• Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Resor

    Fredagskväll i Bangui

    Det är fredagskväll, och lugnet har lagt sig över vårt hus i Bangui. Vill jag låta dramatisk skulle jag kunna säga att vi alla är hemma på grund av att det, till följd av konflikten, råder utegångsförbud i stan mellan åtta på kvällen och fem på morgonen. Men sanningen att säga hade vi nog varit hemma även utan utegångsförbud. Theo och Axel spenderar kvällen med att äta popcorn och titta på Disneys Bilar för ungefär tusende gången. Vi andra har suttit och pratat lite efter kvällsmaten, och nu har de flesta satt sig en stund framför sina datorer. (Ok… vissa av oss kanske faktiskt hade gått ut en stund om…

  • Safari

    ”Program ti Safari”

    Söndag morgon och jag sitter i “restaurangen” intill floden och dricker kaffe och äter rostat hembakat bröd med smör och honung. Morgonljuset speglar sig i vattnet och jag tänker, liksom tidigare morgnar, att detta måste vara paradiset på jorden. I snart tre veckor har jag varit här nu, och om ett par dagar är det dags att åka tillbaka till Bangui. Det var inte så det var tänkt från början, egentligen skulle Erik och barnen ha kommit tillbaka och vi skulle ha varit här i vår safaricamp, Kocho, tillsammans. Men om det är något jag vet om planer i bushen, så är det att de aldrig blir som man räknat…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag,  Litteratur och skrivande

    Alla dessa historier

    Jag har mest suttit och skrivit de senaste dagarna, försöker få ut något seriöst av min resa till Bakouma. Även om jag tycker att det är roligt, känns det också lite segt ibland att sitta framför skärmen. Men då kan ett samtal och en historia pigga upp. Aldrig har jag hört människor berätta så otroliga historier som här i CAR! Idag behövde jag konfirmera med någon min uppfattning att de olika etniska grupperna som finns i de östra delarna av CAR delar en ganska stark gemensam centralafrikansk identitet. Jag gick och pratade med G, som just då hjälpte till att lackera en bil. Jo då, visst var det så att…

  • Resor

    Tillbaka efter en lyckad resa till Bakouma

    Så är jag tillbaka till Kocho igen, efter en lyckad resa till Bakouma. Om den finns så mycket att säga att jag inte vet var jag ska börja. Idag har jag sammanfattat den i drygt tio sidor anteckningar, som så småningom ska bli till en rapport, en första projektutvärdering, samt en enkel analys av den kontext som vi ska jobba i. Jag har varit i Bakouma många gånger förut, även om det nu var tre år sedan sist. Vad som skiljde den här resan från tidigare besök är att jag nu för första gången var där i syftet att verkligen träffa och prata med lokalbefolkningen. Tidigare har möten med myndigheter…

  • Resor

    Dags för avfärd mot Bakouma

    Som det ofta brukar kunna bli, blev resan till Bakouma lite försenad på grund av problem med bilen. Men nu är vi snart på väg. Framför mitt hus står min personliga packning i väntan på att lastas på pick-upflaket: sovsäck, myggnät och en sovmatta ihoprullade och nedstoppade i en vit “etoile”-säck, och bredvid dem en väska med kläder, toalettgrejer, en pärm med dokument, och pengar. Maten, bestående av maniokmjöl, kaffe, socker, olja, buljong och torkat kött, är redan packad, tillsammans med grytor och köksredskap. Aah… jag älskar dessa resor! Vi hörs om några dagar igen!

  • Övrigt

    Ensamma mamman i Kocho – dags att göra lite nytta

    Efter en vecka som nästan kändes som semester börjar arbetet igen. Igår åkte Erik, Theo och Axel till Bangui för en vecka, medan jag blev ensam kvar i Kocho. Eller nej, inte ensam, här finns morfar och några jaktguider, och så har vi åtminstone ett femtiotal anställda i köket, bilverkstaden och som spårare, skinnare, arbetsledare, osv. Men i mitt hus är det ensamt, tyst och tomt. Inatt var det ganska skönt, måste jag erkänna, att kunna gå och lägga sig och sova ostörd precis hela natten, men det dröjer nog inte många nätter förrän jag kommer börja längta väldigt mycket efter små kalla fötter som sticks in under mitt täcke…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Röster från CAR om de etniska/religiösa motsättningarna

    Trots att jag nu är mer isolerad från nyheter om vad som händer i CAR än någonsin, finns det fortfarande en sak jag kan dela med er när det gäller konflikten i landet, nämligen vad enskilda personer på plats tänker om situationen. Under de tio dagar jag varit här har jag hunnit prata med den del människor jag känner, och bilden jag får tycker jag (fortfarande) är mer hoppfull än den som utmålas i media. Samtidigt finns det oroande tecken på en allt tydligare polarisering bland vissa grupper. En vän i Bangui, som jag pratade med samma dag som jag kom, gjorde klart att hon var väldigt negativt inställd inte…

  • Resor

    Sköna dagar i Kocho

    De senaste dagarna här i bushen har varit rena semestern. Vi har njutit av att vara här tillsammans, Theo och Axel har lekt och lekt, och jag har haft tid att prata med människor, har visat runt morfar litegrann och bara landat i att vara här igen. I söndags var vi på utflykt till Chinkofloden, några timmars bilresa österut. Där håller ett annat företag på att bygga upp en egen safaricamp, så vi fick titta på bygget, åt medhavd lunch vid deras provisoriska matbord, fiskade, skjöt luftgevär och badade i floden. Och jobbade – lite väl mycket – på solbrännan. Igår kväll var jag och Erik med några av safarigästerna…

  • Safari

    Framme i Kocho

    Nu är vi här. Kocho. Vår safaricamp som jag har längtat efter i två långa år. Ja, egentligen mer än så: sedan Theos njurproblem upptäcktes och vi hastigt fick evakueras till Sverige i april 2011 har jag endast varit tillbaka här under knappt två veckor i mars 2012, då när massakern i Ngunguinza upptäckte och Erik hamnade i fängelse. (Jag kan tyvärr inte lägga till några länkar när jag bloggar via mejlen, men ni som inte känner till denna historia kan titta tillbaka i bloggarkivet från april till september 2012 så förstår ni.) Men nu är vi alltså här igen, och hittills verkar jag inte med min närvaro har orsakat…

  • Resor

    Framme i Bangui

    Vi är framme i Bangui. Fast egentligen är det bara ytterligare en mellanlandning vi gör här. Imorgon bitti går resan vidare mot Kocho, vår safaricamp. Klockan sju ska vi sitta i bilen igen för att åka mot flygplatsen, så vi har fått ägna kvällen åt att packa om väskor och försöka hinna med att prata med dem vi vill hinna prata med. Mitt första intryck är att Bangui är väldigt lugnt. Vi har inte hört någon skottlossning, och förutom patrullerande fredsbevarande trupper verkar mycket vara ungefär som vanligt. Lite mindre rörelse på stan, de flesta affärer i centrum stängda redan vid fem på eftermiddagen, och mindre bilar på gatorna. Men…