-
Neahs magiska hårresa av Sekou Kabba
De senaste åren har det kommit ut en del barnböcker som handlar om den specifika erfarenheten av att ha afrohår. Jag med mitt typiskt nordeuropeiska hår kommer aldrig någonsin fullt ut förstå vad dessa böcker betyder för flickor och kvinnor med afro. I teorin är jag ändå fullt införstådd med att det här är viktiga böcker. Håret är en viktig del av en människas identitet. Att då leva i en världsomspännande kultur där den egna hårtypen ses som lite sämre, något som behöver fixas, friseras, rakpermanentas eller kanske till och med döljas under peruker, det är klart att det gör något med självkänslan.
Oavsett personliga åsikter och känslor kring typer av hår är det helt klart så att det raka håret över hela världen ses som finare, en norm att sträva efter. Jag är själv uppvuxen i ett land där mitt raka hår var extremt avvikande. Många gånger önskade jag att jag hade haft samma hårtyp som mina kompisar, så att vi skulle kunna ha samma typer av frisyr. Men även om jag ganska ofta uttryckte denna önskan var det väldigt mycket oftare som andra pratade om att mitt hår var så fint och avundsvärt. I det perspektivet är det verkligen viktigt med böcker som lyfter och berättar om afrohåret.
-
Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus
Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus är en bilderbok skriven av nigerianska Atinuke, och illustrerad av Lauren Tobia från Storbritannien. Den kom ut i original 2015, och på svenska 2019 i översättning av Matilda Wallin.
Anna Hibiscus bor tillsammans med sin mamma och pappa, farmor, farbröder, fastrar och kusiner någonstans i Afrika. Alla i familjen brukar ha tid att vara med Anna Hibiscus, men en dag när hon vaknar är allt förändrat. Under natten har nämligen hennes två tvillingbröder fötts. Åh nej! säger kusinerna. Bröder betyder trubbel. Och mycket riktigt: plötsligt verkar ingen ha tid för Anna Hibiscus längre. Hon går från den ena till den andra, men mamma måste vila, farbror Bizi Sunday måste laga mat, och fastrarna måste vagga tvillingarna till sömns. Till slut blir det pappa som får förklara att från och med nu måste Anna Hibiscus dela mamma och pappa och de andra med sina bröder. Men det är visst inte så illa som hon först trott, för nu ropar Bizi Sunday och undrar var hon har tagit vägen…
-
Min läslista 2020
Här är de böcker som jag läst 2020, med länkar till recensioner där det finns sådana.
- Tills vattnet stiger (Maryse Condé/Helena Böhme)
- Svart fjäril (Anna Jansson)
- Mästerdetektiven Blomkvist (Astrid Lindgren)
- Främmande fågel (Anna Jansson)
- Prostens barnbarn (Eva Bexell/Karin Stjernholm-Raeder)
- Syskonkärlek (Katarina von Bredow)
- Pojke försvunnen (Anna Jansson)
- Kalabalik hos morfar prosten (Eva Bexell/Karin Stjernholm-Raeder)
- Inte ens det förflutna (Anna Jansson)
- Först när givaren är död (Anna Jansson)
- Drömmen förde dig vilse (Anna Jansson)
- Opp och hoppa morfar prosten! (Eva Bexell/Karin Stjernholm-Raeder)
- Allt jag fått lära mig (Tara Westover)
- Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt (Astrid Lindgren)
- Tevisdom för vilsna själar (Cecilie Östby)
- Ålevangeliet (Patrik Svensson)
- Önskeringen (Sören Olsson
- Populärmusik från Vittula (Mikael Niemi)
- Hugo (Maria Gripe)
- Litenpoesi (Lotta Olsson/Charlotte Ramel)
- Lucy (Jamaica Kincaid)
- Kristallhjälmen (Malin Wennerhult)
- Familjen Knyckertz och gulddiamanten (Anders Sparring/Per Gustavsson)
- Gropen (Emma Adbåge)
- Hermans sommar (Stian Hole)
- Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme (Thomas Pettersson)
- Leopardens trumma (Jessica Souhami)
- Murkronan (Vibeke Olsson)
- Önskestjärnan (Ingelin Angerborn)
- Dubbeltrubbel för Anna Hibiscus (Atinuke/Lauren Tobia)
- God morgon kamrater (Ondjaki)
- Au château de l’ogre (Marie-France Bokassa)
- Hej Kungen! (Susanna Alakoski)
- Kring denna kropp (Stina Wollter)
- Juloratoriet (Göran Tunström)
- Den gamle och havet (Ernest Hemingway)
- Möss och människor (John Steinbeck)
- Musse & Helium: Mysteriet med hålet i väggen (Camilla Brinck)
- Kallocain (Karin Boye)
- Livsviktigt (Kajjan Andersson)
- A little lovesong (Michelle Magorian)
- Hemsöborna (August Strindberg)
- Gösta och Mona: Bästa vänner året om (Martin Widmark/Mia André)
- Ringaren i Notre-Dame (Victor Hugo)
- Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (Selma Lagerlöf)
- Knutbyflickan – Livet i sektens innersta krets (Linnéa Kuling)
- Uppdrag textgranskning: En bok om att förbättra andras texter (Sara Rösare/Anki Mattson)
- Arnold reser till Sydafrika (Margaux Dietz)
- Solstenen (Maj Bylock)
- Pesten (Albert Camus)
- Doppler (Erlend Loe)
- Vägar genom texten: Handbok i brukstextanalys (Lennart Hellspong/Per Ledin)
- Orättvist (Åsa Mendel-Hartvig)
- Herrarna satte oss hit (Elin Anna Labba)
- Humlan Hanssons hemligheter (Kristina Sigunsdotter)
- Ska vi bada, eller? (Katarina von Bredow)
- Råttan i pizzan: Folksägner i vår tid (Bengt af Klintberg)
- Ædnan (Linnea Axelsson)
- Julundret (Kerstin Arthur-Nilson)
- Brorsan är kung (Jenny Jägerfeld)
-
Leopardens trumma av Jessica Souhami
Leopardens trumma är en folksaga från Västafrika, nedtecknad i bilderboksform av Jessica Souhami och översatt till svenska av Ulrika Berg.
Leoparden Osumo har en stor trumma som han spelar på varje dag, medan alla de andra djuren lyssnar. Paradisguden Nyamé vill gärna prova trumman, men Osumo vill inte lämna den ifrån sig. Då utlovar Nyamé en belöning till det djur som kan ta trumman från Osumo och ge den till honom. Alla djuren försöker i tur och ordning att få tag på trumman, men ingen vågar på allvar utmana Osumo. Till slut är det bara den lilla oansenliga sköldpaddan kvar, den som ingen tror på…
-
Tevisdom för vilsna själar av Cecilie Östby
I maj 2017 skrev jag en recension av Cecilie Östbys debutroman Mistelbarn. För en tid sedan fick jag ytterligare en bok av samma författare i min hand, denna gång en novellsamling: Tevisdom för vilsna själar. Jag ska medge att det är ganska länge nu som boken har legat på mitt nattygsbord i väntan på att jag ska skriva något om den. När jag lagt mig och när jag stigit upp har jag sett den vita, rena framsidan där bokens titel står skriven på en lika vit te-etikett. En snygg design, som får en djupare innebörd efter att man läst samlingens titelnovell.
-
Examensintyg och publicerad uppsats
I fredags ramlade de äntligen in i mejlkorgen: först mitt examensbevis och strax därpå en bekräftelse på att min kandidatuppsats nu är publicerad och sökbar på DiVA. Nu har jag alltså en filosofie kandidatexamen med franska som huvudämne, och en uppsats med rubriken L’héritage de la négritude dans quatre livres pour la jeunesse de l’auteure centrafricaine Adrienne Yabouza (Arvet från negritude-rörelsen i fyra barnböcker av den centralafrikanska författaren Adrienne Yabouza). Jag känner mig så nöjd med mig själv! Uppsatsen är förstås lite svårtillgänglig för dem bland er som inte läser franska. Jag hade en idé om att översätta den till svenska för att fler skulle kunna läsa den, men inser att det kanske ändå inte är jättemånga som sätter sig och läser 25 sidor uppsatstext. Däremot kommer säkert en del av de saker jag skrivit om att dyka upp här på bloggen, som detta med krigsskildringar i barnlitteratur till exempel, som jag tidigare skrivit mycket kort om här.
-
Kriget i barnboken och i verkligheten
Jag skriver och skriver på min c-uppsats. Idag är inte sista dagen innan inlämning, men däremot sista dagen som jag kan sitta här i mitt kontor i fred, medan barnen är i skolan. I eftermiddag börjar jullovet. Det har vi längtat efter, även om lov för skolbarn inte alltid innebär vila och lugn för föräldrar.
Uppsatsen börjar i alla fall likna något. Det mesta är gjort nu. Men ju mer jag jobbar, desto mer saker kommer jag på som skulle vara intressant att undersöka närmare. Just nu får jag anstränga mig för att inte uppslukas av krigsskildringar, från de barnböcker som jag undersöker och från verklighetens RCA. Jag har fått tillgång till en film som är inspelad en bit norr om Gamboula, där människor berättar om hur svårt livet var när de hade flytt ut i skogen och levde där medan rebellerna härjade som värst. Hur det inte fanns någon mat, hur människor dog av svält och sjukdomar.
-
C-uppsats och centralafrikansk litteratur
Nu har det blivit en sån där paus igen. Tidigare stressade det mig, detta att jag inte lyckades hålla i och skriva regelbundet. Nu stör det mig mindre. Det finns annat som är viktigare ibland. Men när det dröjer så länge mellan gångerna är det ändå lite som att det blir stopp, som en propp som måste bort för att jag ska kunna få något ur mig igen. Den senaste månaden har jag flera gånger tänkt att jag bara ska dela med mig av något litet, något intressant som dykt upp i huvudet just då. Men då har det känts som att det är så mycket annat jag måste skriva först, och så har det inte blivit av. Därav detta inlägg. Jag måste bara rensa lite för att kunna få tillbaka någon sorts flöde.
-
Papa Diops taxi av Christian Epanya
Jag har tidigare skrivit om boken Varför är jag inte med på bilden? som är skriven av Kidi Bebey och illustrerad av Christian Epanya. Epanya är inte bara illustratör, utan har även skrivit några böcker själv. Papa Diops taxi är en av dem. Här får vi träffa Papa Diop från Senegal, som äger en stor, röd bush-taxi. Egentligen kan man se taxin som ”huvudperson” i berättelsen, för det är den vi följer, från inköp, genom olika spännande resor som den gör, och fram till ”pensionen”, då den hamnar på ett bilmuseum. För Papa Diops taxi är ingen dag den andra lik. Den får transportera brottarlag, en helig spåman, bröllopsföljen och begravningssällskap. Och en natt föds ett barn i bilen under en resa.
-
Nygammal höst!
Så är jag äntligen här igen. För en dryg månad sedan flyttade vi från Örebro till Vintrosa, det lilla samhälle där jag vuxit upp (bortsett från de år då jag bodde i RCA förstås). Här har vi nu börjat finnas oss tillrätta i vårt nygamla hemma. Ja, för nygammalt är det verkligen, både för mig och för Adrian. Vi har flyttat in i min mormor och morfars gamla hus, som ligger på samma gata som Adrian växte upp på. Jag känner alltså till huset sedan innan, han kan omgivningarna som sig egen ficka. Vi trivs! Men vi har verkligen insett att en flytt tar mer tid än bara själva flytthelgen. Det står fortfarande flyttkartonger lite överallt.