• Övrigt

    Tillbaka från Bakouma

    Tillbaka i Kocho igen efter en lång bilresa i en öppen bil och varierande väder. Vi lämnade Bakouma i förrgår eftermiddag, och med ett bildäck som stol och en hoprullad madrass som ryggstöd, på flaket av en pick-up, tillbringade jag de första fem timmarna av resan i ett glest men ihållande regn av sågspån, som kom sig av att vi lastat plankor ovanpå bilen. När vi började köra var det tryckande varmt, men en liten regnskur (med riktigt regn – inte sågspån) strax innan skymningen svalkade skönt, och de sista två restimmarna den dagen satt jag och njöt av doften av blöt jord och blixtarna som lyste upp himlen bakom…

  • Övrigt

    Regnväder och backklättring som ett litet avbrott i vardagen

    I Kocho är den ena dagen den andra lik. Inga helger bryter av vardagslunken, och få förändringar i umgängeskretsen gör att samtalen gärna rör sig runt ungefär samma ämnen, kväll efter kväll. En sparsam mängd information från omvärlden bidrar också till att tankarna inte ofta kretsar kring mycket mer än det vi ser runt omkring oss och för tillfället jobbar med. På sätt och vis är det ganska skönt, detta avbrott från det ständiga informationsflödet som jag och de flesta andra lever i. Men vissa kvällar är det lätt att känna som Axel, när han säger: “Men mamma, det var ju nyss morgon!”, och jag frågar mig: Vad har jag…

  • Övrigt

    Tillbaka i Kocho

    Här igen. Hemma i Kocho igen. (Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka.) Under de två veckor jag har varit i Bangui har vädret slagit om. Det har regnat. Och regnat! Och regnat lite till. Resultatet är överväldigande! Nytt gräs överallt. Hög luftfuktighet, blött på market, blött inne i husen (man vet ju inte förrän det börjar regna var läckorna i taken finns). En markant ökning av spindlar och småkryp, ute som inne. Och närapå en meter högre vattenstånd i floden. Axel blev mycket besviken när han upptäckte att “hans” stenar ute i floden (eller havet, som han kallar det) var alldeles översvämmade och inte gick att hoppa på…

  • Resor

    Hejdå Bangui…

    …nu drar vi till skogs igen. Imorgon flyger jag och barnen tillbaka till Kocho. Om det blir som vi tänker (vilket det i och för sig aldrig blir) så kommer Erik efter om två veckor. Vi hörs därifrån!

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Fortsatt oroligt i CAR men lugnt hos oss i Bangui

    Söndag kväll och vår del av Bangui är ungefär lika lugn som vanligt. Efter kvällsmat ute på verandan sitter vi kvar och lyssnar till dunkandet från nattklubben som vi bor granne med. Som tur är har vi tillräckligt långt mellan fastigheterna för att ljudet inte ska vara störande, utan bara som en dunkande puls i natten. Jag vet inte mycket om Banguis uteliv, så jag kan inte säga om det blivit lidande av utegångsförbudet som träder i kraft klockan åtta varje kväll. Rimligtvis borde det resultera i att det inte är lika många människor ute, men uppenbarligen finns det i alla fall tillräckligt många för att det ska vara värt…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Att inte våga lita på sjukvården – jämfört med detta är svensk vård rena paradiset

    Vi har tillbringat en del tid på sjukhus de senaste åren i och med Theos hälsoproblem, och jag ska erkänna att det finns gånger då jag klagat över dålig kommunikation och andra brister i den svenska vården. Och visst finns det problem i Sverige som är värda att nämnas, i en perfekt värld ska ju ingen som är sjuk – eller någon som jobbar inom vården för den delen – behöva känna att han eller hon hamnar i kläm i ett dåligt fungerande system. Men jämfört med CAR idag är ändå den svenska sjukvården rena himmelriket. Theos och Axels barnflicka är sjuk. I måndags var hon på en vårdcentral och…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Lugn söndagsmorgon i centrala Bangui

    Söndag morgon. Vi sitter på verandan till “vårt” hus (egentligen svärföräldrarnas hus, som vi hyr en del av) i centrala Bangui och äter frukost. Här finns inte mycket som påminner om att man är i en huvudstad. Inget trafikbrus. Inga röster från gatan utanför. En tupp som gal och någon som slår gräs, det är allt vi hör. Som om vi satt i en by på landet. En helikopter kör ett varv över hustaken, sen är allt tyst igen. Det är så här det är i vår del av Bangui. Så var det även innan Seleka och oroligheterna. En del av förklaringen är att det faktiskt är en väldigt liten…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Konflikt, boskap och tillgången på kött

    En konflikt kan ha alla möjliga konsekvenser, vissa mer uppenbara än andra. Idag var vi och åt lunchbuffé vid en restaurang vid floden. Det bjöds på grillat i olika varianter. Fläsk, kyckling, get, fisk… men inget nötkött, som tidigare varit det vanligaste köttet här i Bangui. Varför? Förmodligen till största delen beroende på att det nötköttet som säljs i Bangui kommer österifrån. Etniska grupper som traditionellt lever som nomader med sin boskap, har specialiserat sig på att vandra med sina kor från östra CAR till bland annat Bangui, för att sälja dem här. Det är bara det att dessa grupper oftast är muslimer, och därför inte kan röra sig i…