Vad fyller skämt för funktion i en konflikt?

För en vecka sedan var det RCA:s nationaldag. Den firas till minne av att landet, som då var en del av Franska Ekvatorialafrika, fick sitt nuvarande namn 1958. Ofta kallas nationaldagen för självständighetsdagen, men självständighet fick landet först i oktober 1960, nästan två år senare.

Nationaldagen brukar firas stort, och jag fick många hälsningar från centralafrikanska vänner, däribland katthälsningen här ovanför. Lite risk för att många av er lämnas utanför det roliga nu, eftersom den är på sango, men jag skrattade så jag grät första gången jag hörde den. Vännen som skickade den är muslim och bor sedan ett antal år i Kamerun. Ni som kan sango kan ha det i bakhuvudet medan ni klickar på filmen och lyssnar.

För er som inte kan sango kommer här en översättning:

-Idag, den första december, kommer jag, Banguis katt, för att beklaga mig inför er. Vad ska jag ta mig till? Det finns inte längre några katter i Bangui. Min mamma har de ätit upp. Min pappa har de ätit upp. Själv måste jag gömma mig för att inte bli uppäten jag också. Åh, mina syskon, snälla se hur svårt jag har det! Jag önskar er en bra nationaldag. Tack.

Det tog mig ett tag innan jag själv förstod varför jag tyckte att detta var så roligt. Katten i sig ger förstås en kul dimension till det hela. Men det finns mer, och det var först när jag försökte förklara det för en kompis som hälsningens hela innebörd gick upp för mig – och fick mig att sätta skrattet i halsen. Jag skrev:

”Ok…. Efter lite mer eftertanke fattar jag det roliga. Fast det har verkligen en väldigt mörk baksida. Det gick ju en nyhet som en löpeld över världen för några år sedan om en person som dödade en muslim och åt en bit av offrets arm. Denna person, som gick under smeknamnet ’den elaka hunden’ fick orimligt mycket uppmärksamhet i media och fick därmed möjlighet att förklara för hela världen varför han hade gjort som han gjort. Något straff tror jag aldrig att han fick. Men de flesta av de muslimer som flydde från Bangui och RCA under de värsta oroligheterna har ännu inte kunnat/vågat återvända. Och på många håll fortsätter övergreppen än idag. Med detta i bakhuvudet har ju katthälsningen många djupare undertoner.”

Den här grejen med ”Den elaka hunden” skrev jag rätt mycket om när det inträffade. Här finns ett av de inläggen, och från det kan ni klicka er vidare till andra.

Det jag har gått och funderat över de senaste dagarna är vad ett sånt här skämt fyller för funktion. Humor är något som både kan ena och dela. Att skratta med varandra bygger broar. Man att skratta åt varandra, eller att använda skämt för att legitimera åsikter, leder till raka motsatsen. I kattens hälsning ser jag potential och risk för bådadera. Å ena sidan kan det användas för att cementera motsättningar och avhumanisera ’de andra’. Muslimer* i RCA är katter, kristna är hundar, är en slutsats man ganska lätt kan dra. Och det är en väldigt obehaglig och skadlig retorik som jag absolut inte vill bidra till.

Å andra sidan har jag pratat med många centralafrikaner, från båda sidorna i konflikten, som tycker att kannibalhandlingen som ”Den elaka hunden” gjorde sig skyldig till är vidrig och absurd. Det är finns helt enkelt väldigt många som inte är muslimer, men som ändå inte alls ställer sig på de ”kristna” rebellerna anti-balakas sida. Och kanske att dessa människor inte alls behöver identifiera sig som dem som ätit upp mamma och pappa katt i filmen. Kanske att skämtet kan ena människor, om de som lyssnar på det ställer sig själva utanför och ser det sorgliga i att det finns människor i Bangui idag som känner att de behöver ligga lågt för att inte råka illa ut. Och att det finns människor på andra ställen i landet som faktiskt fortfarande är utsatta för direkt och öppet våld.

Jag kommer nog inte fram till någon slutsats. Ville egentligen mest dela kattfilmen och dessa funderingar. Hur tänker ni? Vad fyller såna här skämt för funktion?

*Än en gång vill jag understryka att min förståelse av konflikten i RCA är att den inte alls handlar om en strid mellan kristna och muslimer. Det handlar snarare om olika etniska och regionala grupper. Men jag vet inte vilka andra ord jag ska använda utan att tynga texten med en massa extra förklaringar. Mer om det i andra inlägg, bl a här och här.