• Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Arvet efter David

    Det är måndag kväll, Theo har somnat, och jag sitter nedsjunken i soffan och betraktar resterna efter det möte som ägt rum här idag: två tomma vattenflaskor, en tillbringare med hallonsaft som nästan är tömd, fem urdruckna glas och tre som fortfarande står upp och ner, oanvända. Extra stolar är framställda, på en av dem har stolsdynan hamnat på sned och ingen har brytt sig om att rätta till den. Det har hållits ett familjeråd. Släktingarna till David, han som dog i slutet av november, precis innan jag åkte upp till Kocho, har varit hos mig för att hämta ut hans innestående lön och dela upp den mellan sig. Att…

  • Övrigt

    Jul

    Trots att jag skrev ett inlägg på självaste julafton så glömde jag att önska god jul… Det visar väl ungefär hur lite vikt man lägger vid julafton här. Eftersom jag, lite oväntat, hamnade i Bangui över julhelgen har jag märkt av en del av firandet, men det har ändå varit mycket sparsamt med svenska mått mätt. Jag kom hit den 22 december, och möttes, inte av jultomtar och bjällerklang, men väl av en intensiv julkommers på stadens centrala gator. Det såldes plastgranar, tjocka glittergirlanger i starka färger, leksaksbilar, dockor… Det hela kändes ganska malplacerat, men även vanligt folk verkade delta med liv och lust i köphysterin. En kille som brukar sälja gammal litteratur…

  • Resor

    Kocho-Bangui, del 2: laterit från Bakouma till Sibut

    Morgonen därpå går vi upp tidigt, äter frukost och packar ihop våra grejer för att köra vidare. Innan vi kan ge oss av har vi dock en liten sak som vi måste fixa. Vi (eller rättare sagt jag) har glömt att skriva ut en Ordre de Mission, så vi måste därför få tag på någon i Bakouma som har dator och skrivare. Vi åker först till katolska missionen. I en liten matsal hittar jag en latinamerikansk nunna som pratar en franska som klingar som spanska. Jag förklarar mitt ärende, och hon säger att hon gärna skulle hjälpa mig, men att hon inte har någon nyckel till kontoret. Hon följer mig…

  • Resor

    Kocho-Bangui, del 3: asfalt från Sibut till Bangui

    När man kört i två och en halv dag, först på bushvägar där medelhastigheten ligger runt 35 km/h och sedan på lateritvägar där man i snitt kan hålla runt 60, då känns de sista arton milen på asfalt från Sibut till Bangui verkligen som ingenting. Det är en fröjd att susa fram i 100 km/h, och att kunna sitta helt stilla på bilsätet utan att låta kroppen följa med i vägens ojämnheter. Det enda som sinkar oss lite under denna sista del av resan är alla vägspärrar, som kommer allt tätare ju mer vi närmar oss Bangui. Idag har vi dock tur. Jag hade väntat mig problem eftersom det snart…

  • Resor

    Kocho-Bangui, del 1: bushväg från Kocho till Bakouma

    Vi lämnar Kocho på morgonen den 20 december. Det är den fjärde advent, och adventsljusstaken ligger prydligt nedpackad i min lilla resväska. Jag har alltså haft relativt gott om tid för att packa, eftersom jag till och med hunnit tänka på att ta med den. Vi som sitter i bilen som just börjat sin resa mot Bangui är Antons flickvän Lisa, hans mamma Lollo, Theo, jag, och så chauffören Alhadji. Egentligen tycker jag inte om att resa med en chaufför, eftersom jag helst kör själv, men ska man resa med Theo i tre dagar får man inse faktum: han kommer inte att vara nöjd med att sitta i någon annans…

  • Safari

    Madame Ngangu-Li

    Jag har hört ryktesvägen att jag förärats med ett smeknamn, eller kanske snarare ett öknamn: Madame Ngangu-Li. Översatt till svenska betyder det ungefär Fru ”hon-som-vill-göra-allt-på-sitt-eget-vis”. (Om någon av er som läser detta har en smidigare översättning så är den välkommen!) Jag vet varför jag fått det namnet. Jag måste nämligen vara ganska besvärlig att arbeta med ibland. Som storasyster med tre småsyskon är jag ganska van att få styra och ställa som jag vill, en egenskap som har både positiva och negativa sidor. Jag ska ge ett exempel från de senaste dagarnas arbete: Vi håller som bäst på och packar ihop material till de olika fly camps som vi ska…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Kontorsassistent sökes

    I vissa situationer blir det så tydligt att det här landet inte har haft något fungerande skolsystem under de senaste decennierna. Jag ska göra ett register för alla våra anställda. Det är egentligen ingenting komplicerat. I en pärm ska jag sätta in registerblad, ett blad för varje anställd, för att sedan kunna sortera in arbetskontrakt och andra viktiga papper på ett överskådligt sätt. Eftersom jag inte har några riktiga registerblad så får jag använda vanliga A4-papper och sedan klistra fast små flikar på långsidorna, på vilka jag skriver de anställdas namn. Lätt som en plätt. Det är bara att med nästan 100 anställda så tar det hela lite tid, och jag…

  • Safari

    Ett sista regn

    Det kommer ett regn – det brukar alltid komma ett i december, som om regntiden ville ta ett sista farväl. Under några dagar innan känner vi hur det liksom hänger i luften. Himlen är vit till långt in på förmiddagarna, och de senaste veckornas nattkyla ersätts av mildare väder. Så en eftermiddag glider mörka moln upp i öster. Trots att vi sett tecknen är vi inte riktigt förberedda när de första dropparna faller. Vi springer runt för att rädda saker som ligger ute under bar himmel. Sedan vräker det plötsligt ner, och jag och Theo blir under någon timme isolerade från omvärlden, ensamma i vårt hus. Efter regnet ändrar vädret karaktär, inte mycket men ändå fullt märkbart. Torrtiden, som…

  • Safari

    Kockar

    Tänk dig att du bor i ett Sverige som visserligen är ett självständigt land, med en svensk regering, men där hela affärslivet domineras av ett främmande folk, vi kan kalla dem galaner. Galanerna äger alla större affärskedjor i landet, och varje företag med mer än fem anställda. Det enda sättet att få ett arbete, om man inte är stadsanställd, är alltså att arbeta för galanerna. Tänk dig vidare att galanerna vägrar att lära sig svenska, trots att de funnits i landet i årtionden. Istället talar de sitt eget språk, galanska, och förväntar sig att alla svenskar i deras närhet också ska lära sig detta språk. För att kunna skaffa dig…

  • Safari

    Hallå världen!

    Vi har varit nästintill isolerade i några dagar, då vi inte kunnat koppla upp mejlen sedan i torsdags, men nu på måndag morgon fungerar den igen, till vår stora lättnad. Det är inte det att man ständigt måste vara uppkopplad bara för sakens skull, men med den teknik som finns idag så gör man sig beroende av snabba kommunikationer. Den mesta av vår kontakt med kunder och försäljningsagenter sker via mejl, och i en värld där människor förväntar sig att man ska kunna svara omedelbart på deras frågar så är det stressande när dagarna går och man sitter med en hel rad obesvarade mejl. Några dagars tystnad kan ibland vara…