken är idag ett av Afrikas sista stora orörda naturområden: 70000 kvadratkilometer obebodd vildmark med ett unikt djurliv, just på gränsen mellan regnskog och mer öppen trädsavann. De människor som bor i utkanten av detta område livnär sig till stor del på jakt, fiske och småskaligt jordbruk, och eftersom regionen är mycket glesbefolkad, har djur och människor under lång tid kunnat existera sida vid sida. De senaste två-tre åren har det dock blivit alltmer uppenbart för oss att denna samexistens är hotad. Konflikter och ekonomiska intressen inom landet och i omvärlden har drivit människor från omgivande regioner allt längre in i vildmarken, och om ingenting görs riskerar området att bli hemvist för elfenbensjägare, vandrande boskapsskötare och olika väpnade grupper. För att motarbeta detta har vi, i samarbete med inflytelserika personer i CAR och forskare som studerat djurlivet i området, startat en NGO (Non Governmental Organization – på svenska närmast översatt en idéell organisation) i CAR, med målet att främja en hållbar utveckling och ett skydd av natur- och djurlivet i regionen. Vi har ganska ambitiösa – men absolut inte orealistiska – planer på att skapa en nationalpark, omgiven av naturområden som kan hyras ut till olika safariföretag. Men för att detta verkligen ska bli ett långsiktigt hållbart projekt, måste det utformas i samråd med lokalbefolkningen. Därför kommer vi även att arbeta med att på olika sätt stärka och involvera de lokala samhällena genom dialog, utbildning och olika gräsrotsprojekt. Jag har för närvarande huvudansvaret för att utveckla just arbetet med lokalbefolkningen, vilket känns mycket angeläget, roligt och spännande.

Arbetet med Chinko Project är redan igång, och på vår hemsida kan ni läsa mer om det. (Hemsidan är ännu ganska enkel, men kommer snart att uppdateras och kommer då att innehålla mycket mer information.) Ett sådant här projekt kostar förstås mycket pengar, och vi söker just nu givare på olika håll. Vi har redan fått ett större och ett antal mindre bidrag, och det finns en hel del ytterligare intresse, både bland privata givare och genom andra idéella och statliga organisationer, men vi har en lång bit kvar innan vi har fått täckning för vår budget.

Som (svensk) privatperson finns det just nu två sätt att stötta projektet. Dels kan man bli medlem i den svenska föreningen, Chinko Project Sverige. Det kostar för närvarande blygsamma 25 kr för ett årsmedlemskap. (Blir man medlem nu är man dessutom medlem ända till slutet av 2014!) Medlemmar kommer att få nyhetsbrev (i nuläget är det dock inte helt klart hur ofta dessa kommer att skickas ut) och kommer att bjudas in till medlemsmöten där man har möjlighet att påverka föreningens arbete. Det finns också möjlighet att engagera sig i olika idéella arbetsuppgifter. Att vi stöttar Chinko Project RCA, som är huvudorganisationen, är självklart, men den svenska föreningen kan bestämma att öronmärka bidrag till speciella insatser och projekt. Medlem blir man genom att sätta in medlemsavgiften på föreningens konto på Handelsbanken: 6561-752 782 908 och märka betalningen med sitt namn. (Vi kommer att få ett bankgiro så småningom, men det är inte klart än.) Därefter kan man gärna skicka ett mejl med sitt namn och kontaktuppgifter till emelie@chinkoproject.com, så vet vi hur vi ska komma i kontakt med er.

Man kan också skänka en annan summa pengar till projektet. Ger man mer än 25 kr blir man automatiskt medlem (om man vill det så klart, vill man inte det låter man helt enkelt bli att märka betalningen med sitt namn). Just nu samlar vi in pengar för att kunna betala skolavgifter för alla barn i Bakouma och köpa skolmaterial till dem. Vill man skänka pengar till just detta ändamål märker man betalningen “skola”. Annars använder vi pengarna där vi anser att de gör mest nytta inom projektet.

Ja, det var det hela. Häng på vettja! Engagera dig pyttelite, eller jättemycket, allt efter vilja och förmåga. Skicka en hälsning till någon i RCA (om du har personliga kontakter där) och fråga hur de har det. Stötta Chinko Project, EFK, Läkare utan Gränser eller vad just du tycker är ett bra och viktigt projekt. Så kan vi sprida lite hoppfullhet i kontrast till de nedslående mediarapporterna.

Frågor? Skriv en kommentar eller skicka mig ett mejl!

Det har gått en vecka sedan jag skrev sist. Då var den internationella flygplatsen i Bangui fortfarande ockuperad av människor som krävde ett slut på Selekas övergrepp och den osäkra situationen i landet. Nu har allt återgått till det normala på flygplatsen, men protesterna har faktiskt fått ett visst genomslag. Enligt vänner i Bangui ser man betydligt färre Seleka-militärer på stan, och vanliga poliser har i större utsträckning återtagit uppgiften att upprätthålla ordning. Dessutom inleddes förra fredagen en rättegång mot ett tjugotal Seleka-medlemmar som anklagas för plundring och våldsamheter i samband med en “avväpningsoperation” i kvarteret Boy-Rabe i augusti. Åklagaren yrkade på 10 års fängelse samt böter, men ännu har ingen dom fällts. (Läs i Journal de Bangui och RFI om detta.)

Samtidigt börjar det talas om mer kraftfulla ingripanden utifrån, och Frankrike manar FN att ta situationen i CAR på större allvar. Vad det kommer att leda till återstår att se.