• Litteratur och skrivande

    En skrivande människa

    Plötsligt händer det. Jag har alltid sett mig som en skrivande människa. Texten har varit mitt sätt att uttrycka mig, mitt andningshål, kanske min största passion. Men livet förde mig in på andra vägar, gjorde mig till en del av ett sammanhang där  ingen pratade om glädjen i att läsa eller skriva. Och det var inget fel med det. Det har också varit viktigt, och har gett erfarenheter och kunskaper som jag aldrig vill vara utan. Men så var jag på träff nu i helgen med min universitetskurs ”Att skriva barnlitteratur” i helgen. Och efter att jag lagt till några kursare på Facebook och Instagram så kändes det som att…

  • Övrigt

    Ska jag skriva om…?

    …det känns ju omöjligt att helt ignorera här på bloggen att det hänt, detta att Erik hamnade i eldstrid med tjuvjägare i Garamba i lördags och blev skjuten i benet. Chockerande och samtidigt inte helt oväntat, oron att något sådant ska hända har jag levt med länge. Men jag tänker inte skriva mer om det. Det är det så många som gör ändå och jag har inget nytt att tillföra. (Här kan man bland annat läsa om vad som hände.) Jag konstaterar bara att det är gott att han är vid liv.

  • Övrigt

    Projekt etablering i Sverige

    Igår skrev jag om att jag flyttar hem. Mentalt alltså. Flyttar hem hit där jag bott i flera år, i Örebro, och släpper för ett tag tanken på att så fort som möjligt ta mig tillbaka till CAR. En del i detta, som vi kan kalla ”projekt etablering i Sverige” är också ett nytt jobb. Ett jättelokalt förankrat sådant. (Inte.) I Stockholm. På PMU, som administratör inom bland annat humanitärt bistånd.  Med hela världen som arena. Haha, så mycket för att hålla mig inom Sverige. Detta jobb innebär en del pendling. Två dagar i veckan är jag på kontoret, vilket innebär totalt sex timmars restid tur och retur (och det…

  • Övrigt

    Flytta hem mentalt

    För ett tag sen skrev jag om att den senaste tiden varit lite förvirrad. Att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om när vardagen förändras och jag inte längre har en kontinuerlig kontakt med CAR som tidigare. Efter ett ganska utdraget avslut av engagemanget i CAWA (och därtill en kraschad parrelation, som jag kanske eller kanske inte skriver mer om senare) har min vinter varit någon sorts flytande blandning av föräldraledighet, studier i kreativt skrivande och en del vikariejobb. Jag har letat mig fram och funderat på vad jag ska göra härnäst, blandat skrivardrömmar med lite mer konkreta tankar om att kanske-borde-jag-plugga-och-BLI-något. Och i alla dessa tankar om VAD…

  • Det tredje rummet - att befinna sig mitt emellan

    SaRaha om mellanrummet och den dubbla tillhörigheten

    Ni är säkert många med mig som i dessa dagar lyssnar på SaRahas Kizunguzungu och blir lite glada inombords. (Visst ÄR afropop den bästa dansmusiken?!) För mig är det lite som att hemmamusiken kommer hem. Och planerna på att en dag starta en bar som bara spelar afropop dyker åter upp i tankarna, även om de förmodligen aldrig kommer att bli verklighet. Sedan hittar jag den här intervjun med SaRaha i Lärarnas tidning och känner mig besläktad. På riktigt. Sara Larssons ord kunde vara mina. Hon, som har delat sin uppväxt Sverige och Tanzania, säger: ”— Jag kan känna varm tillhörighet med båda mina hemländer i olika sammanhang. Och ibland inte med…