• Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Avvaktan i Centralafrikanska Republiken – och på bloggen

    Jag ber om ursäkt för pausen i rapporteringen. Visserligen har det inte hänt så mycket, men det är bara delvis en förklaring. Anledningen är snarare en skönt helg med trevligt långväga besök, och så framför allt det faktum att Erik är i Sverige för ett par veckor, och mitt internetbaserade liv får därmed ganska hård konkurrens.

    I RCA har mycket, om än inte allt, återgått till det normala. Det rapporteras inte om några strider mellan Seleka och regeringsstyrkor, men Seleka har inte heller dragit sig tillbaka utan verkar avvakta för att se om det verkligen blir någon samlingsregering. Dock säger folk att bilar börjar rulla på vägarna igen, och man tror och hoppas att det snart ska gå att resa mer eller mindre som vanligt.

    Den nyutnämnde premiärministern Nicoas Tiangaye har den här veckan på allvar börjat arbeta med att sätta samman en regering. Han har en svår uppgift framför sig. Efter att ha bestämt sig för hur många olika ministerier som ska finnas, förmodligen blir det strax under 30, börjar arbetet med att fördela ut ministerposterna. Och det är inte bara Bozizés parti, oppositionen och Seleka som vill ha del av den kakan. Det civila samhället och politisk-militära grupper som inte deltagit i Seleka-upproret gör också anspråk på några poster.

    Bozizé har dessutom gjort klart, rapporterar RFI, att han inte vill vara en president som bara finns där som dekoration. Han tänker inte lämna ifrån sig all makt till oppositionen och Seleka utan ser ut att sikta på att tillsammans med representanter för det civila samhället ändå uppnå majoritet. Med tanke på att Bozizé och Tiangaye är bittra politiska motståndare bör man nog inte vara förvånad.

    Tiangaye är ännu mycket förtegen om vilka som ska tilldelas ministerposter. Det enda som verkar säkert är att Seleka ska få försvarsministeriet. Detta gjordes upp redan i Libreville, och de flesta verkar övertygade om att ministerposten kommer att gå till Michel Am Nondroko Djotodia.

    RFI – Nicolas Tiangaye: “J’ai une mission à accomplir”

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Tiden då Frankrike lade sig i sina forna koloniers angelägenheter är förbi?

    Jag tror att de flesta som följer nyheterna har uppmärksammat vad som pågår i Mali, där islamistiska rebeller tagit över den norra delen av landet och infört hårda sharialagar. Frankrike har gått in med trupper för att hjälpa regeringen i Mali att slå in upproret. Jag tänker inte ge mig på att rapportera om detta, för jag har inte tillgång till bättre källor än någon annan. Men jag måste ställa mig frågan: Vad hände med Francois Hollandes deklaration om att tiden då Frankrike lade sig i sina forna koloniers angelägenheter är förbi? När Bozizé för några veckor sedan bad Frankrike om hjälp att slå ner Seleka-upproret, sa den forna kolonialmakten att de franska trupper som befinner sig i Bangui inte är där för att skydda en regim, utan endast för att försvara franska medborgare i landet. Men nu, efter en så kort tid att ingen kan ha glömt detta uttalande, går man alltså in starkt militärt i Mali.

    Och visst går det att hävda att händelserna i Mali är mer allvarliga, både lokalt och även såtillvida att en stark islamistisk rebellrörelse föder farhågor om att extrem islamism ska sprida sig i hela norra Afrika och kanske även till Europa. På så sätt är det annorlunda. Vem skulle vara rädd för att Seleka-upproret skulle hota Europa? Men om Frankrike nu bestämt sig för att inte blanda sig i sina forna koloniers angelägenheter, varför beslutar man då inte om ett ingripande genom FN? Nu har visserligen FN gett sitt godkännande till Frankrikes insats efter att Frankrike kallat säkerhetsrådet till möte, men Frankrikes beslut om ingripande kom innan man ens kallade till mötet.

    Om man tycker att det är helt i sin ordning att gå in i Mali för att skydda en regim, då borde Hollande komma med ett bättre skäl till att man väljer att inte gå in i RCA. Uppenbarligen handlar det inte om att vi gått in i en ny tid då forna kolonialmakter får klara sig själva. Uppenbarligen hade Hollande andra skäl att fatta bestlutet att inte stötta Bozizé.

    http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-sakerhetsrad-mots-om-mali

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/massiv-militar-hjalp-till-mali_7825964.svd

     

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Tiangaye officiellt utnämnd till premiärminister

    Bara en liten rad idag om att Tiangaye nu slutligen är officiellt utnämnd till premiärminister.

    Annars har jag idag mest lyssnat på nyheter från Mali och Algeriet. Och skrivit PM om konflikt, miljö och klimat. Och jobbat lite med kundbokningar också…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Tiangaye ännu inte officiellt utnämnd till premiärminister

    Nicolas Tiangaye har ännu inte blivit officiellt utnämnd till Centralafrikanska Republikens nye premiärminister av Bozizé. Enligt RFI säger den senare att han vill vänta och se att Seleka accepterar Tiangaye.

    Tiangaye själv har idag rest till Brazzaville tillsammans med en delegation från Seleka, för att träffa president Denis Sassou Nguesso som erbjudit sig att fortsätta hjälpa till att lösa krisen.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Huvudpersoner i den centralafrikanska politiken

    Var så goda – en presentation av olika politiker och andra inflytelserika personer i Centralafrikanska Republiken, som omnämns i min blogg. Inlägget kommer att uppdateras kontinuerligt med nya namn.

    Bozizé Yangovounda, Francois Centralafrikanska Republikens president från 16 mars 2003 till 24 mars 2013. Tog makten genom en statskupp då han störtade dåvarande presidenten Ange Félix Patassé. Han valdes sedan i allmäna val 2005, och valdes om för ytterligare en mandatperiod 2011. Hans sista mandatperiod skulle ta slut 2016, men han störtades av rebellalliansen Seleka och efterträddes av den nye självutnämnde presidenten Michel Djotodia den 24 mars 2013.

    Bozizé har varit engagerad i centralafrikansk politik till och från ända sedan Bokassas tid under 70-talet, då han fick en hög ställning som arméofficer. Efter Bokassas fall innehade Bozizé posten som försvarsminister under David Dacko 1979-1981, och var därefter informationsminister under André Kolingba 1981-1982. 1982 flydde han landet efter att ha varit inblandad i ett misslyckat kuppförsök mot Kolingba. Han levde många år i Frankrike, men arresterades i Cotonou 1989, fängslades och anklagades för delaktighet i kuppförsöket -82. 1991 släpptes han dock.

    I presidentvalet 1993 ställde Bozizé upp som kandidat men fick endast 1,5% av rösterna. Ange Félix Patassé var den som vann valet, och tog över makten från Kolingba. Till en början stöttade Bozizé Patassé och utnämndes till arméchef. Efter ett kuppförsök 2001 började dock Bozizés lojalitet ifrågasättas, han flydde norrut till Chad, varifrån han organiserade rebellupproret som skulle leda till den lyckade statskuppen 2003.

    Bozizés politiska parti heter Kwa Na Kwa (KNK), vilket ordagrant kan översättas “Arbete och Arbete”, och syftar på att man vill arbeta för att bygga upp landet. Med en liten ändring av betoningen kan det dock tolkas som “Arbete till döds”, vilket många regeringskritiska skämtade om under hans tid vid makten. “Här arbetar vi men får det ändå inte bättre,” sa man. Bozizé hade dock länge ett ganska stort stöd, speciellt i Bangui och sin egen hemtrakt Bossangoa, eftersom man tyckte att han bringat ordning i landet. Den kritik som riktades mot honom sa bland annat att han brydde sig mest om Bangui med omnejd, medan andra delar av landet negligeras. Det talades också om att han tänkte försöka ändra konstitutionen för att kunna bli omvald för ännu en mandatperiod efter 2016.

    Född 1946 i Gabon.

    Djotodia, Michel Am Nondroko Utropade sig själv till Centralafrikanska Republikens nye president den 24 mars 2013, efter att rebellalliansen Seleka störtat den förre presidente Francois Bozizé. Valdes sedan den 13 april officiellt till statschef under en övergångsperiod på 18 månader, men pressades att avgå i januari 2014 då han misslyckats med att stävja det växande våldet i landet. Var från februari till mars 2013 försvarsminister i Nicolas Tiangayes koalitionsregering.

    Djotodia var tidigare ledare för rebellgruppen UFDR, som hade sin bas i norra RCA och var i konflikt med Bozizés regim i större eller mindre skala från det att de bildades år 2005, fram till dess att de tillsammans med några andra rebellgrupper bildade Seleka-alliansen i slutet av 2012. Djotodia deltog som en av ledarna för Seleka under fredsförhandlingarna i Libreville i januari 2013.

    Djotodia har tidigare haft en post vid utrikesministeriet i Bangui, och var konsul för RCA i Nyala, Sudan, innan han anslöt sig till UFDR. Han flydde därefter till Cotonou, Benin, där han arresterades på uppmaning av Bozizé. Efter att ha suttit fängslad en tid släpptes han i och med de fredsförhandlingar som hölls år 2008.

    Född 1949 i Vakaga, RCA.

    Tiangaye, Nicolas Advokat och oppositionspolitiker som utsetts till premiärminister efter fredsförhandlingarna i Libreville i januari 2013. Gjorde sig ett namn då han som advokat försvarade den före dette kejsaren Bokassa 1986-1987. Var ordförande i den nationella övergångsregeringen 2003, efter Bozizés statskupp, och en av huvudförfattarna till den nya konstitutionen som antogs 2004.

    Född 1956 i Bocaranga, RCA.

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Nicolas Tiangaye ny premiärminister i Centralafrikanska Republiken

    Än så länge verkar Bozize hålla de överenskommelser som gjordes vid fredssamtalen i Libreville. Igår upplöste han regeringen och avskedade premiärminister Faustin Archange Touadera, som har innehaft posten sedan 2008, för att enligt avtal ersätta honom med en oppositionspolitiker. Oppositionen har i sin tur idag enhälligt valt Nicolas Tiangaye som efterträdare till Touadera, och man väntar nu bara på att Bozize officiellt ska utnämna honom, innan han kan börja det svåra arbetet att sätta ihop en ny regering, som ska bestå av företrädare för både Bozizes parti, oppositionen och rebellerna. Denna transitionsregering ska sitta fram till nästa år, då det ska hållas val i landet, och fram till valet får Bozize inte upplösa regeringen eller avskeda den nye premiärministern. Bozize själv sitter dock kvar fram till 2016, då hans mandatperiod går ut. Kraven på hans avgång har konsekvent bemötts med argumentet att han faktiskt är demokratiskt val, ett argument som inte väger alltför tungt kan man tycka, då oppositionen redan från början hävdade att det förekom valfusk. (Här finns ett tidigare blogginlägg om det valet.)

    Som motprestation har Seleka i sin tur lovat att dra sig tillbaka från alla intagna områden. Det har dock inte rapporterats om att de skulle ha inlett denna reträtt.

    Ekot: Centralafrikansk vapenvila leder till ny regering

    Jeune Afrique: Centrafrique – l’opposant et avocat Nicolas Tiangaye désigné futur Premier ministre

     

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Det blev ett avtal om vapenvila. Åtminstone för en vecka.

    Snabbt kastas korten om. I onsdags var det låsta positioner och man talade om att fredssamtalen riskerade att bryta samman. Idag finns ett avtal om vapenvila. Visserligen säger Seleka att de tänker vänta en vecka och se om Bozize är tillräckligt tillmötesgående innan de definitivt accepterar avtalet, men med tanke på den korta tiden måste man ändå säga att det gjorts mycket stora eftergifter, kanske framför allt från rebellernas sida.

    Överenskommelsen är nu att man bildar en ny samlingsregering med representanter från oppositionen. Denna ska styra landet fram till nya val som ska hållas om ett år. Bozize sitter dock kvar fram till 2016. Alla utländska trupper i RCA ska dras tillbaka, utom den fredsbevarande styrkan FOMAC, och politiska fångar ska släppas.

    Och man undrar ju så klart: vilka överenskommelser ligger bakom de officiella? Vilka förhandlingar har skett “under bordet”. Många afrikaner tycker att vi västerlänningar är okänsliga och lite korkade som jämt säger allt rakt ut, och inte förstår undermeningar och antydningar i ett samtal. Jag skulle gissa att det finns mycket undermeningar i dessa förhandlingar. Att det officiella avtalet bara är ytan.

    Vissa hävdar att allt bara varit ett spel, att rebellerna var betalda av någon “osynlig hand” som på detta sätt försöker pressa Bozize till att göra eftergifter på andra områden. Oljeborrning och en kris med Frankrike har jag tidigare skrivit om. Och man talar om gruvrätter och pengar. Kanske är det sant, kanske inte. Men om det är sant, är det ett farligt spel. Konflikter är ingenting att leka med. Börjar man väl mobilisera, och börjar konflikten eskalera, kan det få helt oavsedda följder. Mobilisering längs etniska eller religiösa linjer. Polarisering. Vi har redan sett det. Bozize som anklagar rebellerna för att inte ens vara centralafrikaner. Rebellerna som enligt uppgift inte plundrar muslimer eftersom det är “deras folk”.

    Det RCA jag känner är i grund och botten ett mycket fredligt land med fredliga invånare, kriser och konflikter till trots. Visst finns det motsättningar mellan olika grupper, men inga avgrundsdjupa. Det finns potential. Man har ett afrikanskt officiellt språk som förenar landet. Många människor jag känner försöker arbeta mot etniska skillnader. Det finns gånger då jag frågat vilken etnisk grupp en person tillhör, och han kort och gott svarat: “Jag är centralafrikan”. Tänk om vi kunde gå vidare på den vägen. Jag hoppas att det är möjligt.

    Länkar:

    Ekot: Centralafrikanskt fredsavtal nått

    Journal de Bangui: Pourparlers – accord de sortie de crise signé à Libreville

    Jeune Afrique: Centrafrique – un accord de sortie de crise et un cessez-le-feu ont été conclus

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Tröga förhandlingar i Libreville, men nu har man kommit överens om ett tillfälligt eld-upphör-avtal

    Förhandlingarna i Libreville mellan regering, opposition och rebeller de två senaste dagarna har gått trögt, då särskilt regeringen och rebellerna visat sig ha mycket bestämda krav och ståndpunkter som varit svårt att förhandla om. Istället för att diskutera misslyckandet av tidigare fredsavtal, som Seleka tidigare har angivit som skäl till upproret, gick de från början in med att kräva både Bozizes avgång (något som de förvisso redan tidigare talat om i mycket klara ordalag) och dessutom att presidenten skulle ställas inför rätta i internationella brottsmålsdomstolen!

    Regeringssidan å sin sida, som förhandlade utan att presidenten själv var närvarande, höll fast vid att Bozizes avgång innan år 2016, då hans mandatperiod är slut, inte är förhandlingsbar. Det skulle vara ett svek mot det centralafrikanska folket, och att göra våld på det demokratiska systemet i landet, menar man. Regeringen och Bozize envisas också med att kalla Seleka för utlänningar, legosoldater och terrorister, något som knappast främjar en försonande inställning från något håll.

    Bozize själv var alltså inte närvarande vid inledningen av förhandlingarna, men anlände oannonserad till Libreville idag. Jag har inte riktigt fått någon klarhet i varför. Intressant att notera är att inte heller Selekas talesman i Paris, Eric Massi, deltagit i förhandlingarna. Enligt en medlem i Seleka beror detta på splittring mellan de olika ledarna, och att Massi tagit på sig en större roll än de andra kan gå med på.

    Presentationer av de övriga viktigaste deltagarna i förhandlingarna kan ni läsa på Centralfrique-presse (på franska). Intressant att notera är att Michel Djotodia, som är ledare för Seleka-delegationen, innehaft ministerposter i tidigare centralafrikanska regeringar, och blev utnämnd till konsul i Nyala, Sudan, av Bozize 2003.

    Överläggningarna har som sagt gått trögt, och igår rapporterade flera medier att de riskerade att bryta samman, men efter överläggningar med ECCAS statschefer verkar man nu ändå ha enats om ett tillfälligt eld-upphör på en vecka. Under denna vecka kräver Seleka att de sydafrikanska trupper som kommit till Bangui för att skydda regimen lämnar landet, och att politiska fångar släpps utan villkor. Bozize ska också förbereda för att bilda en ny regering, som inkluderar både oppositionen och representanter från Seleka, allt detta enligt Centrafrique-presse. Nyheterna om detta eld-upphör-avtal är dock ganska nya och lite osäkra. Jag hoppas på bättre information imorgon.

    Ska jag försöka mig på en mini-analys tycker jag att det verkar som att man är beredd att försöka hitta någon sorts kompromiss för att få slut på det omedelbara hotet om våld, men någon bredare öppenhet, dialog och verklig problemlösning har vi ännu inte kommit i närheten av. Överenskommelsen om ett eld-uppphör är ett viktigt framsteg, som bör kunna förhindra en eskalering av konflikten, men det betyder tyvärr inte att parterna kommit närmare vare sig varandra eller en permanent lösning av problemet.

    Lite länkar igen:

    RFI: République Centrafricaine – La CEEAC en démineur

    Central African Republic ceasefire deal reached

  • Rasism, stereotyper och bilden av "den andre"

    Äta myror! Varför presenteras Afrika alltid som så primitivt?

    Under advent- och jul-tiden var det livliga debatter om pepparkaksgubbar, Lilla Hjärtat och den svarta dockan i “Tomtarnas julverkstad”, något som jag följde med delade känslor. Visst kan jag förstå argumenten om att dessa avbildningar av mörkhyade människor påminner om karikatyrer som en gång sågs som nedlåtande. Samtidigt undrar jag om inte just debatten i sig skapade ett problem snarare än att lösa det. Vad som var ganska slående är att många av de mest högljudda protesterna kom från människor som inte alls var mörkhyade. “Tänk så jobbigt det är för dem som känner sig kränkta,” sa man, och spädde bara ännu mer på den där distinktionen mellan “vi” och “dem”.

    Men den här sortens debatter försvinner ofta lika snabbt som de blossar upp, och nu har väl de flesta glömt att tomten i julverkstaden aldrig stämplade några ok-stämplar i rumpan på dockorna. Så fungerar vi människor, och tur är väl det. Tänk om man skulle gå och älta allt jämt och i evighet!

    Men så ibland händer det något som gör att man ser tillbaka och kommer ihåg. Igår lånade jag och pojkarna en bok på biblioteket: Rut & Knut tittar ut på mat.

    Rut o Knut

     

    Vi läste om hur man gör fiskpinnar och lärde oss hur potatis växer, vi sjöng om ketchup som ska prutta och om blommig falukorv. Men så dök den här sidan upp:

    Äta myror

    Neej! Det här tänker jag då inte läsa för mina barn!

    Jo, det är sant, gräshoppor och termiter är en del av menyn på många håll i Afrika, och det är inget konstigt med det. Men locka fram termiter ur stacken och äta dem levande? Visst händer det att barn roar sig med sådant, men varför skriva om det på det sättet? Motsvarande beskrivning av vad man äter i Sverige skulle i så fall kunna lyda: “På många håll i norra Europa äter människor lingon och blåbär, som ser ut som små vindruvor. Bären plockas från marken i skogen, och stoppas ofta i munnen på en gång. Det går även att koka sylt av dem.”

    Fattar ni min poäng? Varför göra Afrika så primitivt, så exotiskt i sina beskrivningar? Att beskriva afrikaner som människor som lockar fram termiter ur termitstackar och äter dem levande tycker jag är mycket mer kränkande än att ha en svart docka som stämplar sig själv i baken i en tecknad film. Boken om Rut och Knut är dessutom skriven så sent som 2003. Och det är en faktabok. Det är nästan så att jag faktiskt skulle förorda en liten rensning bland bokhyllorna. Hmpf…

  • Centralafrikanska republiken - samhälle, politik och vardag

    Bozize inte “lämnad helt ensam”, som Sveriges Radio hävdar

    I morse var det ett lite längre inslag om RCA i P1 Morgon igen. Afrikakorrespondenten Maria Sjöqvist gav sin syn på läget. Och det är ju inte hennes fel att hon befinner sig väldigt långt från RCA och inte har någon förstahandsinformation, när hon har hela Afrika att täcka in, men nog är det liiite tokigt ändå att en enda person ska rapportera hela Afrika. Det säger ju sig själv att hon inte kan veta så mycket mer om vad som händer i RCA än någon som sitter ungefär var som helst i världen och bara läser vad andra medier rapporterar. Vore det inte bra att även prata mer med människor som är på plats i Bangui?

    Hur som helst, inslaget i P1 täcker väl ändå in den aktuella situationen i stora drag. De konstaterar att förhandlingar mellan regering, opposition och rebeller inleds idag i Libreville, vilket stämmer. De skulle egentligen ha inletts redan igår, men det blev en del problem med flygresorna så det hela flyttades till idag. När inslaget sändes i morse var det ännu inte säkert att regeringsdelegationen skulle komma iväg från Bangui idag heller, men så blev det och alla ska nu vara framme. (På DIASPORAS sida på Facebook kan ni se bilder på avfärden från Bangui. Notera att delegationen flyger i ett militärflygplan. Inga First Class-biljetter där inte…)

    Vidare säger Maria Sjöqvist i P1 att det som man ska komma överens om under förhandlingarna är hur landet ska styras, något som inte kommer att bli enkelt eftersom Seleka kräver Bozizes avgång, en sak som Bozize å sin sida inte säger sig vara beredd att förhandla om. Samtidigt har det från många håll uttryckts oro över att Seleka egentligen är ganska splittrade, och att det enda som förenar dem är hatet mot Bozize. Många frågar sig om de har så mycket mer att komma med i förhandlingarna än just bara att kräva presidentens avgång.

    Både Seleka och oppositionen anklagar Bozizes regim för att inte ha någon reell kontroll över landet. Även många internationella aktörer är ense om att Centralafrikanska Republiken är en misslyckad stat eller en “spökstat”. (Läs bland annat denna artikel i Reuters.)

    Och så här långt tycker jag att P1’s inslag ändå ger en bra bild av läget. Men mot slutet blir det lite väl kort och onyanserat. Maria Sjöqvist får frågan hur omvärlden reagerat på krisen, och svarar att Bozize har bett om hjälp från både Frankrike och USA, men att “han har blivit lämnad helt ensam, han har fått kalla handen från alla håll”. Och detta tycker jag ger en felaktig bild. Bozize har inte fått någon hjälp från Frankrike, nej, men har har faktiskt fått en hel del uppbackning från AU och ECCAS, och från enskilda afrikanska länder, bland anat Tchad och Sydafrika. Det är dessa aktörer som tryckt på att man ska förhandla istället för att strida, och det är en fredsbevarande styrka under ECCAS/AU-mandat som just nu skyddar Bangui från att bli intaget av rebeller. Denna styrka har egentligen inte mandat att välja sida i konflikten, men det verkar man ha löst genom att även hindra regeringsarmén från att försöka ta tillbaka redan intagna städer.

    Förhandlingarna äger rum i Libreville, under ledning av den kongolesiske presidenten Denis Sassou Nguesso, och den 10 januari ska alla statschefer inom ECCAS hålla ett toppmöte och diskutera lösningar på den Centralafrikanska krisen. Så nej, Bozize är inte lämnad ensam. Det finns ett stort engagemang i detta. Men det är mest andra afrikanska länder och organisationer som engagerar sig, om än med visst stöd från FN (vilket också är nämns mycket mycket kort i Ekot-inslaget), och frågan är om vi i väst har så svårt att se Afrika som annat än en enda enhet, att vi inte riktigt förstår att AU och ECCAS faktiskt är ett stora regionala samarbetsorganisationer.

    Men oavsett vem det nu är som håller i trådarna och engagerar sig för att lösa krisen, låt oss hoppas att förhandlingarna faktiskt leder till någon typ av överenskommelse. Låt oss hoppas att alla kan åka hem från Libreville med en känsla av att detta går att lösa på ett fredligt sätt. Lätt kommer det inte att bli, men, som jag sagt tidigare i en annan situation, med ett uttryck lånat från min Erik: “Man ska inte hoppas för lite.”

Denna sida innehåller kakor (cookies). Genom att klicka på Acceptera godkänner du att kakorna används.