Jag vet inte om termen “upptrappat dödläge” egentligen existerar, men när jag försöker få grepp om vad som händer i Centralafrikanska Republiken är det dessa ord jag får för mig. Inte mycket händer. Den nya koalitionsregeringen säger sig arbeta, men några tydliga resultat har de ännu inte kunnat presentera. Seleka har inte dragit sig tillbaka från intagna områden, och delar av den, som det verkar, alltmer splittrade alliansen har hotat att återta våldet om de inte får igenom sina krav på att politiska fångar ska släppas och att de sydafrikanska trupperna ska lämna landet.

Enligt bekanta till mig i Bangui går det fortfarande inte att resa med bil genom Seleka-kontrollerade områden. En talesman för Seleka, överste Christian Nyarko, säger dock till RFI att Seleka inte hindrar någon från att resa, utan att det är regeringen som skrämmer upp folk så att de inte vågar köra utanför Bangui.

Ännu en vecka har gått och lite till. Med besök av svärfar från RCA, som varit i Sverige en vecka men som åkte tillbaka i morse. Och så var det ju träffarna där jag fick berätta om arbetet med vårt safariföretag. Särskilt onsdagens samling i Missionskyrkan i Vintrosa var mycket välbesökt. Det var väldigt roligt att få dela lite av mina erfarenheter och upplevelser! Tack för inbjudan!

Genom svärfar och andra kontakter i RCA bekräftas bilden att det är lite stillestånd i utvecklingen. Den nya regeringen är bildad och ska ha börjat arbeta, men har ännu inte gjort något kraftfullt intryck, och Seleka har ännu inte dragit sig tillbaka från intagna städer. En oroande aspekt är att många nu talar om ökade motsättningar mellan kristna och muslimer. Detta har tidigare inte varit någon tydlig konfliktlinje i landet, men i och med att Seleka delvis beskrivs som en muslimsk rörelse kan man ana en ökad polarisering. Kanske gör konflikten i Mali sitt till i denna utveckling, inte för att Seleka direkt skulle ha någonting med islamisterna i Mali att göra, men för att Mali kan bli en “mall” att tolka andra konflikter utifrån. Med en så tydlig konflikt på ett ställe tror jag att det är lätt att dra paralleller till en annan geografiskt relativt närliggande konflikt. (På RFI kan man läsa om motsättningarna mellan kristna och muslimer.)

Samtidigt tror jag fortfarande att det finns hopp om en fredlig lösning. Trots allt verkar spänningarna ha minskat, och bara det faktum att den nya samlingsregeringen faktiskt har bildats och i någon mån arbetar, känns som ett gott tecken. Jag tror att det finns en stor vilja till fred.

För egen del har jag börjat fila på planer att åka ner ett par månader. Inte så mycket för att jag längtar bort från snön (det är ju takdropp och början till vårkänsla i Sverige nu!) men för att jag längtar hem till Bangui och Kocho.

Visst var det så att Bozizé hade gjort en liten kupp. Innan Tiangaye hade lagt sista handen vid listan över ministerposter, tog presidenten saken i egna händer, fyllde i de saknade posterna och deklararerade på söndagmorgonen att RCA hade fått en ny regering. Så gick det i alla fall till om man får tro medierna. Och av någon anledning går det nu inte att göra något mer åt saken. Är regeringen officiellt utnämnd så är den, även om det inte gått riktigt rätt till.

De flesta posterna har nog ändå tillsatts av Tiangaye, men Bozizé får kritik bland annat för att själv ha tillsatt en “ministre délégué” med ansvar för budgetfrågor. (En “ministre délégué” är en typ av “andreminister” som har hand om ett särskilt område under överinseende av en “riktig” minister – budgetministern arbetar exempelvis under finansministern.)

Redan innan den nya regeringen börjat arbeta, får den kritik för att inte vara till allas belåtenhet. Man talar om en regering utan konsensus. Just detta med konsensus tror jag är ett av de centrala problemen för centralafrikansk politik, och ett viktigt skäl till att det demokratiska systemet inte fungerar. Människor tror helt enkelt inte på demokrati i form av majoritetsbeslut. Man vill inte rösta och sedan gå efter vad majoriteten önskar, för det betyder ju samtidigt att man har en minoritet som inte får som de vill, och följdaktligen skapas en motsättning mellan vinnare och förlorare.

Georges, en 20-årig kille från Bakouma, uttryckte det hela med följande ord, apropå presidentvalet 2010: “I min by gick allt lugnt till, vi hade kommit överens i förväg om vad vi skulle rösta på. Man måste ju rösta på samma kandidat, annars blir det bråk. Så när en by blir för stor, som Bakouma, då är det omöjligt att komma överens och därför blir stämningen också orolig.”

Den centralafrikanska demokratin är en konsensusdemokrati, där idealet är att alla ska vara överens om de beslut som fattas. Att applicera detta på en västerländsk statsapparat med folkvalda ledare, blir en stor utmaning. Tycker man att det är svårt att samarbeta om man inte är överens i allt – ja då är det också svårt att få ett bra förhållande till en opposition, och ännu svårare att bilda en regering tillsammans med denna.

I förmiddags kom uppgifter på RFI och Centrafrique-presse om att RCA:s nya regering nu äntligen blivit utsedd. Något senare dementerade dock detta av Centrafrique-presse, som menade att det istället var Bozizés eget förslag till regering som presenterats.

Jag pratade med Erik ikväll, som just nu befinner sig i Bangui. Han visste inte riktigt hur det låg till, men sa att vi nog kommer att få veta det imorgon. Jag hoppas alltså kunna ge mer säkra besked då.

Vad som står klart är att det har varit en svår uppgift att sätta ihop en regering som alla parter kan godkänna. Premiärminister Nicolas Tiangaye är den som haft huvudansvaret för detta arbete, men han har under arbetet fört dialog med president Bozizé, Seleka och andra politiska grupperingar. Både Centrafrique-presse och en annan Bangui-baserad internettidning, Journal de Bangui, gissar att det i alla fall delvis är Bozizé som satt käppar i hjulen för att dra ut på processen. Journal de Bangui misstänker också att Tiangayes krav på kompetens och trovärdighet har gjort att vissa av de ministerkandidater som Bozizé velat se vid makten inte hållit måttet.

Och medan arbetet med att utse en ny regering pågår, händer inte så mycket i övriga delar av landet. FN och Läkare Utan Gränser har haft bilar som rest genom Seleka-kontrollerat område till östra delen av landet, så det är öppet för biltrafik om än i begränsad skala. Seleka verkar dock inte ha för avsikt att dra sig tillbaka förrän den nya regeringen är etablerad.

Om det humanitära situationen hörs inte mycket. Erik berättade att han har träffat Modeste från Ndele, som arbetade som kock för oss förra året och som nu flugits ner till Bangui från Ndele i ett Läkare Utan Gränser-plan på grund av en benskada som behöver ses över. Modeste hade sagt till Erik att Ndele är “ungefär som vanligt”. Vad det betyder vet jag inte riktigt, och Erik hade inte haft tid att fråga om mer detaljer, men skulle träffa Modeste igen under nästa vecka.

Vad gäller våra safaris flyter det mesta dock på som det ska. Eftersom Bangui är lugnt kommer och åker kunder utan problem, och jakten verkar gå fint! Något ska väl gå bra nån gång också…

Jag ber om ursäkt för pausen i rapporteringen. Visserligen har det inte hänt så mycket, men det är bara delvis en förklaring. Anledningen är snarare en skönt helg med trevligt långväga besök, och så framför allt det faktum att Erik är i Sverige för ett par veckor, och mitt internetbaserade liv får därmed ganska hård konkurrens.

I RCA har mycket, om än inte allt, återgått till det normala. Det rapporteras inte om några strider mellan Seleka och regeringsstyrkor, men Seleka har inte heller dragit sig tillbaka utan verkar avvakta för att se om det verkligen blir någon samlingsregering. Dock säger folk att bilar börjar rulla på vägarna igen, och man tror och hoppas att det snart ska gå att resa mer eller mindre som vanligt.

Den nyutnämnde premiärministern Nicoas Tiangaye har den här veckan på allvar börjat arbeta med att sätta samman en regering. Han har en svår uppgift framför sig. Efter att ha bestämt sig för hur många olika ministerier som ska finnas, förmodligen blir det strax under 30, börjar arbetet med att fördela ut ministerposterna. Och det är inte bara Bozizés parti, oppositionen och Seleka som vill ha del av den kakan. Det civila samhället och politisk-militära grupper som inte deltagit i Seleka-upproret gör också anspråk på några poster.

Bozizé har dessutom gjort klart, rapporterar RFI, att han inte vill vara en president som bara finns där som dekoration. Han tänker inte lämna ifrån sig all makt till oppositionen och Seleka utan ser ut att sikta på att tillsammans med representanter för det civila samhället ändå uppnå majoritet. Med tanke på att Bozizé och Tiangaye är bittra politiska motståndare bör man nog inte vara förvånad.

Tiangaye är ännu mycket förtegen om vilka som ska tilldelas ministerposter. Det enda som verkar säkert är att Seleka ska få försvarsministeriet. Detta gjordes upp redan i Libreville, och de flesta verkar övertygade om att ministerposten kommer att gå till Michel Am Nondroko Djotodia.

RFI – Nicolas Tiangaye: “J’ai une mission à accomplir”

Jag tror att de flesta som följer nyheterna har uppmärksammat vad som pågår i Mali, där islamistiska rebeller tagit över den norra delen av landet och infört hårda sharialagar. Frankrike har gått in med trupper för att hjälpa regeringen i Mali att slå in upproret. Jag tänker inte ge mig på att rapportera om detta, för jag har inte tillgång till bättre källor än någon annan. Men jag måste ställa mig frågan: Vad hände med Francois Hollandes deklaration om att tiden då Frankrike lade sig i sina forna koloniers angelägenheter är förbi? När Bozizé för några veckor sedan bad Frankrike om hjälp att slå ner Seleka-upproret, sa den forna kolonialmakten att de franska trupper som befinner sig i Bangui inte är där för att skydda en regim, utan endast för att försvara franska medborgare i landet. Men nu, efter en så kort tid att ingen kan ha glömt detta uttalande, går man alltså in starkt militärt i Mali.

Och visst går det att hävda att händelserna i Mali är mer allvarliga, både lokalt och även såtillvida att en stark islamistisk rebellrörelse föder farhågor om att extrem islamism ska sprida sig i hela norra Afrika och kanske även till Europa. På så sätt är det annorlunda. Vem skulle vara rädd för att Seleka-upproret skulle hota Europa? Men om Frankrike nu bestämt sig för att inte blanda sig i sina forna koloniers angelägenheter, varför beslutar man då inte om ett ingripande genom FN? Nu har visserligen FN gett sitt godkännande till Frankrikes insats efter att Frankrike kallat säkerhetsrådet till möte, men Frankrikes beslut om ingripande kom innan man ens kallade till mötet.

Om man tycker att det är helt i sin ordning att gå in i Mali för att skydda en regim, då borde Hollande komma med ett bättre skäl till att man väljer att inte gå in i RCA. Uppenbarligen handlar det inte om att vi gått in i en ny tid då forna kolonialmakter får klara sig själva. Uppenbarligen hade Hollande andra skäl att fatta bestlutet att inte stötta Bozizé.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-sakerhetsrad-mots-om-mali

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/massiv-militar-hjalp-till-mali_7825964.svd

Bara en liten rad idag om att Tiangaye nu slutligen är officiellt utnämnd till premiärminister.

Annars har jag idag mest lyssnat på nyheter från Mali och Algeriet. Och skrivit PM om konflikt, miljö och klimat. Och jobbat lite med kundbokningar också…

Nicolas Tiangaye har ännu inte blivit officiellt utnämnd till Centralafrikanska Republikens nye premiärminister av Bozizé. Enligt RFI säger den senare att han vill vänta och se att Seleka accepterar Tiangaye.

Tiangaye själv har idag rest till Brazzaville tillsammans med en delegation från Seleka, för att träffa president Denis Sassou Nguesso som erbjudit sig att fortsätta hjälpa till att lösa krisen.

Var så goda – en presentation av olika politiker och andra inflytelserika personer i Centralafrikanska Republiken, som omnämns i min blogg. Inlägget kommer att uppdateras kontinuerligt med nya namn.

Bozizé Yangovounda, Francois Centralafrikanska Republikens president från 16 mars 2003 till 24 mars 2013. Tog makten genom en statskupp då han störtade dåvarande presidenten Ange Félix Patassé. Han valdes sedan i allmäna val 2005, och valdes om för ytterligare en mandatperiod 2011. Hans sista mandatperiod skulle ta slut 2016, men han störtades av rebellalliansen Seleka och efterträddes av den nye självutnämnde presidenten Michel Djotodia den 24 mars 2013.

Bozizé har varit engagerad i centralafrikansk politik till och från ända sedan Bokassas tid under 70-talet, då han fick en hög ställning som arméofficer. Efter Bokassas fall innehade Bozizé posten som försvarsminister under David Dacko 1979-1981, och var därefter informationsminister under André Kolingba 1981-1982. 1982 flydde han landet efter att ha varit inblandad i ett misslyckat kuppförsök mot Kolingba. Han levde många år i Frankrike, men arresterades i Cotonou 1989, fängslades och anklagades för delaktighet i kuppförsöket -82. 1991 släpptes han dock.

I presidentvalet 1993 ställde Bozizé upp som kandidat men fick endast 1,5% av rösterna. Ange Félix Patassé var den som vann valet, och tog över makten från Kolingba. Till en början stöttade Bozizé Patassé och utnämndes till arméchef. Efter ett kuppförsök 2001 började dock Bozizés lojalitet ifrågasättas, han flydde norrut till Chad, varifrån han organiserade rebellupproret som skulle leda till den lyckade statskuppen 2003.

Bozizés politiska parti heter Kwa Na Kwa (KNK), vilket ordagrant kan översättas “Arbete och Arbete”, och syftar på att man vill arbeta för att bygga upp landet. Med en liten ändring av betoningen kan det dock tolkas som “Arbete till döds”, vilket många regeringskritiska skämtade om under hans tid vid makten. “Här arbetar vi men får det ändå inte bättre,” sa man. Bozizé hade dock länge ett ganska stort stöd, speciellt i Bangui och sin egen hemtrakt Bossangoa, eftersom man tyckte att han bringat ordning i landet. Den kritik som riktades mot honom sa bland annat att han brydde sig mest om Bangui med omnejd, medan andra delar av landet negligeras. Det talades också om att han tänkte försöka ändra konstitutionen för att kunna bli omvald för ännu en mandatperiod efter 2016.

Född 1946 i Gabon.

Djotodia, Michel Am Nondroko Utropade sig själv till Centralafrikanska Republikens nye president den 24 mars 2013, efter att rebellalliansen Seleka störtat den förre presidente Francois Bozizé. Valdes sedan den 13 april officiellt till statschef under en övergångsperiod på 18 månader, men pressades att avgå i januari 2014 då han misslyckats med att stävja det växande våldet i landet. Var från februari till mars 2013 försvarsminister i Nicolas Tiangayes koalitionsregering.

Djotodia var tidigare ledare för rebellgruppen UFDR, som hade sin bas i norra RCA och var i konflikt med Bozizés regim i större eller mindre skala från det att de bildades år 2005, fram till dess att de tillsammans med några andra rebellgrupper bildade Seleka-alliansen i slutet av 2012. Djotodia deltog som en av ledarna för Seleka under fredsförhandlingarna i Libreville i januari 2013.

Djotodia har tidigare haft en post vid utrikesministeriet i Bangui, och var konsul för RCA i Nyala, Sudan, innan han anslöt sig till UFDR. Han flydde därefter till Cotonou, Benin, där han arresterades på uppmaning av Bozizé. Efter att ha suttit fängslad en tid släpptes han i och med de fredsförhandlingar som hölls år 2008.

Född 1949 i Vakaga, RCA.

Tiangaye, Nicolas Advokat och oppositionspolitiker som utsetts till premiärminister efter fredsförhandlingarna i Libreville i januari 2013. Gjorde sig ett namn då han som advokat försvarade den före dette kejsaren Bokassa 1986-1987. Var ordförande i den nationella övergångsregeringen 2003, efter Bozizés statskupp, och en av huvudförfattarna till den nya konstitutionen som antogs 2004.

Född 1956 i Bocaranga, RCA.

Än så länge verkar Bozize hålla de överenskommelser som gjordes vid fredssamtalen i Libreville. Igår upplöste han regeringen och avskedade premiärminister Faustin Archange Touadera, som har innehaft posten sedan 2008, för att enligt avtal ersätta honom med en oppositionspolitiker. Oppositionen har i sin tur idag enhälligt valt Nicolas Tiangaye som efterträdare till Touadera, och man väntar nu bara på att Bozize officiellt ska utnämna honom, innan han kan börja det svåra arbetet att sätta ihop en ny regering, som ska bestå av företrädare för både Bozizes parti, oppositionen och rebellerna. Denna transitionsregering ska sitta fram till nästa år, då det ska hållas val i landet, och fram till valet får Bozize inte upplösa regeringen eller avskeda den nye premiärministern. Bozize själv sitter dock kvar fram till 2016, då hans mandatperiod går ut. Kraven på hans avgång har konsekvent bemötts med argumentet att han faktiskt är demokratiskt val, ett argument som inte väger alltför tungt kan man tycka, då oppositionen redan från början hävdade att det förekom valfusk. (Här finns ett tidigare blogginlägg om det valet.)

Som motprestation har Seleka i sin tur lovat att dra sig tillbaka från alla intagna områden. Det har dock inte rapporterats om att de skulle ha inlett denna reträtt.

Ekot: Centralafrikansk vapenvila leder till ny regering

Jeune Afrique: Centrafrique – l’opposant et avocat Nicolas Tiangaye désigné futur Premier ministre