• Det tredje rummet - att befinna sig mitt emellan

    Hyresgäster nästan hemifrån

    Jag har fått hyresgäster, inneboende hyresgäster. Det är en familj från ett land nära CAR, en mamma och två pojkar, som vi, bara sisådär 7-8 år äldre. (Och de har uppehållstillstånd så ni behöver inte oroa er för att jag lägger ut någon känslig information här.)

    Och jag måste säga att jag trivs mycket bra med situationen. Faktum är att jag ibland har gått och önskat lite att något sådant här ska hända, att vi ska hitta några trevliga människor att dela vårt hem med under alla de långa veckor då Erik är borta och jag travar runt här ensam med två barn. Inte för att det är något fel på barnen, men att bara ha dem och ingen annan till sällskap under många långa kvällar kan faktiskt bli rätt så långtråkigt ibland. Och ansträngande. Så man kan kalla det här för en riktig win-win situation. Mina hyresgäster fick någonstans att bo, och jag och pojkarna fick lite välbehövligt vardagssällskap.

    Men lite förvirrande är det att konfronteras med sina afrikanska sidor på hemmaplan. I CAR är det ju jag som alltid är annorlunda, hur afrikansk jag än känner mig, och jag jobbar hela tiden, medvetet eller omedvetet på att försöka bevisa att jag faktiskt inte är så mycket av en främling som jag kanske ser ut. Det afrikanska blir ett ideal i de sammanhangen. Jag anpassar språk, gester, kläder för att sticka ut så lite som möjligt.

    Men nu är det svenska ideal. Nu är det jag som hör till majoritetsbefolkningen, och mina gäster som försöker att uppnå det som jag redan har. De frågar om ord och uttryck på svenska, undrar över hur de förväntas bete sig i vissa situationer, och det bästa jag kan göra för att underlätta för dem är att vara så svensk som möjligt. Att inte ge efter för mina djupt rotade reflexer att anpassa mig efter dem.

    Det blir lite uppochnedvända världen för mig. Det kan nog bli en nyttig erfarenhet.

  • Rasism, stereotyper och bilden av "den andre",  Språk, text och översättning

    Nyama – djur (eller kött) på ”afrikanska”

    Ni gissade rätt! Ordet jag tänkte på, som är lika på så många olika språk (läs om det här) var nyama. Det betyder djur eller kött på sango, och såvitt jag har förstått har det denna dubbla betydelse även på de andra språken jag nämnde igår.

    Är det någon som vet om ordet är detsamma även på något av de övriga 1995 afrikanska språk som finns?

  • Utveckling, bistånd och fredsfrågor

    Exit strategy eller ”En enda kropp”?

    I biståndssammanhang talas det ibland om exit strategies, eller utträdesstrategier på ren svenska. Vad det handlar om är att man ska ha en strategi för att avsluta sitt engagemang i ett projekt, att man inte ska göra sig själv oumbärlig utan att insatsen efter en tid antingen ska kunna avslutas på ett bra sätt, eller drivas vidare av lokalbefolkningen och i bästa fall också generera inkomst för att täcka sina kostnader.

    I många fall är det en bra inställning, att jobba för att inte “bygga fast” någon i biståndsbehov. Som någon så klokt uttryckt det: “Det är bättre att lära människor att simma än att dela ut flytvästar”.

    Flytvästar

    En bild som jag länge hade uppsatt på väggen i badrummet. Jag tror att den är urklippt från biståndsorganisationen Diakonias tidning Dela Med, någon gång i början/mitten av 2000-talet. Upphovsmannen är, som framgår uppe i höger hörn, Ulf Frödin.

    Men efter samtal under de senaste dagarna med min mamma och pappa, som ju tillbringade jul och nyår i Gamboula i CAR, har jag börjat fundera lite på det riktiga i att alltid sikta mot att göra sig överflödig i ett biståndsprojekt. Åtminstone när det gäller bistånd på kristen grund.

    Ett viktigt budskap inom kristendomen är att alla som tror är “en enda kropp”. De orden upprepas varje gång vi firar nattvard, och vi pratar ofta om att denna gemenskap innefattar den världsvida kyrkan. Det finns något som binder oss alla samman. Och om detta nu är vår övertygelse, att vi är en kropp, en stor familj, hur kan vi då samtidigt medvetet arbeta för att göra vissa delar av kroppen överflödiga?

    Det får bli kvällens tanke att fundera på under denna Thursday in Black.

  • Rasism, stereotyper och bilden av "den andre",  Språk, text och översättning

    Talar du afrikanska?

    Ibland undrar jag om jag minns fel, men jag kan faktiskt komma ihåg att jag fick den där frågan några gånger som barn, när jag berättade att jag bott i Centralafrika:
    “Kan du afrikanska?”

    Som om hela Afrika har ett enda gemensamt språk! Få saker kan vara mer fel än det. I Afrika ska det, enligt beräkningar, finnas över (håll i er nu!) 2000 språk! Det ni, det är i snitt sisådar 36-37 språk per land. Wow!

    Men jag har hittat ett ord som faktiskt verkar vara på “afrikanska”. Åtminstone låter det likadant på alla språk jag hittills kollat:

    – sango

    – swahili

    – lingala

    – zulu

    – luganda

    Kan ni komma på vilket ord det är? Och kan ni hitta det i fler språk?

  • Resor

    Kongoresan i bilder

    Idag är det en vecka sedan vi kom tillbaka hem till Sverige. Eller, för att säga det på ett annat sätt: Vi har nu ägnat en vecka åt att komma tillbaka till Sverige. För visst är det så, att även om vi är väldigt hemma här, och även om det känns som att man bara kan ramla rakt in i vardagen igen, så tar det en stund att riktigt landa, att komma ifatt sig själv, gå igenom högarna med post, fylla upp kylskåpet med basvaror och packa upp väskorna.

    Men efter en vecka känner vi oss nu tillbaka på riktigt, och det är därför hög tid att lägga upp lite utlovade bilder från resan, innan det känns alldeles passé. När jag gick igenom bilderna kände jag att jag verkligen borde haft en bättre kamera och ägnat mer tid åt att fota. Det är något som jag ser fram emot att kunna utveckla. Men det här är vad jag har denna gång, och ni får ta det för vad det är, ett komplement till alla ord, snarare än en fotoutställning.

    Flygresorna

    Flygresa

    Avfärd

    Flyg över Brazza

    Detta med att flyga flygplan var en av resans höjdpunkter enligt Theo och Axel…

    Theo pilot

    …och vilken dröm att få provsitta flygkaptenens plats!

    Vardagen

    Huset

    Vårt trevliga hus…

    Köket

    …med köket där jag och Willy tillbringade många timmar tillsammans…

    Veranda

    …och verandan som efter ommöbleringen blev min favoritplats.

    Ananas

    Köket var ständigt fyllt med ananaser som vi fick i present. Eftersom det var högsäsong för denna frukt, delade alla generöst med sig av sitt överflöd.

    Willy Brunelle

    Axel, Brunelle, Willy och Theo, som tillbringade dagarna tillsammans när jag och Erik jobbade, funkade bra ihop trots vissa kommunikationsproblem…

    Barn i lian

    …och trots att pojkarna ibland var mer vilda än tama.

    Office

    Kontorsbyggnaden, där jag satt och arbetade på dagarna…

    Tälten

    …och de små gästhusen som fungerade som tillfälligt boende åt besökare.

    Papegoja

    I närheten av vårt hus bodde en annan tillfällig besökare, en grå jako som blivit beslagtagen från personer som fångat den illegalt i parken för att sälja den. Eftersom den blivit vingklippt hölls den i en bur i väntan på att vingarna skulle växa ut så att man skulle kunna släppa den fri igen. 

    Julen

    Adventsljusstake

    Eftersom vi inte var i närheten av det överflöd av prylar, matvaror och attiraljer som hör julen till i Sverige, fick vi improvisera lite. Här är vår adventsljusstake i miniatyr.

    Hjärtan

    Julpynt gjort av gamla tidningar.

    Marsipanfigurer

    Marsipanfigurerna blev lite blöta och läskiga i den fuktiga luften…

    Lussekattsbak

    …men lussekatterna blev bra!

    Utflykterna i parken

    Killarna i bilen

    Trots att vi inte direkt var på semester, hade vi förmånen att kunna göra en hel del utflykter i parken, ibland kombinerade med jobb, ibland för rent nöjes skull.

    Åker på motorhuven

    Bilresorna i sig blev ett äventyr med så här galna föräldrar. 

    Bufflar Mboko

    Bufflar Lango

    Buffel floden

    Bufflar fanns det gott om. Hyenor, elefanter, buskbockar och en del andra mindre djur såg vi också men lyckades tyvärr inte fånga dem på bild med vår oproffsiga utrustning. Gorillor, chimpanser och bongoantiloper hörde vi och/eller såg spår av.

    Lango trädäck

    Lango

    Lango turistcamp, som drivs av Congo Conservation Company, med African Parks som partner. Hit kan man boka exklusiva turistresor genom Wilderness Safaris.

    Gången

    Från Lango kan man gå en iordninggjord stig till en annan turistcamp, Mboko, som ännu inte riktigt kommit igång med att ta emot turister…

    Bad

    …men som har ett trevligt badställe! Och jag ska villigt erkänna att jag blev “den barnsliga mamman” som var mer badsugen än någon annan.

    DSCN0504

    Några dagar efter nyår gjorde vi en båtutflykt.

    Går i vattnet 2

    Går i vattnet

    Saline

    Vi besökte en baï (ett öppet område med mineralrik jord) som varje dag besöks av ett stort antal elefanter. När vi kom dit sent på förmiddagen var det dock rätt så tomt på djur.

    Elefantstpår

    Elefantspår.

    Brazzaville

    Hamnen

    Och så slutligen en bild från vår rundtur i Brazzaville. Här är vi vid hamnen, där vi tittade på flodbåtarna som åker hela vägen upp till Bangui med passagerare och varor, framför allt bränsle. På andra sidan floden skymtar Kinshasa. Jag vet att jag också skrev att jag skulle lägga upp en bild från vårt restaurangbesök samma kväll, men de bilderna blev så himla dåliga, så det får vara till en annan gång. 

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Om du vill ha ditt liv så håller du tyst och arbetar

    Apropå detta med laglösheten och att den centralafrikanska befolkningen har mycket litet förtroende kvar för landets ledning. En bekant berättade för en tid sedan om en ung, välutbildad släkting som fått jobb på finansministeriet. Den här personen la märke till oegentligheter och kommenterade att saker sköttes på fel sätt. Svaret han fick var tydligt:
    “Tongana mo ye vie ti mo, mo sala tene ape, mo sala gi kwa.”
    (Om du vill ha ditt liv så håller du bara tyst och arbetar.)

    Den unge släktingen slutade sitt arbete så snart han kunde, och tog istället jobb på en bank. Och de som fifflade på finansministeriet finns antagligen fortfarande kvar där.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Demokrati och rättssäkerhet i CAR

    Jag skrev för några veckor sedan om det kommande valet i CAR, och om att jag tycker att det kommer för tidigt. Jag tror inte att CAR är redo för demokratiska val. Och jag tror inte att omvärlden är redo att hantera ett resultat av en demokratiskt val i CAR.

    Problemet som jag ser är att alltför stor vikt läggs vid just valet när man tänker på en demokrati. Det är kanske inte så konstigt, valhandlingen blir ju en symbol för att alla människor får vara med och bestämma. Men demokrati är inte lika med demokratiska val. I själva verket är valet bara en liten, liten del av demokratin. Det vet vi ju, egentligen. Men det är lätt att glömma bort. Och när så ett val väl genomförts, då är det lätt att tänka: “Bra, då är det klart, nu har det här landet slagit in på den demokratiska banan. Allt är kanske inte perfekt än men det är på god väg.”

    Men CAR kommer inte att bli en bättre demokrati till följd av ett val. Tvärt om ser jag en påtaglig risk att ett val gör att demokratiutvecklingen stagnerar. En demokratiskt vald ledare kan göra så som den förre presidenten Bozizé gjorde, och hävda både nationellt och internationellt, att han faktiskt är vald av folket och att han därför är den rättmätige ledaren, att folket har valt hans politik, att han måste ta sitt ansvar och styra landet med järnhand under svåra tider för att undvika att oroligheter blossar upp, osv. En retorik som inte alltid är helt lätt att argumentera emot.

    En väldigt grundläggande byggsten i en demokrati är rättssäkerheten. Det måste finnas ett rättssystem som är skilt från makten och där alla är lika inför lagen. Människor måste känna sig trygga med att de som begår brott inte kommer undan med det, oavsett vilka de är. Och då måste man fråga sig: Finns det någon som helst garanti för att ett land som hållit ett demokratiskt val har ett fungerande rättssystem? Eller åtminstone kommer att utveckla ett? Svaret är förstås nej. Det finns inget solklart samband mellan demokratiska val och rättssäkerhet. Det är två olika saker, två mycket viktiga grundstenar i en demokrati, och om bygget ska hålla får man inte fokusera för mycket på en enda grundsten. Alla behövs.

    Rättssäkerheten i CAR idag är bedrövlig. Jag vet det, efter att ha hört otaliga berättelser om hur saker går till, berättelser om korruption, om särbehandling på grund av familjeband, om diskriminering grundat på klass och etnicitet.

    Därför känns det hoppfullt och riktigt att FN nu kräver att det upprättas en internationell domstol i CAR, som kan utreda och döma de brott som begås i landet. Det är förstås en känslig fråga att det ska komma människor utifrån och blanda sig i CAR:s rättssystem, men jag tror att det är en inblandning som är nödvändig för att komma åt alla de på höga nivåer som begått brott och som idag kommer undan eftersom man inte kan, eller vågar, eller inte ser något vits, med att ställa dem inför rätta.

    Istället för att sätta ett datum för när ett val måste genomföras, kanske man borde sätta ett datum för när en sådan domstol måste vara på plats. Det ser jag som ett mycket mer konkret och fruktbart demokratiarbete.

    Här kan man mer om FN:s krav på en internationell domstol. (I artikeln finns det för övrigt också lite siffror på antalet flyktingar till följd av konflikten. Ungefär 440000 människor beräknas vara internflyktingar i CAR idag, medan 190000 (majoriteten muslimer) har lämnat landet. Det är väldigt många på en total befolkning på knappt fyra miljoner…)

    Ngaragba

     

    Banguis centralfängelse Ngaragba speglas i bakrutan på vår bil. (Att ta kort direkt på fängelset är mycket känsligt.)

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Orddans

    Ok, det här är lite taskigt mot de av er läsare som inte är franskspråkiga (rubriken är dock ett sammansatt ord på svenska för er som undrar), men jag måste få dela en länk som jag fick tips om. Franska RFI har den här veckan sänt radioprogrammet Danse des Mots från Bangui, och talat om olika aspekter av språk och lingvistik. Mycket spännande. Men åtminstone tills vidare får detta nöje vara förbehållet dem som förstår franska. Kanske gör jag någon översättning och sammanfattning av något av programmen framöver, men jag lovar inget…

    Här är en länk till RFI:s sida där man kan hitta programmet.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Konflikten och situationen i CAR just nu – en översikt

    Eftersom det är ett tag sedan jag skrev om konflikten i CAR, tänkte jag att det kanske behövs en lite allmän beskrivning av läget, en bakgrund att sedan plocka in detaljer i. Jag vet att många av er som läser redan är rätt så insatta, så detta kanske blir lite väl “basic” för er, men i så fall får ni hoppa detta inlägg och läsa imorgon igen.

    Det är faktiskt inte helt lätt att hitta någon bra översiktlig information om läget i landet just nu, så jag har utgått från vad jag vet själv och har också dubbelkollat med svärföräldrarna som är på plats i Bangui för att kunna ge en så korrekt bild som möjligt.

    Egentligen har inga stora förändringar skett sedan i somras. Landet är fortfarande i princip delat mellan Anti-Balaka i Sydväst, och ex-Seleka i Nordost. Längst i öster har den ugandiska armén, UPDF (som egentligen officiellt fortfarande är där för att jaga Joseph Kony), kontrollen.

    De flesta muslimer* som tidigare bodde i Anti-Balaka-dominerade områden har flytt över gränsen till Kamerun eller Tchad, medan kristna* kan bo kvar. De få muslimer som inte har flytt, är nästintill isolerade i vissa områden och skulle ha mycket svårt att ta sig därifrån även om de skulle vilja. Många söker fortfarande skydd på katolska missionsstationer. Vissa försök har gjorts från politiskt håll att få muslimer att flytta tillbaka till de västra delarna av landet, men utan någon större framgång.

    På Seleka-dominerade områden bor det fortfarande kristna, men vad jag förstår blir det mer utsatta för trakasserier än den muslimska befolkningen. Seleka motsätter sig all inblandning från Bangui i sin politik. En Préfet (länshövding) som nyligen skickades från Bangui till Ndele i norr blev beskjuten efter endast några dagar på plats och uppmanad att lämna sin post. I Kaga-Bandoro förbjöds invånarna att fira nationaldagen den 1 december.

    De flesta direkta oroligheterna och övergreppen sker annars vid frontlinjen, även om det också förekommer attacker på byar och människor inne på både Anti-Balaka- och Seleka-dominerade områden.

    Övergångsregeringen, fortfarande ledd av president Catherine Samba-Panza och premiärminister Mahamat Kamoun, har nyligen fått sitt mandat förlängt eftersom det kommande valet än en gång blivit framskjutet, denna gång till augusti. Det är dock tveksamt om denna övergångsregering har någon som helst makt utanför Bangui. Istället råder mer eller mindre anarki, där den som har mest vapen också har makt. Det finns enorma mängder vapen i omlopp, vilket givetvis gör en redan svår situation än mer instabil.

    Internationella trupper – framför allt franska Operation Sangaris, MINUSCA och före detta MISCA-trupper (som nu ska sorteras in under MINUSCA) – finns på plats på flera håll i landet och lyckas säkert upprätthålla en viss ordning, men det finns också en utbredd uppfattning om att de gör för lite. Att de med sina resurser borde kunna göra mer.

    Sedan är det självklart så, att vi trots denna svåra situation, inte har att göra med fullständig anarki och ett totalt krig. På de flesta ställen fortsätter ändå vardagen, även om den blivit svårare. Och den största svårigheten för de flesta centralafrikaner är inte direkta våldsamheter, utan avsaknaden av resurser. Det finns väldigt lite pengar. Det är svårt att få tag på många typer av mat, på vissa ställen även livsviktiga basvaror. Skolorna fungerar bara ibland. Och sjukvården, som inte var mycket att hurra för redan innan kuppen, har visserligen på vissa ställen hjälpts upp av internationella insatser, men denna hjälp når inte alla, och många centralafrikaner har väldigt dålig tillgång även till grundläggande sjukvård.

    Kommer ni ihåg Läkare utan gränsers rapport Glömda kriser, som kom ut i oktober 2012. Redan då sades det att hälften av CAR:s befolkning befann sig i ett humanitärt nödläge. Dessa siffror har knappast blivit bättre idag…

    Det rödrosa området kontrolleras i princip av Anti-Balaka, det gröna av före detta Seleka. Delarna längst i Sydöst är dock snarare under Ugandiska UPDF:s kontroll. Kartan är hämtad från Lnc La Nouvelle Centrafrique på Facebook.

    *Angående beteckningarna “muslimer” och “kristna”. Jag vet, jag tjatar. Men det tål att upprepas. Vad som händer i CAR är inte i första hand, eller ens i andra eller tredje hand, en konflikt mellan religioner. Centralafrikaner använder själva idag beteckningarna musulmans och chrétiens för att beskriva de två parterna i konflikten, så det är inte konstigt att det är denna beskrivning som ständigt återkommer i media. Men den som levt i CAR innan kuppen vet att detta med att beskriva sig som muslim eller kristen handlar mer om etnicitet än om religion. Vissa etniska grupper, grovt beskrivet de som kommer söderifrån och hör till bantufolken, räknas traditionellt som kristna, medan andra, lika grovt beskrivet de som kommer norrifrån och hör till “arabiska” grupper som hausa och fulata, oftast är muslimer. Om man säger att man kan se på en människas drag vilken grupp han eller hon tillhör, blir det uppenbart att det handlar om något annat än vilken gud man ber till. Men sedan ska vi inte glömma att grunden till konflikten är politiska och ekonomiska problem, inte etniska motsättningar. Att två grupper så tydligt ställts emot varandra är vanligt i en konflikt som eskalerar. Men det betyder inte att grundproblemet är en alldeles oöverkomlig motsättning mellan dessa två grupper per se.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Oroligt i Bangui efter gripande av en Anti-Balaka-ledare

    De senaste dagarna har det än en gång blossat upp oroligheter i vissa delar av Bangui. Så har det varit gång på gång det senaste året, så det är inget exceptionellt, men ändå lika illa varje gång det händer. Bakgrunden den här gången är att MINUSCA-styrkor arresterat en ökänd Anti-Balaka-ledare, känd under namnet Général Andjilo, i de nordvästra delarna av landet, och fört honom till Bangui.

    Anti-Balaka vill, liksom vid tidigare tillfällen då MINUSCA har gripit in mot dem, inte acceptera FN-truppernas handlande. I en intervju säger deras talesman Igor Lamaka att de motsätter sig det sätt på vilket det internationella samfundet “vill hålla [Anti-Balaka] tillbaka och därmed bidra till att förlänga det kaos som råder i landet.” Och för att understryka denna åsikt har Anti-Balaka alltså ställt till med en del bråk och stridigheter i Bangui de senaste dagarna. Det känns som att det rimmar lite illa.

    FN har i sin tur sett sig föranledda att bilda en särskild arbetsgrupp, Joint Task Force Bangui (JTFB), för att förbättra säkerheten i Bangui. Tanken är att JTFB ska koordinera samarbetet mellan de olika militära insatser och polisstyrkor som finns på plats i stan, så att deras insatser kan bli mer effektiva. Läs mer om det här.

    Läget är alltså spänt, inte bara mellan Anti-Balaka och ex-Seleka trupper (som inte direkt finns i Bangui men som drabbar samman med Anti-Balaka i andra delar av landet), utan också mellan Anti-Balaka och FN. Och det är inte bara Anti-Balaka som motsätter sig MINUSCA:s arbete. Många “vanliga människor” som jag pratar med misstänker att FN är i CAR i ett dolt syfte, att det finns något i landet som de vill åt, och att FN-uniformerna bara är en täckmantel.

    Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det verkar som att MINUSCA vid flera tillfällen saknat vilja eller kapacitet att göra vad som behövs för att få slut på stridigheterna. Lite är det så att man låter Anti-Balaka hållas, och jag förstår att många centralafrikaner tycker att FN borde göra mer. Men frågan är vad det är som begränsar dem. En dold agenda, begränsningar i mandatet, eller mänskliga tillkortakommanden och en oförmåga att helt förstå och tolka situationen?

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.