• Safari

    Bangui here we come…

    Jag vet, det är lite tyst här trots att det finns mycket att skriva om. Anledningen är att jag förbereder mig för att resa. Inte till Bangui och CAR väl? Inte med barnen? När läget är som det är? Jo, just dit, med barnen, trots att läget är som det är. Men det är inget lätt beslut. Så medan jag fixar allt det där vanliga som man behöver – mediciner, försäkringar, visum och inköp (ni vet de där berömda vinglasen på IKEA) – försöker jag också att hålla mig uppdaterad, prata med människor som är på plats i Bangui, värdera och omvärdera vårt beslut och fokusera på att inte bli alldeles fartblind så att jag glömmer bort riskerna. Så långt står beslutet fast. Biljetter är köpta, halvpackade väskor står på golvet och imorgon säger vi hejdå till dagis för några månader framöver. Four days to go…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Centralafrikanska Republiken får en kvinnlig president

    För bara en liten stund sedan kom nyheten att övergångsrådet har valt Catherine Samba-Panza till ny ledare. En kvinna alltså, för första gången i landets historia. Intressant tycker jag, om än inte fullt så sensationellt som en del kanske tror. Även om vi aldrig tidigare haft en kvinna på presidentposten, finns det ganska många centralafrikanska kvinnor som haft andra viktiga poster: ministrar, lokalguvernörer, borgmästare… Jag möter ibland föreställningen att “alla” afrikanska kvinnor är förtryckta och inte har någon som helst makt utanför hemmet. Av er som läser den här bloggen är jag säker på att flera redan vet att så inte är fallet. Det finns definitivt en övervikt av män i maktskiktet i Centralafrikanska Republiken, men det finns också kvinnor som arbetat sig upp till en position. Och nu har vi alltså en kvinnlig president!

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    Slutkommentar om kannibalhistorien i Centralafrikanska Republiken

    Mina inlägg om TT:s och flera svenska dagstidningars notis om kannibalism i CAR orsakade en mindre läsarstorm. Nu har de allra flesta tidningar plockat bort texten, vilket jag tycker är bra. Samtidigt har den väckt en del frågor som kunde vara intressanta att diskutera vidare, men i en lite annan kontext. Bengt Nilsson ställde för några dagar sedan en öppen fråga på sin blogg, som handlade om huruvida det faktiskt förekommer kannibalism i Afrika. Han berättar att man skiljer på överlevnadskannibalism och rituell kannibalism, vilka båda existerar. Sedan finns också det som kallas för institutionaliserad kannibalism, vilket innebär att människokött används som vardagsmat, men detta existerar sannolikt inte.

    I en artikel i BBC sägs det att uppemot 10% av intervjuade före detta rebeller i Kongo-Kinshasa uppgav att de hade ätit människokött, och även från CAR finns det historier om att sådant har förekommit, i fler fall än bara kejsar Bokassas. Om detta faktiskt är sant, och inte bara något som hittats på för att av olika skäl framställa människor som mer omänskliga, verkar det i så fall handla om någon sorts rituell kannibalism. Dit borde även fallet i Bangui kunna räknas. “Mad Dog”, som gärningsmannen kallar sig själv, gjorde ju detta som en sorts (felriktad) hämndaktion. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg är detta en diskussion som är otroligt svår att föra på en saklig nivå. Det är så lätt att man, istället för att studera fenomenet kannibalism som sådant, hamnar i det läget att man underbygger fördomar om Afrikas “primitiva” kultur. Därför tänker jag inte fördjupa mig mer i detta ämne här och nu.

    Som en sista kommentar till kannibalhistorien måste jag också få kommentera det underliga i hur BBC:s reporter hanterat situationen. Eller i alla fall hur den beskrivs. (Läs BBC-artikeln här.) Reportern är ute och filmar när en man kommer upp till honom och säger: “Det är jag som är galningen.” Det visar sig att han står öga mot öga med mannen som gjort sig skyldig inte bara till kannibalism, men också till ett brutalt mord på en man som inte gjort sig skyldig till något annat än att ha varit fel person på fel plats, vid fel tillfälle. Detta är alltså en grov brottsling, som nu kontaktar en reporter och vill berätta sin historia. Och det får han göra. I lugn och ro, i ett hus i närheten, intervjuas han av BBC och får förklara varför han gjort det han gjort. Efteråt gratuleras han av sina vänner. Han har blivit lite av en hjälte, som får prata i internationell media. Om några rättsliga åtgärder till följd av brottet nämns inte ett ord. Kanske har “Mad Dog” faktiskt inte blivit anmäld av någon eller fått några påföljder för det han gjort. Att rättssystemet inte fungerar som det borde i Bangui är något jag är alltför väl medveten om. Men att inte ett ord nämns om detta i BBC:s artikel tycker jag är anmärkningsvärt. Det hjälper verkligen till att underbygga bilden av att kannibalism kanske ändå är något accepterat i CAR. Och det är det ju inte. Man kan invända att detta är en krigssituation, att det finns så många i CAR som gjort sig skyldiga till våldsamheter och mord att det inte finns en chans att ställa alla inför rätta. Men att uppmuntra ett brott av den här typen genom att låta gärningsmannen lugnt och sakligt förklara sina motiv och därefter gratuleras av sina vänner i internationell media, det känns ändå inte helt ok…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Lugnare i Bangui sedan Djotodias avgång, men fortfarande ingen ny ledare utsedd

    Bara några rader om att det faktiskt verkar ha blivit mycket lugnare i Bangui sedan Djotodia och Tiangaye avgick. Jag är lite förvånad, jag trodde inte att de hade en så stor roll i det som hände. En tolkning är att avgången har en positiv psykologisk inverkan på människor. Under lång tid har det inte hänt så mycket alls. Så avgår ledningen och plötsligt tror människor att en förändring är möjlig. Denna tro i sig kan vara en viktig bidragande faktor till att också skapa förändringen, och förhoppningsvis vända den till det bättre.

    Det nationella övergångsrådet försöker enas om en ny interimspresident, som ska leda landet fram till valet. Tyvärr har detta arbete ännu inte gett något konkret resultat, men de 15 dagarna som de hade på sig är heller ännu inte slut.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    Källan till historien om kannibalism i Centralafrikanska Republiken?

    I en kommentar på Facebook till föregående inlägg, postade en person en länk till BBC, som har publicerat en ganska lång artikel om det där mordet i Bangui där en av gärningsmännen även gjorde sig skyldig till kannibalism. Eftersom BBC faktiskt intervjuat den unge mannen som åt upp en bit av sitt offer, känns det som att vi kan sluta oss till att det hela är sant. Och det var ju inte heller sanningshalten i påståendet som jag i första hand ifrågasatte, utan mer sättet på vilket historien presenterades i den svenska artikeln. Sådana här händelser, som på något sätt bekräftar de fördomar som finns i samhället, är något av det svåraste man kan skriva om tycker jag. Hur berättar man om barbariska våldshandlingar, genomkorrupta ledare och mänskligt lidande i Afrika utan att förstärka och underbygga de stereotypa föreställningar som finns? Jag tycker att BBC lyckas ganska bra i sin artikel, även om de lägger lite för stor vikt vid just den religiösa dimensionen. De söker efter alternativa förklaringar, och reportern verkar luta mest åt att tro att detta helt enkelt är en enskild handling utförd av en instabil individ, som endast hittat sitt motiv i den pågående konflikten, som drabbat honom personligen mycket hårt! Jag tror också att det är så man ska förstå den här händelsen. Visst talas det ibland om att även CARs självutnämnde kejsare Bokassa åt människokött, men sanningen i det påståendet har inte kunnat bekräftas. Och även om det skulle vara sant, tror jag att vi kan konstatera att även Bokassa var en instabil person. Eller åtminstone inte representativ för centralafrikaner i allmänhet. Vad jag kan säga helt säkert är att gemene man i CAR inte har någon läggning för kannibalism, utan tycker att den här historien är lika motbjudande som du och jag.

     

  • Publicerade texter,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    Jag skriver om Hollywoodstereotyper på Augmented Society

    Den där texten om stereotypa föreställningar om Afrika, som jag berättade att jag hade skrivit för några dagar sedan… Nu ligger den uppe på Augmented Society, en sida som drivs av Svenska Filminstitutet och som genom texter av olika personer försöker lyfta fram hur film på olika sätt kan belysa verkligheten. Ett väldigt intressant projekt, med många spännande texter! Ta en titt vettja!

    Här är en länk direkt till min text.

  • Övrigt

    TT tar till sig kritiken och tar bort sin text

    Apropå mitt senaste inlägg blev jag uppringd av TT. De höll med om att gårdagens text om kannibalism i CAR inte borde ha lagts ut. Nu är den borttagen. Jag tycker att det är bra, detta att utan vidare kunna medge att man gjort något som blev fel, och ändra sig. Göra om, göra rätt, helt enkelt. Respekt.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    Pinsamt TT och alla som hakat på! Nu skäms jag över svensk press!

    Har ni googlat uttrycket “Hemska scener i våldsamt CAR” idag? Inte? I så fall, gör det! (Eller låt bli, för all del, så behöver vi inte uppmuntra denna tvivelaktiga journalistik genom att ge den hög läsarstatistik.) Resultatet av sökningen är en lång rad träffar från olika svenska dagstidningar, som alla har publicerat en liten artikel som, med små variationer, lyder:

    Fasansfulla scener, som inkluderar dödsskjutningar och kannibalism, uppges ha utspelat sig i Centralafrikanska republikens (CAR) huvudstad Bangui de senaste dagarna. Uppgifterna kommer efter expresident Michel Djotodias avgång.

    Djotodia avgick i fredags och reste på lördagen till Benin. Efter hans avgång har minst fem människor skjutits ihjäl och omfattande plundring ägt rum i stadens butiker, många av dem ägda av muslimer. Våldet avspeglar den blodiga konflikt mellan kristna och muslimer som pågår i landet.
    – De som plundrades när Seleka-rebellerna kom är nu de som plundrar, säger pastor Antoine Mbaobogo, som är chef för en lokal Röda Korset-organisation.

    Den muslimska rebellalliansen Seleka intog Bangui i mars i fjol.

    Chockerade invånare i staden vittnar om hur tjuvar bland annat dödat en muslimsk man, skurit upp honom med en machete, hämtat bröd och börjat tugga på hans arm.

    Källa: TT

    Eftersom jag engagerat mig en del i just hur konflikten i CAR beskrivs i media, har jag fått tips om denna notis från två personer idag. När jag läste den första gången blev jag arg. När jag sedan skulle läsa den högt för min mamma kunde jag knappt läsa färdigt för att jag skrattade så. Jag menar, har ni hört något så dumt? “…[D]ödat en […] man, skurit upp honom med en machete, hämtat bröd (!) och börjat tugga på hans arm (!).”

    Sen blev jag uppgiven. Och arg igen. Och jag skäms över att någon kan sitta på Sveriges största nyhetsbyrå och skriva ihop något liknande, och över att så många svenska dagstidningar okritiskt kopierar och publicerar denna information. Även om allt kanske är sant i sak, såtillvida att det inte är påhittat utan grundat på källor, visar det på en stor brist på kunskap om situationen i CAR och en lika stor brist på förståelse för den större bilden och för vad som är relevant. (Kannibalism är definitivt inte ett relevant ämne i konflikten i CAR – om det hänt att någon ätit människokött handlar det snarare om sjuka individer, än om någon sorts effekt av etnisk-religiösa motsättningar!). Dessutom visar det på en brist på insikt om att det är just den här typen av texter, där afrikaner medvetet eller omedvetet utmålas som primitiva vildar, som använts för att försvara och förstärka Västvärldens överlägsna ställning i världshierarkin ända sedan innan den imperialistiska eran. Borde vi inte ha kommit lite längre än så i dagens globaliserade värld? Borde inte någon reagera och inse att det låter precis lika absurt att prata om att centralafrikaner dödar en person och börjar “tugga på hans arm”, som om man skulle placera ett gäng svenskar eller amerikaner i samma sits.

    Lite länkar till några av notiserna i olika tidningar:

     

    Aftonbladet

    Svenska Dagbladet

    Barometern

     

    Tillägg: Morgonen efter att jag publicerade detta inlägg, har två av de tidningar jag länkade till (SvD och NA) helt och hållet bytt ut texten i sina artiklar. En tredje (Barometern) har helt enkelt tagit bort sin artikel. Endast Aftonbladet har kvar sin. Googlar jag igen ser jag att det är fler tidningar som bytt ut texten, men på några ställen finns den ursprungliga kvar.  Jag länkar till några av dessa, så kanske de också blir uppmärksamma på problemet.

    DN

     

    Skånskan

    Norran

    Norra Skåne

    Laholms Tidning

     

    Ännu ett tillägg: Nu har jag fått bekräftat att även TT ändrat sin text. Läs mer här.

     

    Ytterligare ett tillägg: Här finns länkar till övriga inlägg som jag skrivit i ämnet:

    Källan till historien om kannibalism i Centralafrikanska Republiken

    Slutkommentar om kannibalhistorien i Centralafrikanska Republiken

    Kannibalhistorien från mitt nuvarande perspektiv

  • Övrigt

    Ett kanske mindre bra bildval…

    3

    Alltså, den här bilden som har dykt upp i min header ibland… De senaste veckorna, sedan inlägg om Anti-Balaka (betyder Anti-Machete på sango) blivit allt vanligare, känner jag att den kanske inte är riktigt passande i sammanhanget, så jag tar bort den som header-bild, för att undvika att någon tror att jag poserar tillsammans med rebeller. Men först en liten förklaring på vad den verkligen föreställer. Personerna ni ser på bilden, från vänster uppifrån, är Baba, Hervé, Ludo, Nicaise, och så jag. Fotot är taget på våren 2006, då vi gjorde vår första rekognoscering i det område som vi året därpå skulle börja arrendera för att driva vår safariverksamhet. Efter flera veckors monotont väghuggande har vi just nått fram till det ställe där floden Kocho (till höger i bilden) rinner ut i floden Chinko. Det är detta som vi satt upp som vårt sista mål under den här rekognosceringsturen, och därför är vi ganska stolta och nöjda med oss själva. Nu väntar några veckors resa tillbaka till civilisationen och sedan – för min och Eriks del – en sommar i Sverige innan vi kommer tillbaka med ett större team i oktober och åter ger oss i kast med väghuggningen. Inom ett år från att detta foto är taget, har vårt företag Central African Wildlife Adventures tagit emot sin första kund i området!

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Vägen till Djotodias avgång som president för Centralafrikanska Republiken

    Så är alltså Djotodias tid vid makten slut, och RFI rapporterar att han redan flugit till Benin, där han tänker leva i exil. Han känner landet sedan en tidigare period i livet, då han flydde dit efter att ha blivit ovän med sin företrädare Bozizé. Under 18 månader satt han även i beninskt fängelse, efter att Bozizé hade utfärdat en arresteringsorder mot honom. Men nu har han alltså blivit välkomnad tillbaka, för att få bo på ett trevligare ställe än i fängelse får man förmoda.

    Det finns massor att läsa och försöka förstå om allt det här, och jag önskar ibland att jag hade detta som heltidsarbete så att jag verkligen hann med att sätta mig in i allt. Men nu är det inte så, inte ännu åtminstone, så jag fortsätter med mina kvällspass vid datorn tills vidare.

    Som jag skrev igår, vet jag inte riktigt vad jag ska tänka om Djotodias avgång. Detta är något som även återkommer i många av de tidningsartiklar som jag läst under dagen. Det verkar ganska klart att skälet till att man ville att interimspresidenten skulle avgå, tillsammans med premiärminister Tiangaye, var att dessa två har visat att de inte klarar av att leda landet fram till det val som ska hållas i slutet av 2o14. Både Frankrike, AU och ECCAS har därför tryckt på för att de ska avgå och lämna plats åt någon annan. Så långt är det inte svårt att hänga med. Men sedan finns det en del att fundera på. Till exempel det faktum att ECCAS-toppmötet ägde rum i Tchad. Det kanske bara är en ren slump, men när ECCAS nu har tio medlemsländer, varför hålls mötet just i det land som öppet anklagats för att vara partiskt i konflikten? Centralafrikaner har vid flera tillfällen hävdat att FOMAC/MISCA-trupper från Tchad gör gemensam sak med Seleka, och med tanke på den nära relation som Tchads president Idriss Deby hade med Bozizé, går det knappast att förneka att Tchad har ett speciellt intresse att ha ett finger med i centralafrikansk politik. Så varför förläggs inte ECCAS-mötet på mer neutral mark? Och inte nog med att mötet hålls i Tchad. Man flyger dessutom dit hela CAR’s övergångsregering, det vill säga precis hela CAR’s maktelit, och lämnar Bangui – om än bara för någon dag – utan något styre alls!

    Den uttalade anledningen till att bjuda in hela övergångsregeringen till mötet i Tchad, var förstås att förankra beslutet om Djotodias och de två andras avgång bland CAR’s beslutsfattare, istället för att bestämma något över huvudet på dem. Men som en person skrev i en kommentar: “Det är nästan konstigt att inte Bozizé passar på att försöka ta tillbaka makten, när hela den styrande eliten i CAR befinner sig utomlands!” Dessutom skapar Djotodias och Tiangayes avgång nu ett maktvakuum, vilket innebär att så länge som ingen ny ledare är utsedd, styrs inte CAR riktigt av någon alls. I ett land som redan klassas som en misslyckad stat, har jag svårt att se hur detta skulle kunna vara en förbättring. Och jag har svårt att se hur övergångsregeringen ska klara av att enas i ett beslut om en gemensam ledare i den situation som råder just nu. Kanske – men troligen inte – gör de som många centralafrikaner föreslår och utser en ledare som inte är centralafrikan. En utomstående som inte har del i den pågående konflikten, och som får till uppgift just att leda landet fram till val. Det skulle vara ett intressant drag. Frågan är om det skulle accepteras internationellt.

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.