-
Kwela Jamela – Afrikas drottning, av Niki Daly
En av uppgifterna i barnboksutmaningen var att läsa första delen i en serie. Jag vet inte riktigt om bilderböcker med samma huvudperson kan klassas som serie, men den här boken är så fin att jag måste få med den på något sätt, och då stoppar jag in den här. Kwela Jamela – Afrikas drottning är den första av fem böcker om Jamela, en tjej som bor med sin mamma och mormor i en stad i Sydafrika. De andra böckerna heter Kwela Jamela får en sång, Kwela Jamela och Julia, Kwela Jamela var är du? och Kwela Jamela fyller år.
-
Min bok ges ut på Kikkuli Förlag
Jag ska ge ut en bok!
Ni som följer mig på Instagram har redan sett det, att jag i förra veckan skrev på mitt första förlagsavtal. Det är Kikkuli Förlag som kommer att ge ut min barnbok om Yassi, och jag är så himla glad att jag tagit mig hit!
Som genom ett konstigt sammanträffande hade jag bara några veckor innan beskedet från Kikkuli lagt ut en annan bild i mitt Instagramflöde, på ett frankerat kuvert märkt ”Manus”. Att döma av dessa bilder har det alltså gått väldigt fort. Men som ni vet visar sociala medier sällan hela verkligheten. Därför tänkte jag att det kunde vara dags berätta lite mer om vägen fram till detta efterlängtade avtal.
-
Traditionell medicin, magi och mission
I mina två föregående inlägg (här och här) har jag berört detta med traditionell medicin och magi i Centralafrika. Det här är något som jag funderat mycket på genom åren. Dels för att det oförklarliga fascinerar mig, eller kanske framför allt människors förhållande till det oförklarliga. Men också för att det är något som många gånger kommit så nära min egen vardag. Jag är verkligen ingen förespråkare av alternativ läkekonst, inte heller är jag vidskeplig, och jag brukar inte ägna mig åt några magiska ritualer. Men under de år jag bodde i RCA var det ofta påtagligt att människors tro på det övernaturliga faktiskt påverkade både deras privatliv och deras arbetsliv – och därmed kom även jag i kontakt med det.
-
Vad uttrycker människors kroppar?
För nästan två år sedan gjorde jag och min syster Elise en resa till RCA. Gamla läsare minns den säkert. Nya läsare kan läsa mer här. Varje dag under resan hade vi ett specifikt tema som vi ville tänka på lite extra, och varje kväll spelade vi in en liten ljuddagbok utifrån detta tema. Tanken för min del var att så småningom göra ett blogginlägg för varje tema, men jag tänkte också att jag skulle låta det ta sin tid. Det har det verkligen också gjort, och ni kanske helt har glömt bort det – eller trott att jag glömt bort det i alla fall. Men här kommer en text om ett nytt tema, som också är kopplat till förra veckans skönlitterära text, Ouango på andra sidan vägen. Det handlar alltså, som ni ser i rubriken, om frågan: Vad uttrycker människors kroppar?
-
Ouango på andra sidan vägen
För några dagar sedan skrev jag om människor jag saknar och som inte finns kvar i livet. Den här texten är skriven till minne av ännu en sådan person. Det är inte en verklighetsskildring fullt ut, utan en fiktiv berättelse som kom till vid en övning i att göra miljöbeskrivningar under en kurs i kreativt skrivande. Men mycket är hämtat från verkligheten. God läsning.
Taxibilen, en gul Nissan Sunny i förhållandevis gott skick, kör så långt in mellan husen som det går. Framför ett rangligt staket av illa hopspikade bambupinnar, förstärkt med repstumpar här och var, måste den stanna och vi kliver ut på den röda jorden. Det har regnat. Marken är fuktig och vi får se noga efter var vi sätter fötterna för att undvika de fläckar av halkig lera som bildats runt alla små gropar och håligheter där regnvattnet samlats. Trots att det redan är sent på förmiddagen är luften sval och morgongrå. Solen har ännu inte brutit igenom molnen efter nattens regn. Fukten finns överallt, klibbar mot huden och ger en föraning om den kvalmiga hettan som kommer att smyga sig på framåt eftermiddagen. En svag lukt av rök och sur ved ligger över kvarteret. Någonstans i närheten gal en tupp.
-
Alla människor jag minns
Flyttröjningen fortsätter, och igår slängde jag en massa gammal bokföring från tiden då vi drev ett safariföretag i CAR. (Nya läsare kan läsa mer om det under kategorin Safari.) Det är någonting med att titta igenom saker som ska kastas. Jag känner ändå att jag måste göra det, så att jag inte råkar slänga något som hade behövt sparas. Så jag bläddrar, plockar saker ur pärmar, och minns. Anställningskontrakt och lönespecifikationer leder tankarna till mitt lilla kontor i huset där i bushen. Kvitton på skatter och avgifter får mig att tänka på de långa resorna ut till Bangassou där jag träffade myndigheter.
-
Åka på safari?
Som jag sagt tidigare håller jag på att bygga upp en egen verksamhet för att jobba med översättning och textredigering. I går publicerades en hemsida som jag varit med och jobbat på under våren: https://stevenandfriends.se. Steven&Friends är ett företag som förmedlar safariresor till Tanzania och Zanzibar. För den som aldrig varit i Östafrika kan det vara svårt att navigera bland de stora mängder safariföretag som finns på marknaden. Steven&Friends har redan gjort jobbet med att vaska fram guldkornen, och hjälper dig att boka hos riktigt duktiga och seriösa arrangörer i Tanzania och Zanzibar. Bra va!
-
Varför är jag inte med på bilden? av Kidi Bebey
Under 2017 läste och skrev jag om barnböcker med afrikansk anknytning, i en barnboksutmaning som jag hittat på nätet. Tanken var att varje månad presentera en ny barnbok utifrån månadens tema. Någonstans under hösten tog jag paus i skrivandet, även om jag fortsatte med läsandet. Två år senare plockar jag nu upp där jag slutade. Idag kommer därför en bok med anknytning till Kamerun. Boken finns (ännu) inte på svenska, men i rubriken har jag gjort en egen översättning av den franska titeln, Pourquoi je ne suis pas sur la photo?