• Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Flyktinglägret i Lolo, del 2

    För några dagar sedan skrev jag om mitt besök i flyktinglägret i Lolo. Här kommer fortsättningen: När vi suttit några timmar och samtalet börjar ebba ut tar vi en promenad genom lägret. Housseini vill visa hur det ser ut. Vi beger oss först upp till “huvudgatan”, den breda väg som går rakt genom lägret. Härifrån är det lätt att se att hela området, som är hem för tio tusen flyktingar, är uppdelat i kvarter, blocs, som kort och gott är namngivna efter bokstäverna i alfabetet. BLOC N står det prydligt med röd text på en tältduk där några kvinnor sitter och vilar i middagshettan. De vill gärna bli fotograferade av den…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Flyktinglägret i Lolo, del 1

    Ni kanske minns att jag skrev att jag skulle besöka flyktinglägret i Lolo på vägen till Yaounde i förra veckan. Det är idag en vecka sedan jag var där, fast det känns som mycket mer, och att jag ännu inte skrivit om det beror på att det känns som att det kräver ett (eller ett par) egna inlägg. Det är ingenting jag bara vill nämna i förbifarten. I synnerhet som de vänner jag hälsade på uttryckligen bad mig att ta kort och visa omvärlden hur de har det. Lolo är beläget i östra Kamerun, ungefär fem mil från gränsen till CAR. (Jag tror att ni ska kunna se det på…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Josephine Ndays engagemang mot sexuellt våld

    När jag var i Berberati träffade jag denna fantastiska kvinna, Josephine Nday. Egentligen intervjuade jag hennes man för en artikel, men hon satt med och lyssnade under intervjun och fyllde i där hon tyckte det behövdes, och när hon sedan följde mig tillbaka hem började hon berätta om sitt arbete mot sexuellt våld, för tidigt äktenskap och våld i hemmet. Hon berättade att hon tillsammans med en grupp människor som brinner för samma frågor spelar teater som allmänheten bjuds in till, små pjäser som visar på problemen och inbjuder till samtal. Jag berättade i min tur om kampanjen “Thursdays in Black” och vi började fantisera om att göra ett utbyte…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Det tredje rummet - att befinna sig mitt emellan

    Musiken i mitt liv

    Jag är inte så bra på att lyssna på musik. I alla fall inte på det sättet som många andra i min ålder lyssnar numera, via streamingtjänster som Spotify och med långa listor av favoritlåtar och favoritmusiker på lager. På högstadiet och gymnasiet blev jag ibland förhörd på populära artister och låtar av välmenande kompisar, som tyckte att jag behövde lite allmänbildning i ämnet för att inte verka så bortkommen. Ändå blev jag helt ställd när jag några år senare fick frågan i en radiointervju vilken som var min favoritmusik. Det enda jag kunde komma på i stundens hetta var det maliska paret Amadou och Mariam, vilket förvisso visar lite på…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Tre grupper som drabbats extra hårt av konflikten i CAR

    Kroppen är förvisso tillbaka i Sverige, och det är rakt in i verkligheten här med magsjukt barn och posthögar som måste gås igenom. Men huvudet har nog inte riktigt hängt med, så här på bloggen blir det fortsatt fokus på CAR-resan under några dagar till. För en dryg vecka sedan fick jag en kommentar med en fråga om hur jag upplever konflikten i CAR och vilka som jag anser har drabbats mest av den. Det är stora frågor, speciellt den första, som skulle kunna delas in i flera underavdelningar. Så jag tänker så här, att jag tar ett tema om någon eller några veckor och tittar lite specifikt på några olika saker kring…

  • Det tredje rummet - att befinna sig mitt emellan,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    Mina flätor och Cultural Appropriation

    Lycklig över min nya tillfälliga hairstyle googlar jag på “inbakade flätor vita kvinnor” för att hitta tips på andra modeller att göra i framtiden – och blir förvånad över att hitta flera blogginlägg som handlar om att vita kvinnor över huvud taget inte bör skaffa sådana här frisyrer! Vad det handlar om är någonting som kallas Cultural Appropriation (CA) eller “kulturellt beslagtagande”. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig hört uttrycket förut, men jag har nu läst mig till att det innebär att någon som tillhör en majoritetskultur “lånar” kulturella uttryck som exempelvis mode, dans, språk eller religiösa symboler från en (förtryckt) minoritetskultur. Det kan ju låta som något fint,…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    ”Awali asala baba”

    En tillfälle när kvinnor (och män) i CAR kan retas med varandra är ifall någon asala baba. Att sala baba betyder ungefär att vara fåfäng, även om jag uppfattar uttrycket som lite mer lättsamt på sango. Eller åtminstone lite mer frekvent använt än ordet fåfänga. Det har i vilket fall som helst samma dubbla innebörd som på svenska. Det är helt ok att vara lite fåfäng, men går det överstyr kan man få många sneda blickar av människor som anser att man är ytlig och självcentrerad och-allt-vad-det-är. Idag har jag ägnat mig åt att sala baba och har tillbringat ungefär tre timmar på en hårsalong, med följande resultat:   Tillsammans med pedikyren (läs: nagellackmålningen) jag…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Flyktingar och flyktingmat i Kentzou

    I förrgår följde jag och Gunnar med Aleta Danforth, som arbetar i Gamboula sedan många år tillbaka, till Kentzou på andra sidan Kamerungränsen. Kentzou har så länge jag kan minnas varit marknaden dit man åker från Gamboula för att handla sådant man inte hittar i några större mängder här: tyger, skor, matvaror, bildelar… Igår var det mat till flyktingar på CAR-sidan som skulle inhandlas. Dessutom hälsade vi på några av Aletas vänner, mbororo som blivit tvungna att fly över gränsen på grund av konflikten. De har byggt sig nya, tillfälliga hem i utkanten av Kentzou medan de väntar på att få veta vad som händer härnäst. Kommer de att kunna återvända?…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    De små chilifrukterna är de starkaste

    Jag lyckas boka in en informell intervju med en lokal Balaka-ledare. När vi träffas har han en ung kille i sällskap, förmodligen inte mer än tolv år gammal. Killen sitter tyst under hela samtalet, och när jag frågar om han också är med i Balaka är det ledaren som svarar i hans ställe. Jo, han är en del av gruppen. – Han är ju bara ett barn, säger jag. – Jo, svarar ledaren och lutar sig fram med smalnande ögon. Men du vet väl att det är de små chilifrukterna som är de allra starkaste.

  • Rasism, stereotyper och bilden av "den andre",  Utveckling, bistånd och fredsfrågor

    Når vårt medlidande inte längre än till våra likar?

    Jag flyttar fokus från CAR en liten stund. Här finns en video som dök upp i mitt facebookflöde nu på morgonen. Det är ett försök av Save the Children att ta konflikten i Syrien lite närmare potentiella västerländska givare. På en och en halv minut får man följa en vit amerikansk eller europeisk tjej från hennes nioårsdag, då allt är frid och fröjd, till hennes tioårsdag då ett krig har slitit sönder hela hennes vardag. Slutbudskapet är “att det inte händer här, betyder inte att det inte händer.” Jag har tidigare sett en liknande film om barn i London som måste fly till Afrika på grund av krig och blir illa…